Hotet hänger över Máxima Acuña

Máxima Acuña tillsammans med två av sina barn och ett barnbarn strax före utdelningen av Goldmanpriset i San Francisco tidigare i år.

I söndags morse misshandlades miljökämpen och gruvmotståndaren Máxima Acuña och hennes man i sitt hem i Cajamarca i de peruanska högländerna. Det är inte första gången och det lär inte bli den sista.
Den lilla självförsörjande gården ligger på mark som det stora gruvbolaget Yanacocha vill åt för sitt enorma gruvprojekt Conga. Sedan 2011 har Máxima Acuña hindrat de fortsätta exploateringsplanerna genom att vägra sälja sin mark. Genom sin kamp blev hon snart en ledare för gruvmotståndet i Cajamarca och en symbol för gruvmotståndet världen över. I år fick hon det gröna nobelpriset, Goldman Environmental Prize, för sitt mod och sitt motstånd. I samband med prisutdelningen sade Máxima Acuña till brittiska Guardian: “Jag hade aldrig en chans att gå i skolan eller att lära mig läsa, men jag vet hur man gör motstånd, hur man kämpar. Det är därför jag aldrig kommer att låta mig besegras av gruvbolagen.”
Men den internationella uppmärksamheten gör inte att hon lever mindre farligt.

Gruvindustrin i Peru har vuxit i rasande fart under de senaste två årtiondena. Den peruanska regeringen har delat ut brytningslicenser till höger och vänster med löften om jobb och ekonomiskt välstånd som ursäkt. Men löftena var, som så ofta när det gäller gruvexploatering, tomma. Lokalbefolkningen har inte fått säga sitt om gruvprojekten, de ”positiva effekterna” har uteblivit och istället har gruvbrytningen förstört stora delar av Perus grundvatten och odlingsmarker.
Enligt människorättsorganisationen Global Witness har minst 61 aktivister dödats i Peru under de senaste tio åren. De flesta av dem kämpade mot gruvor. Organisationen har också varnat för att den peruanska regeringen nyligen har försvagat miljölagarna för att göra det lättare för gruvinvesteringar. Regeringen har även minskat ansvarsskyldigheten för polis och militär i tjänst. Den nya lagstiftningen gör att det inte får några större konsekvenser om de dödar någon, enligt brittiska Guardian.

I Cajamarca är nu närmare hälften av marken inmutad av gruvföretag. Yanacocha, det gruvföretag som vill åt Máxima Acuñas mark, har redan ett av världens största dagbrott för brytningen av guld och koppar i området. Yanacochas huvudägare är Coloradobaserade Newmont Minings och peruanska Buenaventura. Den nya guldgruvan, Conga, skulle förstöra fyra sjöar; två på grund av själva brytningen och två för att de ska torrläggas och användas som lagringsplatser för det miljöfarliga gruvavfallet. Gruvan skulle leda till att grundvattnet förgiftas och att den biologiska mångfalden i Cajamarcas höglänta våtmarker förstörs. Precis som i Ojnareskogen och Gállok ser gruvföretagen bara vinster, medan lokalbefolkningen ser rent vatten, mark och liv.
Söndagens attack mot Máxima Acuña har väckt ilska på många håll i världen. I Sverige har bland annat Landspartiet Svenska Samer fördömt attacken och uppmanat den svenska regeringen att agera. Partiets vice ordförande Marie Persson – själv aktiv gruvmotståndare i svenska Sápmi – understryker att det ökade våldet mot miljöaktivister i hög grad drabbar urfolk. Hon hänvisar till en rapport från Global Witness som pekar på att miljöaktivister som tillhör urfolk lever farligast.

Sverige är också inblandat i konflikten i Cajamarca. Enligt Latinamerikagrupperna har svenska AP-fonderna investerat 401 miljoner kronor i Newmont Mining. Dessutom anlitar gruvbolaget Yanacocha svenska Securitas säkerhetstjänster i området.
Vilka som attackerade Máxima Acuña och hennes man i söndags morse är svårt att säga. Telesur beskriver det som gruvbolagets säkerhetspersonal. Men gruvmotståndarna trakasseras inte bara av bolagets inhyrda vakter, utan även av peruansk polis och militär. Regeringen gör allt för att underlätta för gruvföretagen och krossa det lokala motståndet. 2012 sköts fem personer till döds av peruansk polis under en demonstration mot Congagruvan. Att Máxima Acuña fortfarande lever är ett under. Den förra Goldmanpristagaren gör inte det. Den honduranska miljökämpen Berta Cáceres mördades i sitt hem den 3 mars i år.
Det finns tillräckligt mycket guld under Máxima Acuñas mark för att starka krafter ska vilja röja henne ur vägen på samma sätt. Om det sedan är peruansk militär eller svenska Securitas säkerhetsvakter som utför undanröjningen kommer vi i så fall förmodligen aldrig att få veta. Men vi vet att Máxima Acuña inte tänker sluta kämpa så länge hon lever. Till Guardian sade hon i april i år: “I Cajamarca vet vi vad gruvor kan göra. På nolltid skulle både foreller och boskap vara förgiftade. Om vi inte har vatten har vi varken liv eller framtid.”

Related Articles