januari 2020

Det är fruktansvärt att läsa alla vittnesmål om den systematiska överbelastningen av Stockholms akutmottagningar, om hur illa människor far som arbetar där eller har oturen att komma dit som patienter. Nästan lika provocerande var det att ta del av hur sjukhus i höstas försattes i stabsläge på grund av upphandlingsregler som tvingade regioner att lita till oseriösa underleverantörer för leveranser av bokstavligen livsnödvändig utrustning. Men vad som gör vanskötseln av den svenska sjukvården så mycket mer upprörande är att det görs, inte främst på grund av inkompetens eller byråkratisk fyrkantighet, utan med systemisk medvetenhet.