►Statministern öppnar upp för tiggerilicenser
►Tillståndsprocess istället för tiggeriförbud?
►V: ”Svek mot arbetarrörelsens värderingar”
Låt oss slå fast en sak från början: ingen människa ska behöva tigga för sin överlevnad. Så länge vi har människor som tvingas göra det på grund av samhälleliga, ekonomiska och sociala strukturer, så kan vi inte ens snudda vid ordet jämlikhet när vi pratar om situationen i vårt land, eller i Europa, eller i världen. Ingen kan med trovärdigheten i behåll hävda att människor tigger för att de vill. Alla som tigger har sina skäl, men det är inte ett ”jobb” som andra, och alla som vill ha ett rättvist och jämlikt samhälle borde kämpa för att tiggeriet inte ska permanenteras i Sverige. Inte genom att bestraffa dem som tigger, utan genom att bekämpa de strukturer som gör att människor tvinga tigga.
Med det sagt så är Stefan Löfvens senaste utspel kring tiggeriet olycksbådande. Vi har idag mellan 4000 och 5000 människor som sitter eller står på knä runtom i Sverige och ber om pengar. Vanligtvis romer från Rumänien och Bulgarien. I samband med att civilminister Ardalan Shekarabi i somras förespråkade ett förbud och fick stöd av kommunalråd runt om i landet, sade Stefan Löfven att ett tiggeriförbud inte var aktuellt men att han vill få ett stopp för tiggarnas utsatta och förödmjukande situation. Regeringen har därför skrivit avtal med regeringarna i Rumänien och Bulgarien, som Löfven menar är skyldiga ”att ta hand om sina medborgare så att de inte behöver tigga”. Löfven har även satt press på de rumänska socialdemokraterna som nyligen vann valet.
Hittills har Stefan Löfven hävdat att ”man inte kan förbjuda fattigdom”. Det som fått medierna att undra om han ändrat ståndpunkt är några ord från en Aftonbladetintervju med statsministern efter lördagens jultal i Enköping. Där säger Löfven att olika alternativ måste ses över när det gäller tiggeriet: ”En sak är förbud, ett annat att man får söka tillstånd för att ha den här typen av verksamhet.” Han påpekade också att det aldrig är ”acceptabelt att behöva se människor stå på knä och tigga”. En mycket olycklig formulering eftersom den lägger fokus på obehaget för åskådaren, inte för den som tvingas stå på knä. Statministern menar också att tiggeriet är fjärran från socialdemokratisk ideologi. Men det är ju tyvärr även Socialdemokraterna.
Det var förre justitieministern, Thomas Bodström (S), som förra året föreslog att den som vill tigga i Sverige borde söka tillstånd. Ministern menade att vi måste inse att tiggeriet är ”en del av vårt samhälle” och att vi därför borde införa tillståndsprocessen för att legitimera och få kontroll över det. Istället för att verkligen ta itu med de strukturer som gör tiggeriet till en försörjningsutväg för människor menade alltså Bodström, och kanske nu även Löfven, att vi ska införa en slags licenser som människor som ”vill tigga” ska göra sig förtjänta av. Hur? Vem ska få tillstånd? Hur ska urvalet göras? Är det den som kan bevisa sig vara mest fattig som ska få möjlighet att tigga i det här landet? Förslaget är häpnadsväckande dumt och har även väckt mycket kritik.
Visst är det fint och bra att Stefan Löfven skänker pengar till organisationen Hjärta till Hjärta som hjälper EU-migranterna i deras hemländer. Och visst har han rätt i att länder som Rumänien och Bulgarien borde satsa på att människor får arbete, bra bostäder och utbildning så att de slipper resa utomlands och tigga. Men hittills har insatserna i båda länderna inte varit tillräckliga. Som Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson, Christina Höj Larsen, påpekat de senaste dagarna, så krävs det kraftfulla reformer och välfärd på både EU-nivå och i Sverige om någonting ska förändras. Christina Höj Larsen säger till Aftonbladet att det är sorgligt och allvarligt att statsministern i en tid när klyftor och orättvisor ökar, väljer att se de fattiga som problemet: ”Det är ett svek mot allt som är arbetarrörelsens värderingar: att bekämpa fattigdom och inte den fattiga. Dessa värderingar väljer regeringen Löfven att gå ifrån. Det är sorgligt och allvarligt.”
Vänsterpartiet anser att Europa måste använda sina resurser och sin ekonomiska politik till fattigdomsbekämpning och ökad välfärd. För att göra någonting åt situationen i Sverige omedelbart föreslår partiet en statlig pott med pengar så att kommunerna kan ordna tak över huvudet i stället för läger, att de vuxna kan skrivas in på arbetsförmedlingen och få ett jobb, och att barnen får gå i skolan. ”I juletider så borde ett arbetarrörelseparti ha mer av Karl Bertil Jonsson som förebild än Joakim von Anka”, säger Christina Höj Larsen till Aftonbladet.
Även Centerpartiet har uttryckt stark kritik mot licensförslaget. Moderaterna och Sverigedemokraterna är däremot positiva.
En av regeringen Löfvens pågående utredningar har föreslagit att det ska bli lättare att köra bort tiggare från privat mark. Ett annat förslag är att den som utnyttjar tiggarnas utsatthet, och till exempel tar betalt för en plats att sitta på, ska kunna straffas. Enligt Sveriges Radio har regeringens samordnare för EU-migranter gett kommunerna rådet att ”normalt inte erbjuda barnen skola, inte anvisa särskilda platser för boende, inte ge pengar på gatan”. De ska alltså inte tillåtas bli en del av det svenska samhället, istället ska de få söka tillstånd för att fortsätta tigga. Det är ett fullkomligt ovärdigt resonemang. På samma sätt som det är ovärdigt när människor inom vänstern arbetar för att legitimera tiggeriet som om det vore ett framsteg i sig, istället för att kämpa för verklig samhällsförändring.
Det allra mest upprörande och frustrerande i hela situationen är att samtidigt som politiker och privatpersoner positionerar sig på olika sätt och kammar hem olika politiska poäng i tiggeridebatten, så lever människor i misär i Sverige idag. Av den enkla anledningen att de ofta har det ännu sämre i sitt hemland.
Den romska medborgarrättsaktivisten Katarina Taikon talade ofta om utbildningens betydelse för de svenska romernas kamp för sina rättigheter. Många av de romer som tigger i Sverige idag säger att de gör det för att ha råd att låta barnen gå i skolan i hemlandet. Stefan Löfven säger att han har satt press på Rumäniens regering för att situationen ska förändras där. Det räcker inte. Sätt ännu mer press, skippa tiggerilicensidiotin och – så länge vi har fri rörlighet i Europa – kräv ett socialt skyddsnät som överskrider nationsgränserna och som inte ger något land möjligheten att diskriminera romer och låta dem leva i fattiga ghetton. Varken tiggeri eller tiggeriförbud är någon lösning på problemet. En förändring mot ett rättvist och jämlikt samhälle är det.
Emma Lundström
