Det pågår just nu febril aktivitet runt om i USA. På måndag, den första februari, är det dags för det som kallas för Iowa Caucus. Vad som sker då, hur vågskålen tippar, kommer att vara avgörande för resten av det amerikanska presidentvalet. Och den här gången är det mycket som står på spel. Ska vi få ett USA med en president som förespråkar business as usual, eller en folkets president som vill förändra det politiska landskapet i grunden? Det var länge sedan ett nominerande primärval var så spännande som nu, när det finns en kandidat som bärs upp av en gräsrotsrörelse med sikte på framtiden. Och hur det går handlar om mobilisering.
USA:s valsystem är inte helt lätt att begripa sig på. Men det nominerande primärvalet är en metod där politiska partier genom ett röstningsförfarande kan nominera och enas bakom en kandidat inför ett kommande val. Det som behövs på måndag i Iowa är att människor bryr sig om att ta sig till en viss lokal och där lägga sin röst på någon av kandidaterna, vare sig det nu sker med handuppräckning eller med en papperslapp. För dem som vill rösta på Demokraterna finns det i det här valet egentligen bara två kandidater. Den ena är det politiska etablissemanget och storkapitalets, den andre är folkets.
I nuläget har Hillary Clinton ett starkare stöd än Bernie Sanders när det gäller de äldre, traditionella demokratväljarna. Sanders har däremot ett starkare stöd bland de yngre, de som inte har röstat tidigare. Stödet för honom växer också alltmer bland afroamerikaner. Samtidigt som alltfler lokala fackavdelningar runt om i USA nu väljer att ignorera det nationella ledarskapets Clintonstöd och istället stödja Sanders på marknivå, i enlighet med dennes budskap att revolutionerande politisk förändring bara kan komma underifrån.
Varför väljer de Bernie Sanders? För att Hillary Clinton vill behålla dödsstraffet? För att hennes valkampanj ägs av storkapitalet? För att hon är betald av de banker som gick fria i samband med finanskrisen och som hon gör allt för att undvika att reglera? Musikerna Simon and Garfunkel valde att låta Sanderskampanjen använda låten America till den nyligen släppta kampanjfilmen med förklaringen att Hillary Clinton tar emot miljonbelopp för att hålla privata tal för företags- och banktopparna.
”Miljardärklassen och dess representanter i Washington är så starka att även den bästa presidenten i världen inte skulle kunna besegra dem ensam. Vi behöver en massrörelse med miljoner människor”, sade Bernie Sanders på ett möte i Minneapolis i juni i år. Och det är precis vad som just nu sker. Mobilisering. Just nu planerar gräsrötterna gemensamma bilfärder till Iowa för att prata med människor på landsbygden som kanske ännu inte har nåtts av Bernie Sanders budskap. Berniesupportrar i Iowa står beredda att erbjuda husrum åt dem som kommer. Studenter siktar in sig att åka och rösta i delstaterna de kommer ifrån för att jämna ut stödet som i huvudsak nu finns i storstäderna. Det hålls stora stödmanifestationer för Bernie Sanders i många olika städer. Och kampanjen är nära att nå tre miljoner individuella ekonomiska bidrag från gräsrötterna. Alltihop visar att alltfler ansluter sig till massrörelsen som kräver ett USA för det vanliga folket. Som nationalekonomen, statsvetaren och politikern Robert Reich nyligen sade i en intervju: ”Det här valet handlar om att ändra parametrarna för vad som är möjligt och att få ett slut på det stora kapitalets strupgrepp på vårt politiska system.” Han sade också det som alltfler verkar förstå: att det nu finns möjlighet att rösta på ”en politisk aktivist som säger som det är, som har levt som han lär i femtio år, som inte tar emot minsta öre från de stora företagen eller Wall Street eller de superrika, och som leder en politisk gräsrotsrevolution med syfte att återfå kontrollen över vår demokrati och ekonomi”.
Det står alltså just nu och balanserar i Iowa. Sanders eller Clinton? Blir det ett USA för storföretagen och bankerna eller ett USA för folket? Striden kommer att stå på landsbygden i Iowa. Det är där valet kan vinnas. Gräsrötterna kring Sanderskampanjen mobiliserar. Samtidigt finns det fortfarande kritik från både höger och vänster som hävdar att senatorn från Vermont inte kommer att få igenom någonting om han nu skulle bli president. Men han kan lägga fram förslag som mobiliserar gräsrötterna och genom folkligt tryck sätta press på den amerikanska politiska eliten. För vi har i mobiliseringen kring Bernie Sanders en förening av parlamentarisk och utomparlamentarisk kamp som vi egentligen inte sett i USA kring ekonomiska frågor från vänsterhåll sedan 30-talet. De som avfärdar en sådan rörelse missar att se att det här kan bli en sten som sätts i rullning och som kan göra så att Bernie Sanders inte bara uppnår det han lovat utan även går längre i en socialistisk utveckling än någon av oss kanske vågar hoppas. Det är det som är kärnan i Sanders politiska revolution. Den är inte statiskt och den bygger inte på honom som person, den bygger på folkets mobilisering.
Emma Lundström
