Ledaren # 49 2015
Sverigedemokraterna har vind i seglen
Högern jamsar med – rödgröna är handfallna
Förändring skapas med konkret politik
Det är chockerande att bevittna Sverigedemokraternas partidagar på SVT. Allt som vi försöker teoretisera, analysera och förstå är plötsligt helt konkret. Nu är SD här, mitt i vardagsrummet, i senaste SCB-mätningen på stadiga 19,9 procent och med stöd av var fjärde röstberättigad man.
Svenska Dagbladet, som slår upp händelsen som en segerrubrik, nämner inte att den stora ökningen är gentemot förra SCB-mätningen i maj och inte gentemot den raketökning som partiet gjorde under sommaren. Hur nyheten presenteras säger minst lika mycket om finrumshögerns vandring som den gör om opinionsförändringarna. När SD nu har vind i seglen och på allvar påverkar både opinion och politiskt beslutsfattande tycks inte högern förmögen till något annat än hoppa på tåget i tron om att det skall ge dem en bit av kakan.
Sverigedemokraterna har länge beskyllts för att vara ett enfrågeparti. Det har passat dem perfekt eftersom de kunnat ge intryck av att sprida folkhemsnostalgi med eko i socialdemokratins mer konservativa sidor. I själva verket rymmer partiet en hel palett av reaktionära hjärtefrågor som inte har det minsta att göra med Sverige ”förr”. Skoluniformer, antifackliga lagar, kreationistisk skolundervisning; i smått och stort visar partiet att de är nog så visionära. Maktkamper och avslöjanden har inte hindrat Sverigedemokraternas etablering på kartan.
Precis som alla avslöjanden om Carl Bildt inte gjort det minsta för att påverka hans politiska karriär tycks SD immuna och det troliga är att det är samma mekanismer i spel. Snarare än att vända bilden så ger avslöjandena fond åt framgångarna – den som är handlingskraftig och utmanande blir också hatad. Det är mekanismer som vänstern måste lära sig att hantera om vi skall nå några framgångar. Just nu visar stormarna kring den engelske labourledaren Jeremy Corbyn hur dynamiken fungerar. Ingenting tycks bita. Tvärtom förstärks bilden av Corbyn som utmanare med varje uppskruvad rubrik. Bättre PR kunde en sansad vänstersosse knappast få.
Det råder ingen tvekan om att SD talar till människors allra sämsta sidor och att de sidorna finns inom tillräckligt många av oss för att kunna totalvända nationen som inför hela världen stått som symbol för tolerans. Det finns ingen ursäkt för att befolkningen i ett av världens rikaste länder är beredda att kasta all demokratisk och social utveckling överbord för ett genomruttet parti som SD, men det finns förklaringar – och med förklaringar kommer alternativ och möjlig förändring.
Problemet är var vi tror att vi förändrar värderingarna, var vi riktar vår politiska vilja. I högerns värld är människor statiska och det enda du kan göra är att erbjuda konsumenten vad konsumenten efterfrågar. Progressiva tror på människors förändringspotential, men i brist på politisk förändring i verkligheten tycks regeringen tro att tänkandet förändras med utbildningsdekret och värdegrundsarbete. Det kommer inte generera något mer än gråtande beslutsfattare som agerar på tvärs emot sina värderingar i brist på alternativ. Verklig förändring är materiell. Den märks i människors vardag.
