Låt inte Cementa diktera miljöpolitiken – garantera jobben
Extraledare 2021-09-24 Vi kan inte låta ett ansvarslöst multinationellt monopolföretag – i synnerhet en av landets värsta klimatbovar – diktera den politiska dagordningen. Det skriver…
Extraledare 2021-09-24 Vi kan inte låta ett ansvarslöst multinationellt monopolföretag – i synnerhet en av landets värsta klimatbovar – diktera den politiska dagordningen. Det skriver…
Ibland pratar man om det korta nittonhundratalet. Århundradet som började med första världskriget och slutade med Sovjetunionens kollaps. Men när vi nu konfronteras med stundliga…
Skogsbränder, översvämningar och överhängande risk för irreversibla klimatförändringar inom bara några års tid. En borgerlighet som verkar radikaliseras för var dag som går och ett…
När man från dagens politiska situation ser tillbaka på de tio år som gått sedan terrordåden i Oslo och på Utøya slås man av samhällets…
Skyfallskatastrof i Belgien och Tyskland. Det ena värmerekordet efter det andra, i Kalifornien, Nevada med flera ställen i västra USA med över 50 grader dagtid…
Ledaren # 27 2021 ▶ WHO varnar för skandalöst ojämlik fördelning ▶ Läkemedelsbolagen dikterar patent och villkor ▶ Solidaritetsvaccin krävs för hela mänskligheten Västvärlden rapporterar färre…
Ledaren # 20 2021 ▶ Politiska utspel med farlig ideologisk slagsida ▶ Näringslivsretorik i stället för klassperspektiv ▶ Politik och retorik måste förankras i rörelsen Vänsterpartiet…
Ledaren # 19 2021 ▶ Kapitalet kan packa och dra när det passar ▶ Arbetare skapar värdet – borde ha inflytande ▶ Kräv vetorätt mot verksamhetsnedläggningar!…
Har vi gett bort Första maj till konspirationsteoretiker nu? Visst känns det lite så när vänstern firar framför skärmarna och det är vakenrörelsen som tar gator och torg i besittning. Och det är i sanning en märklig och motsägelsefull tid vi tvingas genomleva just nu. Demokratihatare som demonstrerar för frihet och statsapparater världen över som använder pandemisituationen för att driva igenom antidemokratiska reformer.
I höst är det fyra år sedan Leif Östling tvingades avgå som ordförande för Svenskt Näringsliv efter sitt skattekverulantiska uttalande till försvar för skatteflykt. Östling hade missat en avgörande dimension med sin retoriska fråga, ”vad fan får jag för pengarna”. Han svarade som en idiot i ordets ursprungliga bemärkelse; en enskild rik man som ville slippa dela med sig av sin inkomst. Med sin förankring i det exportberoende industrikapitalet såg han på skatter som någonting som tas från bolagens vinstmarginaler och sedan ges till den enskilda människan i form av välfärd. Men under hans näsa och ordförandeskap hade ett kvalitativt skifte skett. För skatter i Sverige rör sig nämligen samtidigt också åt det rakt motsatta hållet: från den enskilda lönearbetarens månatliga ersättning och ned i den privatiserade välfärdssektorns vinstmarginal.