”Vi förenas av ett klassperspektiv och motståndet mot trojkans memorandum”

252

INTERVJU: Internationalen träffade Sotiris Martalis på DEAs kontor i norra utkanten av Aten dagarna innan valet. DEA, Internationella arbetarpartiet, är en av det dussintal organisationer som tagit initiativet till det nya vänsterpartiet Laiki Enotita, Folklig enhet.

Sotiris Martalis tillhörde vänstern i Syrizas centralkommitté. På kontoret är det rätt glest, det är bara två dagar kvar till valet, de flesta av de tjugotal som vanligtvis arbetar där är ute och kampanjar. Sotiris tar sig ändå tid att träffas.
– Vi har haft en månad på oss för allt, förklarar han.
Syrizas ledare Tsipras utlyste valet med kortast möjliga marginaler, mitt i sommaren. Orsaken var klar för alla, att stärka sin ställning innan effekterna av det memorandum han har drivit igenom blivit synliga och samtidigt försöka hindra vänstern inom Syriza att organisera sig. När ett fyrtiotal av partiets ledamöter motsatte sig fortsatta åtstramningar och vägrade att rösta för trojkans tredje memorandum hade regeringen förlorat sin majoritet i parlamentet – även om man fick stöd av partier till höger för att driva igenom det förslaget. Tsipras satsade allt på ett kort. Genom ett snabbt val hoppades han vinna egen majoritet och dessutom krossa vänstern.
–Hur det går med det får vara osagt, säger Sotiris, men för oss har schemat minst sagt blivit pressat den senaste månaden. De första tio dagarna fick vi ägna åt att samla våra styrkor. 25 riksdagsledamöter hade vi från början, de är fler nu. En betydande del av centralkommittén gick med oss och en klar majoritet av ungdomsförbundet. I varje lokalavdelning tog vi kampen, ibland vann vi en majoritet, ibland en betydande minoritet. 60 procent av de regionala kommittéerna opponerade mot Syrizas kapitulation, många av dem kommer över till oss.
De tio nästa dagarna gick åt att bygga organisationen.
– Vi har fortfarande en lös struktur som bygger på de tretton deltagande grupperna. De flesta kommer från Syriza. Vi skulle också spika vallistorna, en inte helt enkel procedur att fördela eventuella framtida mandat bland de olika strömningarna. Vi antog också en första gemensam plattform. Utgångspunkten för den är ett nej till trojkans nya memorandum och respekt för det entydiga resultatet från folkomröstningen i somras som med stor majoritet tillbakavisade fortsatta åtstramningar.
Det betyder att vi sedan bara hade tio dagar på oss för själva valkampanjen. Affischer ska tryckas och sättas upp över hela landet. Möten organiseras. Valsedlar delas ut. Och detta av ett parti utan egna ekonomiska resurser. Den stora utmaningen nu är att komma över 3  procent-gränsen för att bli representerade i det nya parlamentet

Var det självklart att lämna Syriza. Kunde ni inte stanna kvar och ta kampen om ledningen?
– Nej, Tsipras hade bestämt sig för att kasta ut vänstern. Inga som motsatt sig memorandumet skulle kunna väljas eller få behålla sina poster. Vi krävde att en kongress skulle inkallas omedelbart, men när han fick majoritet i centralkommittén för en kongress  först efter valet var det kört. Vi hade marginaliserats om vi stannat kvar.

Hur ser det nya partiet ut?
– Stommen är de grupper som ut­gjorde vänsterplattformen i Syriza, en grupp som kommer från kommunistpartiet, en annan är de gamla eurokommunisterna. En tredje är det röda nätverket, som domineras av DEA, som räknas till den trotskistiska traditionen. Två större grupper inom vänsterfronten Antarsia har också anslutit sig, de utgör en tredjedel av den rörelsen.
Vi är inget parti i formell mening, vi är en sammanslutning av organisationer, som lite påminner om Syriza innan det formellt blev ett parti 2012.
Politiskt består Laiki Enotita av både reformister och revolutionärer, men vi förenas av ett klassperspektiv och motståndet mot trojkans memorandum.
En fråga där det finns meningsskiljaktigheter gäller var vi ska lägga tyngdpunkten i valkampanjen. Många tongivande medlemmar driver hårt frågan om införandet av drachman som ny valuta. Vi tycker att det är fel perspektiv. Huvudfrågan måste vara kampen mot nedskärningspolitiken, mot lönesänk­ningar, försämrade pensioner, privatiseringar. Om detta leder till att vi måste lämna euron, så OK, ”inga uppoffringar för euron” brukade Syriza säga. Det finns inslag av en vänsternationalism hos dem som till varje pris vill avskaffa euron. De talar om att det gäller att göra Grekland mer konkurrenskraftigt, om att Grekland har en kolonial ställ­ning gentemot sina kreditgivare. För oss gäller det att ändra de internationella styrkeförhållandena, annars har det grekiska och internationella kapitalet ändå makten, oavsett valuta.
Den här motsättningen löser vi inte före valet – om vi någonsin gör det. Men en konsekvens har blivit att många i första hand ser oss som ”dom som vill återinföra drachman”, och det tror jag skadar oss.

– DEAs klara vänsterprofil i denna och andra frågor har stärkt oss. Vi har en klar politisk linje och vi är öppna och ärliga i våra ställningstaganden. Tsipras krävde att vi och andra organisationer skulle upplösa sig för att få vara kvar i Syriza. Flera av dem lydde formellt men behöll sina organisationer i hemlighet. Vi vägrade och lyckades hitta en form där vi kunde fortsätta existera självständigt. Nu blir vi inbjudna till lokala föreningar runt om i landet, också för att vi är skickliga organisatörer.
DEA hade flera ledamöter i den avgående riksdagen och kandidater till den nya. Men vi avstod från att ta poster i regering och statsförvaltningen. Det var ingen arbetarregering, det var en nationell räddningsregering. Våra medlem­mar erbjöds höga poster i den statliga administrationen, bl a våra läkare men tackade nej. Vi delar inte eurokommunisternas ”pseodo-gramscianska” perspektiv att erövra statsmakten inifrån. Vi kunde också se att när brytningen inom Syriza kom var det flera ledande vänsteranhängare som valde att stanna kvar på sina lukrativa poster istället för att lämna Syriza.
– Så oavsett hur det går i valet har DEA en central roll för att bygga upp en ny vänsterfront som kan föra arvet från sommaren OXI vidare, avslutar Sotiris, på väg till ett avslutande valmöte.

Kjell Östberg

Dela