Seger för electroluxarbetarna i Mexiko – alla avskedade har fått avgångsvederlag

Det tog över ett och ett halvt år efter att de hade blivit avskedade, och nästan ett år efter att resultatet av utredningen hade presenterats innan Electrolux gav de sista sex mexikanska arbetarna ett seriöst erbjudande om kompensation.

Den 13 april förra året avskedade Electrolux ett hundratal arbetare i Ciudad Juárez som protesterade och krävde skydd mot covid-19. Detta under ett hälsonödläge, då anläggningen borde ha varit nedstängd, då det nästan helt saknades skyddsåtgärder och då det var känt att coronasmittan var igång på fabriken. Att avskeda arbetare under hälsonödläget var i sig olagligt. En vecka efter att arbetarna avskedats, sedan två personer avlidit av covid-19 på fabriken stängdes dock anläggningen ner. Sammanlagt har minst ett tiotal arbetare på Electrolux avlidit.
Efter att Sveriges Radio uppmärksammade att arbetare hade avskedats i Mexiko startade Electrolux en utredning. Efter fem månader presenterade de resultatet av utredningen. En av åtgärderna som företaget presenterade i ett pressmeddelande den 12 november förra året var att de hade för avsikt ta kontakt med alla de avskedade för att ”fullständigt och slutligen lösa alla tvister i samband med uppsägningen”.

Den 26 oktober i år blev de erbjudna en kompensation av Electrolux’ advokater som nästan motsvarar ett fullt avgångsvederlag. Enligt Emiliano, en av de sista sex avskedade som fick kompensation var de inte helt nöjda.
– Efter övervägande accepterade vi erbjudandet eftersom vi befarade att det skulle kunna ta sammanlagt ytterligare ett år innan vi skulle få rätt i förliknings- och skiljenämnden och till dess att pengarna slutligen skulle betalas u.
Det var först när Electrolux ställde den skamfilade advokatbyrån Baker McKenzie åt sidan som något positivt hände. Pandora Papers avslöjade nyligen hur Baker McKenzie har hjälpt multinationella företag och de rika att undvika skatter och granskning genom användning av skalföretag, truster och komplexa strukturer i skatteparadis. De har även fört företagets talan i förliknings- och skiljenämnden mot de avskedade arbetarna.
– Electrolux’ advokater i USA, som tog över, bad oss om ursäkt för hur vi hade blivit behandlade av advokaterna från Baker McKenzie, som Electrolux inte kommer att använda sig av mer, berättar Emiliano.

I fredags förra veckan fick Emiliano sin ersättning. Men det var lite strul med betalningen. De avskedade ville få utbetalningen före långhelgen i samband med de dödas dag. Men en tjänsteman på personalavdelningen krånglade och trilskades till förtret för de avskedade.
– Hon var en av dem som låg bakom att vi sparkades och det var hon som meddelade oss att vi hade fått sparken, säger Emiliano och propsar på att hennes namn Yolanda Domínguez ska anges i artikeln:
– Om Electrolux menar allvar med att arbetsförhållandena har blivit bättre och ska förbättras ytterligare, hur kan då sådana personer som Yolanda Domínguez finnas kvar? frågar Emiliano retoriskt.
Det måste självklart ses som en seger att de cirka 100 avskedade arbetarna nu har fått en kompensation, utöver den oförskämt låga ersättningen de blev erbjudna när de avskedades och att de sista sex avskedade arbetarna till sist har får det avgångsvederlag de har rätt till. Segern hade knappast varit möjlig utan samarbete mellan arbetare på Electrolux i Mexiko, aktivister i Sverige och fackliga företrädare för Unionen på Electrolux och nationellt i Sverige och den globala fackföreningen IndustriAll. Ett exempel som bör lyftas fram anser Emiliano:
– Många arbetare på Electrolux i Mexiko känner sig väldigt nedtryckta, rädda och tror inte att att de går att vinna över företaget. Därför är det viktigt att visa på att vi faktiskt kan vinna över Electrolux genom organiserad kamp.

Emiliano var med då arbetarna försökte organisera sig fackligt 2008. Han själv var föreslagen som ordförande. Det slutade dock med att de drivande arbetarna avskedades.
– Jag klarade mig den gången eftersom jag höll en låg profil och inte skyltade med mitt riktiga namn, berättar Emiliano som nu hoppas på att deras seger leder till insikt om att det behövs en fackförening på Electrolux i Mexiko och att den även ger arbetarna självförtroende att ta steget.
Men även om det måste ses som en seger att de sista sex avskedade arbetarna har fått ett avgångsvederlag finns det frågetecken angående den ersättning som de hundra avskedade har blivit erbjudna.

När Electrolux efter utredning i dialog med Unionen, som representerar anställda på företaget i Sverige, bestämde sig för att kompensera de avskedade arbetarna förbehöll sig Electrolux rätten att kompensera arbetarna individuellt, utan en fastställd norm. Därför är det svårt att ha en uppfattning om huruvida de avskedade har erbjudits en kompensation som motsvarar ett fullt avgångsvederlag för ogrundad uppsägning. Kanske i vissa fall, i andra fall inte, speciellt inte de med lång anställningstid.
Många har ”kapitulerat” inför Electrolux’ utsvältningstaktik och gått med på en uppgörelse utifrån en svår ekonomisk situation och med vetskap om att en rättsprocess kan ta tid.
Electrolux har tidigare uppgett att de inte har fått kontakt med alla de avskedade.
Det är också viktigt att komma ihåg att Electrolux har agerat oetiskt och på flera punkter med största sannolikhet även olagligt under den ”nya normaliteten” som efterträdde hälsonödläget.

Den 1 juni 2020 startade Electrolux upp för full fart under högsta coronavarning då anläggningen fortfarande borde ha varit nedstängd. Electrolux fortsatte även att köra med full bemanning under näst högsta coronavarning, trots restriktionerna som föreskrev 30-procentig bemanning. Från den 1 juni fick även personer som tillhör riskgrupper för covid-19 endast 50% av lönen som ersättning för att skydda sig hemma, vilket knappast var legalt. De beordrades sedan att återvända till jobbet den 3 augusti 2020. Detta efter att ha blivit kallade ett par dagar tidigare för att skriva under ett papper utfärdat av företagsläkaren att de inte var utsatta.

Trots fina uppförandekoder har det visat sig att Electrolux gör som de vill i en stad som Ciudad Juárez och i ett land som Mexiko, bara för att de kan. Även om Mexiko må vara en rättsstat på pappret ligger landet i botten när det gäller korruption, brist på öppenhet, straffrihet och ett ineffektivt rättssystem. Electrolux profiterar på det.
Utan sanning och rättvisa tenderar mönstren att gå igen. Därför måste Electrolux stå upp för sanning och rättvisa och även offentliggöra utredningen. Annars har företaget ingen trovärdighet, varken innanför eller utanför fabriksgrindarna i Juárez.

Tony Karlsson
Mexiko