Somliga hävdar att Första maj har spelat ut sin roll. Det är skitsnack. Arbetarrörelsens högtidsdag behövs mer än någonsin. För runt om i världen minskar arbetarnas rättigheter snarare än ökar.
När vi går ut och tågar gör vi det inte bara för oss själva, vi gör det för alla dem som tvingas arbeta under dåliga omständigheter, med skamliga villkor. Vi gör det för lantarbetarna i Sydafrika, för de rättslösa migranterna på fälten i södra Italien, för ensamstående kvinnor i USA som måste jonglera flera lågavlönade jobb för att alls få ihop till brödfödan och samtidigt förlorar sin rätt till sjukförsäkring, för avtalslösa diskare i Sverige, för de miljoner människor som utgör dagens arbetarklass. Människor som ofta inte själva har möjlighet att kräva sin rätt. Kräver de sin rätt blir de av med jobbet.
Men vi tågar också för att visa att vi finns. När nazister marscherar i Sverige och övriga Europa, när de bruna krafterna försöker bana sig en väg till makten, då är det avgörande att vi inte viker en tum. Att vi sluter upp och visar att vi är många, att vi står enade. Att vi inte låter meningsskiljaktigheter splittra oss i grunden.
Vi måste tala högt och tydligt och visa att det finns en annan väg att gå.
När hela världen håller på att kantra finns det inte tid för att märka ord. Det finns inte tid att leka åsiktsentreprenör och bygga varumärken. Det är på allvar. Det är nu det gäller. Det är nu vi måste strida för de rättigheter våra föregångare har kämpat för. Det är nu vi måste värna den verkliga internationella solidariteten och knyta starka band till kamrater världen över. Det finns inget sedan. Inte när det ser ut som det gör. När Trump och Putin går i spetsen för ett gäng lika maktgalna män som har fått den makt de vill ha och nu försöker styra sina länder och hela världen dit de vill ha den: mot ett inferno. Mot mer orättvisa. Mer ojämlikhet. Mer förtryck. Mer krig.
SD-ledaren Jimmie Åkessons skämt om att han och moderatledaren borde kunna kramas, när nu ledarna för Sydkorea och Nordkorea kan göra det, är inte roligt om vi tänker på konsekvenserna. Högern och extremhögern är på frammarsch, de konservativa lutar allt mer betänkligt åt de främlingsfientligas håll. Det blåser kalla vindar i Europa. Det blåser kalla vindar i världen. Och vi måste förbereda oss på kamp.
Så visst spelar Första maj roll. Arbetarrörelsens högtidsdag är också vänsterns kampdag. En dag då vi ställer oss upp, knyter näven och går tillsammans, för en bättre framtid, för alla arbetare, världen över. En dag då vi visar att vi finns och att vi kämpar, också alla andra dagar, året om.
Emma Lundström