”Vi kommer att vinna”, det var mantrat som Jimmie Åkesson gång efter annan upprepade när han höll sitt linjetal vid Sverigedemokraternas landsdagar i Lund, 27-29 november. Och visst företräder Åkesson ett parti i medvind. Man har på två år fördubblat sitt medlemsantal; från knappt 8 000 till nära 16 000. Valresultat och opinionssiffror har också pekat skarpt uppåt. Från att i valet 2010 fått 5,7 procent mer än fördubblades röstetalet 2014 till 12,9 procent. Därefter har opinionssiffrorna fortsatt att peka i en riktning. Idag är SD odiskutabelt Sveriges tredje största parti med runt 20 procent i mätningarna.
Men bakom partiets framgångsrika yta hopar det sig en del orosmoln. Året som gått har man förlorat hela sitt gamla ungdomsförbund, SDU, och tvingats att bygga upp ett nytt, Ungsvenskarna. Konflikten handlade om att SDU förordar en mer förbehållslös nationalistisk hållning. Ytterst var det frågan om att ledningen för ungdomsförbundet revolterade mot moderpartiets mer klädsamma socialkonservativa fasad med så kallad nolltolerans mot rasism. Men vad händer nu? Kommer det nya ungdomsförbundet helt att överflygla det gamla, eller kan SDU framgent bli en allvarlig konkurrent inom den främlingsfientliga sfären? SDU avbräcket rör sig inte heller om någon försvinnande liten del av aktivister. Själva hävdar de på sin hemsida att de har 5 000 medlemmar.
Dessutom har under det senaste året uppenbarats ett allt tydligare missnöje från partiets djupare led. På landsdagarna kom det främst till uttryck genom att många ombud gick upp i talarstolen och motsatte sig regeln att 25 procent av lokalavdelningarnas partistöd överförs till SD:s centrala kassa. Partiledningen lyckades dock vinna omröstningen i frågan. Nämnas kan också att partistyrelsens Hanna Wigh från talarstolen kritiserade toppstyrningen inom partiet. Wigh menade att de som inte håller med partitoppen ofta ”inte vågar yttra sig”. Wigh förlorade sedermera sin plats i partistyrelsen. Att veteranen Björn Söder förlorade sin plats i verkställande utskottet bottnade troligtvis i en intern maktkamp, en maktkamp där Söder hamnat i motsatsställning till triumviratet Åkesson, Mattias Karlsson och Richard Jomshof men där det är svårt att mellan kontrahenterna skönja några tydliga ideologiska skiljelinjer.
Frågan är även vilka konsekvenser regeringens mer restriktiva flyktingpolitik – och allianspartiernas tydliga medhåll – kommer att få för SD:s väljarstöd? Åkesson underströk i sitt linjetal temat ”vad var det vi sa”. I sammanhanget är det därtill tydligt att när de andra partierna förskjuter sig i SD:s riktning blir SD självt än mer extremt, så nu när alla övriga riksdagspartier, förutom Vänsterpartiet, allvarligt vill inskränka asylrätten slog Åkesson fast: ”Det som framför allt krävs är ett totalstopp för asylinvandring med hänvisning till det allvarliga tillstånd som råder. Nu är det dags att prioritera jobb och välfärd i Sverige”. Viktigt är här att påminna om att det för SD alltid handlar om för mycket invandring. Partiet särskiljer sig från de övriga riksdagspartierna genom att man menar att kulturell homogenitet är nödvändig för att uppnå ett samhälle i harmoni. Det är en del av SD:s bruna rot.
Den fråga som annars gav upphov till mest debatt under landsdagarna var den om vinster i välfärden. Flera ombud förespråkade att de privata aktörerna skulle tvingas att återinvestera uppkomna överskott, men partiledningens linje om inga restriktioner för vinstuttag segrade.
Partiets konservativa hållning artikulerades i försvarspolitiken och inte minst familjepolitiken där man vill fördubbla det under alliansregeringen införda vårdnadsbidraget (vilket den nuvarande regeringen avskaffar vid årsskiftet) från 3000 kronor per månad och barn till 6000 kronor. De försvarsanslag partiet föreslår är med dagens mått rena fantasisummor. Nuvarande nivå ligger på 45 miljarder kronor och 1,1 procent av bruttonationalprodukten, men partiets målsättning är att höja den till 2,5 procent – vilket skulle betyda årliga försvarsutgifter på över 100 miljarder kronor.
Ett annat frontavsnitt där partiet sticker ut är energipolitiken där man för fram parollen: ”Bygg ut modernisera och satsa på kärnkraften – en ren och säker energikälla”. För partiet är mer kärnkraft lösningen på klimatfrågan.
Anders Karlsson
