Jan-Olov Carlsson. Foto: Emma Lundström
► Metall lyckades stoppa försämringar av arbetsvillkoren ► Men industrins märke ses som för lågt av många andra fackförbund ► LO riskerar att splittras när bransch går före klassolidaritet
Parterna IF Metall och Industriarbetsgivarna är nu överens om ett ettårigt avtal med ett värde av 2,2 procent. Löneökning är 2,0 procent. Därmed är också ”märket” satt för de övriga facken när avtalsrörelsen nu fortsätter, ett märke som många menar är för lågt.
Det är ett kort avtal utan villkorsförsämringar, men på en för låg nivå, menar Jan-Olov Carlsson, klubbordförande för IF Metall på Volvo Lastvagnar i Umeå.
– Arbetsgivaren drog det kortaste strået, säger han till Internationalen.
– Det som är viktigt att notera är att de sista tre avtalsrörelserna har medfört försämrade villkor för arbetstagarna vad gäller minskat inflytande. Denna gång blev det ingen sådan försämring. De få villkorsfrågor som regleras i avtalet är snarare i fackens favör, påpekar Jan-Olov Carlsson.
Arbetsgivarna försökte på ett aggressivt sätt få igenom försämringar även denna gång. Teknikarbetsgivarna hade två centrala maktfrågekrav som de in i det sista kämpade för, men till sist tvingades släppa. Det handlade om att arbetsgivaren ville försöka får rätt att förhandla lokalt om lönesänkningar, samt att kunna styra om arbetstiden med fem timmar i veckan, för att tillexempel tvinga folk att jobba på lördagar.
– Det kunde inte facket gå med på och det var väldigt nära att det blev konflikt, berättar Jan-Olov Carlsson och berättar att många medlemmar var kampvilliga.
– Lokalt här i Umeå fanns det en viss besvikelse att det inte blev någon konflikt. Många medlemmar tycker att det är dags att facket måste visa styrka. Men som det utvecklade sig i slutändan tror jag ingen ville ta en konflikt när det till slut bara handlar om några delprocent av lönen. Det man ska konflikta om är villkoren och frågor om inflytande, säger han.
– Det fanns en chans att vända skutan, men istället blev det på stället marsch och man skjuter problemet framför sig.
Avtalet kom därför att enbart fokusera på lönen och man kom överens om 2,0 procents löneökning och en avsättning på 0,2 procent i delpension.
Det blir därmed det lönemärket som alla andra fackförbund förväntas hålla sig till. Något som många andra fack inte ser som tillräckligt, tillexempel Byggnads och Kommunal, som har sagt sig vilja kämpa för större löneökningar i år. Av rädsla för det har LO-ledningen tillsammans med Svenskt Näringsliv gått ut med en gemensam uppmaning om att de andra facken ska respektera det satta märket.
– Det här är ytterligare ett steg där det blir tydligt att kampen för medlemmarnas villkor får stå tillbaka för den svenska exportindustrins intressen. Tyvärr går utvecklingen allt snabbare i riktning mot att fackförbunden väljer bransch före klass. Det kommer ofrånkomligen leda till att LO spricker. Trösten i bedrövelsen är att den gemensamma uppmaningen ger ett nytt ”krontalsmärke” som kommer att underlätta för låglöneförbunden i deras avtalsförhandlingar, säger Jan-Olov Carlsson.
– Enda sättet att få upp lönerna för dem som tjänar minst, är att de starkare facken sluter upp för dem som har det sämst ställt, säger han. Klassolidaritet är själva grunden för LO:s berättigande.
Per Leander
