Finland först i världen med att slutförvara kärnavfall

Loppusijoituskapseli

KOMMENTAR: Finlands regering har beslutat om att börja bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle. Därmed är landet först i världen med att ta det steget. Metoden som ska användas handlar om att kopparkapslar omgivna av bentonitlera placeras för förvaring 500 meter ner i urberget Metoden kallas för KBS-3.
Förvaret beräknas vara färdigbyggt 2023 och runt nästa sekelskifte är det tänkt att slutgiltigt förslutas. Totalt planeras 6 500 ton använt bränsle att ligga här. Till skillnad mot i Sverige finns det inte i Finland något centralt mellanlager för kärnbränslet utan det förvaras i bassänger vid kärnkraftverken. Finland har idag två kärnkraftsanlägg­ningar och fyra reaktorer. Slutförvaret, Onkalo, byggs vid Olkiluoto på den finska västkusten, ungefär i jämnhöjd med Söderhamn på den svenska sidan av Bottenhavet.
Det är svenska SKB (Svensk Kärnbränslehantering AB) som under många år utvecklat metoden och på SKB:s hemsida uttalar sig Christopher Eckerberg, dess verkställande direktör:
– Det är ett viktigt erkännande att SKB:s metod för slutförvaring av använt kärnbränsle nu är godkänd i ett annat land. Vi gläds med Posiva (Finlands motsvarighet till SKB) som idag fått detta positiva beslut.
Nämnas kan att SKB:s slutförvar av kärnbränsle ännu inte fått godkänt i Sverige

Förvaret av kärnkraftens radioaktiva avfall är också den värsta stötestenen runt denna energikälla och miljöorganisationernas kanske främsta invändning mot den. Det tar svindlande 100 000 år innan radioaktiviteten klingat av och under hela denna långa tid måste avfallet hållas avskilt från allt mänskligt liv. Ännu så länge har det inte framkommit någon säker lösning. SKB:s metod är ett försök, men människan famlar fortfarande här mycket i mörkret. Vi vet inte vad som under 100 000 års tid kan komma att hända med berggrunden. Vi vet inte om kopparkapslarna och urberget står pall för eventuella jordbävningar eller istider. Vi vet inte heller vilka risker det finns för att kopparkapslarna utsätts för korrosion, och att radioaktivitet den vägen kan komma att förgifta grundvattnet. För att lite få ett grepp om hur långt 100 000 år är kan man härvidlag betänka att det är endast under de senaste 12 000 åren som människan blivit bofast och börjat att odla jorden och industrisamhället är med sina 200 år på nacken rena babyn i sammanhanget.

Flera idéer om hur vi ska hantera avfallet låter också mest som verklighetsfrånvänd science fiction: som att begrava avfallet under Antarktis is, dumpa ner det på havsbotten eller skjuta ut det i rymden. Vetenskapen lägger även en hel del energi på att hitta en metod för att genom upparbetning av avfallet, så kallad transmutation, få det att helt förlora sin radioaktivitet. Det är dock en teknologi som ännu inte fungerar, och vi har inga garantier för att den någonsin kommer att fungera.

Anders Karlsson

Dela