Demonstration i Madrid 8 mars 2017. Foto: Fernando Alvarado
► Internationella kvinnodagen ska bli en riktig kampdag
► Utan kvinnor blir det svårt att få maskineriet att fungera
► Podemos och fack sluter upp bakom strejkkraven
På sistonde har en kämpande feministisk rörelse vuxit sig allt starkare i Spanien och gör sig nu redo att visa sina muskler på den internationella kvinnodagen. Detta är i sig inte särskilt revolutionerande, det intressanta emellertid är att feministerna på gräsrotsnivå har lyckats få med sig fackförbunden bakom kraven, liksom att delta i en storstrejk den 8 mars. Fackföreningarna UGT och CCOO åtar sig att verka för arbetsnedläggelser, om än i begränsad skala. Att även vänsterpartiet Unidos Podemos stöder och verkar för den feministiska rörelsens krav och generalstrejken är naturligtvis positivt.
Det är hundratals feministiska nätverk som ur ett underifrånperspektiv varit indragna i förberedelser för den omfattande kvinnostrejken. Man uppmanar till exempel mormödrar att inte hämta barnbarnen i skolan denna dag, kvinnliga arbetare att lägga ner verksamheten på sina arbetsplatser och kvinnliga studerande att inte gå till skolor och universitet. Syftet är att synliggöra allt arbete som kvinnor gör i vardagen, oavsett om det är lönearbete eller inte. Utan kvinnor blir det svårt att få maskineriet att fungera.
Sedan januari har olika feministiska nätverk runt om i Spanien samlats för att diskutera och planera storstrejken. Man strävar efter att sporra en global feministisk rörelse som förra året kom till uttryck i 70 olika länder. Vågen av våldtäkt och mord mot kvinnor som ägt rum i landet under den senaste tiden har lett till att feminismen radikaliserats och blivit mer och mer breda. Höstens #MeToo-kampanj har ytterligare accentuerat detta.
Mäns våld mot kvinnor är bara toppen på ett isberg. I grunden handlar det om en genomgripande ojämlikhet som präglar det patriarkala kapitalistiska samhället. I maningen till storstrejken står att läsa: ”Vi är en mångsidig internationell rörelse som motsätter oss den patriarkala, rasistiska, kapitalistiska och miljömässiga förstörelsens ordning, och som föreslår andra sätt att leva och en radikalt annorlunda värld”. Det handlar med andra ord inte bara om punktvisa krav som en slags upprättelse för just kvinnor, utan om ett helt annat sätt att se på hur världen kan organiseras.
Den radikala feministiska rörelsen kommer att genomföra stormöten och informationsaktiviteter på arbetsplatserna redan dagen innan storstrejken. Prekära arbetsförhållanden ställer naturligtvis till det. Men man uppmanar därför: ”Om du arbetar som hemmafru, är papperslös eller anställd inom detaljhandeln och inte kan strejka den dagen kan du organisera aktiviteter för att sprida info om strejken”. Att fackförbunden UGT och CCOO stöder denna kampform och att även det syndikalistiska fackförbundet CNT sluter upp bakom storstrejken underlättar för många att lägga ner arbetet. ”Juntas Paramos. Juntas Avanzamos” – Tillsammans strejkar vi. Tillsammans går vi framåt – är slagorden.
Kvinnor uppmanas även att inte konsumera den 8 mars, att varken sälja eller handla varor, lyder budskapet. Att kvinnliga studenter deltar har dessutom en mer djupgående betydelse. Det härskande utbildningssystemet bidrar onekligen till att permanenta patriarkala strukturer: ”Vi vill strejka på skolor, högskolor och universitet eftersom utbildningssystemet på alla nivåer är det främsta utrymme för en socialisering där det nuvarande kapitalistiska och patriarkala systemet reproduceras och är långt ifrån social jämlikhet”.
Alex Fuentes
