Fredag den 24 januari. Ännu en dag av mobiliseringar mot president Macrons pensionsförslag över hela Frankrike. Men är inte kampen på tillbakagång? Strejkerna bland järnvägspersonal och i lokaltrafiken håller på att trappas av; vi hade själva inga problem att ta oss till Paris med tåg. Nej, demonstrationerna visade med eftertryck att motståndet fortsätter med oförminskad intensitet, även om protesterna håller på att ändra karaktär. Kjell Östberg rapporterar direkt från Paris.
PÅ PLATS
Fredagens demonstration var den största sen i höstas. I Paris drog den fram genom knökfulla boulevarder. Flera hundra tusen slöt upp bara här, 350 000 säger arrangörerna.
När täten efter flera timmar nådde Concorde hade många ännu inte lämnat samlingsplatsen vid Place de la Republique.
De som påstår att arbetarklassen inte längre finns, eller inte längre kämpar, har inte varit i Paris i vinter. Sjukvårdspersonal, postisar, lärare, elever, bibliotekarier, bilarbetare, dansare från Operan, renhållningsarbetare, advokater i led efter led, och i gemensam kamp mot sociala försämringar. Stämningen är god, ibland uppsluppen.
Fackföreningarna är väl representerade: GCT, FO, Solidaire, även om en av de största, CFDT valt att samtala med regeringen istället. Men det är också slående att många inte går under fackföreningsbanderoller. Den fackliga organisationsgraden ligger idag under 10 procent. Och de röda fanorna, som tidigare brukade dominera demonstrationstågen, lyste i stor utsträckning med sin frånvaro. Den organiserade arbetarrörelsens svaghet syns även här. Men det är kanske också ett sätt att markera bredden bakom aktionerna. Och vilken potential för en pånyttfödelse!
Och uppslutningen är oförändrat stort över hela Frankrike. En klar majoritet av befolkningen stöder kraven och strejkerna. Presidentens popularitetssiffror slår i botten och Macrons försök att snabbt och smärtfritt försöka få igenom sin pensionsreform har skändligen misslyckats. Också inom administrationen har det uppstått problem. Frankrikes motsvarighet till Lagrådet har riktat stark kritik mot förslagets utformning och konsekvenser. Ja, till och med försvarsmakten har framfört sina invändningar.
För allt fler får upp ögonen för följderna av reformen. Det handlar inte bara om att pensionsåldern kommer att höjas, vilket framför allt drabbar de med tunga arbeten. Många fruktar också lägre pensioner. Macrons försök att framhålla det svenska förslaget som ett föredöme verkar ha avtagit i takt med att kunskaperna om detta blivit kända. Bland annat vände sig franska Attac till svenska kontakter för att få en alternativ bild av den svenska reformen. En liten videofilm framställdes snabbt för cirkulation i Frankrike.
Samtidigt är de som organiserar motståndet överens om att det är dags att skifta taktik. Det framgick med all tydlighet på den konferens för fackliga aktivister
Christian Varin från NPA.
som vänsterpartiet NPA, Noveau Parti Anticapitaliste, anordnade i helgen i Saint Denis utanför Paris. Där talade jag med Christian Varin, aktiv i NPA och med i ledningen för Fjärde internationalen.
– Efter 45 dagar kan vi inte begära att de anställda inom kollektivtrafiken ensamma ska bära upp strejkerna. Vi måste gå in i en ny fas och bredda aktionerna. Satsa krafterna på en kampdag i veckan, med kortare strejker och kanske ockupationer. Andra grupper måste dras in i sådana aktioner.
Ett centralt tema för NPAs konferens var hur anställda inom den privata sektorn mer aktivt ska förmås delta. En facklig ledare från Rouen redogjorde för hur CGT tänker använda sitt inflytande i hamnarna till att genomföra punktstrejker där.
– Det gäller att maximalt försöka använda det massiva stöd som motståndet har. Särskilt i Parisområdet har det vuxit fram en slags kvarterskommittéer där boende med olika yrken samarbetar och gemensamt deltar i demonstrationerna. Det är också slående hur många av dem som för ett år sedan bar upp de gula västarna finns med i dagens protester. Däremot ser vi inga försök av Le Pens folk att skära pipor i vassen. De här uttrycken för massiv arbetarsolidaritet är inget för dem.
Olivier Besancenot, NPAs mest kände företrädare förslog nyligen att arbetarrörelsens olika grenar över hela landet skulle samlas i Paris till en jättemanifestation. Kanske blir det nästa fas i en upptrappning av kampen?
Text och foto: Kjell Östberg