Narsaq. Foto: foto: claire rowland cc-by
På södra Grönland ligger orten Narsaq. Invid Narsaq ligger Kvanefjeld. Fjället är unikt och innehåller en av världens största koncentrationer av sällsynta jordartsmetaller. Det innehåller också uran. Striden om detta fjäll delar den grönländska befolkningen. Vissa hävdar att bergets rikedomar är öns framtid, andra menar att de kommer att förgöra den.
Grönland är en fattig ö. Den tidigare så blomstrande fiskenäringen har sedan många år tillbaka fått det allt svårare. Befolkningen blir bara äldre och äldre. Arbetslösheten är hög. Kriminalitet, missbruk och ett skyhögt antal självmord följer i dess spår. För att klara ekonomin är ön helt beroende av ett årligt stöd från Danmark på 4,5 miljarder kronor. Många ser nya gruvor som räddningen. De ska skapa arbetstillfällen och ge miljardinkomster. Genom dem ska en framtida självständighet från Danmark kunna finansieras. Men i Narsaq är ortens räddning samma sak som dess undergång. Ett dagbrott i Kvanefjeld skulle med största sannolikhet göra det omöjligt att bo kvar i området. Det skulle bli för hälsofarligt.
I början av februari gästade konstnärerna Lise Autogena and Joshua Portway Bildmuseet i Umeå. Deras film Kuannersuit; Kvanefjeldet är en del av utställningen Perpetual Uncertainty / Samtida konst i atomkraftens tidsålder där konstnärer från olika delar av världen utforskar erfarenheter av atomkraft, radioaktivt avfall, strålning och långa tidsperspektiv. Lise Autogena och Joshua Portway besökte Narsaq en månad under våren 2016. De drabbades av det fantastiska landskapet och ljuset, men också av det faktum att de hamnade mitt i ett osynligt slagfält.
– Det var väldigt svårt att få folk att prata om vad som pågick, väldigt svårt att överhuvudtaget kommunicera om situationen. Många har depressioner och rädsla som de inte kan prata med andra om. De vill inte skapa osämja i samhället och göra det svårt att leva tillsammans., sade Lise Autogena och berättade att det var först efter ett tag som det började gå upp för de båda konstnärerna hur rädda människor faktiskt var:
– Många ville lita på regeringen och den demokratiska processen men de flesta var väldigt oroliga för hur myndigheterna skulle hantera en gruva i området när de inte ens klarar av att sköta de mest grundläggande sakerna i samhället, som sophantering.
Det australiensiska bolaget Greenland Minerals and Energy, GME, har haft siktet inställt på att exploatera fjället under lång tid och intensifierade förarbetet när Grönland röstade igenom självstyre 2008. Självstyret gav öns parlament rätt att besluta om sina råvarutillgångar och intäkterna från dem, vilket ledde till att nolltoleransen mot uranbrytning mjukades upp och att landet tog första steget mot att bli en av världens största exportörer av uran.
Kvanefjeld innehåller världens femte största uranfyndighet. Men det är egentligen inte uranet som är mest eftertraktat i dagsläget, utan de sällsynta jordartsmetallerna, REE, som ingår i modern elektronik, som till exempel mobiltelefoner och vapensystem. Bergmassivet är en gammal vulkankrater och det är magman som har fört med sig en rad ovanliga grundämnen upp till ytan. I berget finns bland annat uran, torium, zirkonium, zink, tenn, tugtupit, litium och beryllium. Dessutom finns det höga halter av radon, klor och fluor i marken.
Under ett 20-tal år räknar GME med att kunna utvinna 43 729 ton sällsynta mineraler. Av dessa är 3 895 ton uran.
Joshua Portway påpekade att uranet just nu knappt är värt att bryta och att det därför är de sällsynta jordartsmetallerna som bolaget är ute efter. Lise Autogena menade att det är vad som sägs utåt. Hon är inte säker på att det stämmer.
– GME har hittills satsat 100 miljoner kronor på att öppna gruvan. De lovar en gruva som ska bidra till den globala gröna ekonomin, till 2000 nya jobb, en ny hamn, 300 permanenta jobb i Narsaq, flygplatser, hotell, turism och så vidare. De hävdar också att 80 procent av fyndigheten i Kvanefjeld är sällsynta jordartsmetaller och att uran bara är tio procent. Tidigare undersökningar har visat högre procent av uran, säger hon och berättar att ett företag som ägs av den kinesiska regeringen äger 12,5 procent av aktierna i den planerade gruvan, ett ägande som kan utvidgas till 60 procent vilket skulle innebära att Kina tar över:
– Man kan säga att Kina redan har monopol på uranbrytningen. Sex statligt ägda kinesiska företag kontrollerar 90 procent av världens urantillgångar och landet har väldigt dåligt rykte när det gäller hanteringen av öppna dagbrott.
GME har varit noga med att sälja in fördelarna med en gruva i Narsaq. Jobbskapande och ny väg har varit i fokus. Dessutom har företaget skapat nära kontakter till ledande politiker och sponsrat det lokala föreningslivet. Lise Autogena och Joshua Portway träffade många ortsbor som upplevde att de inte kunde lita på någon information när det gäller gruvplanerna eftersom näringsliv och politiker är så tätt sammanlänkade. De får en bild uppmålad av experter anlitade av regeringen, en helt annan om de söker på Internet och får upp fotografier av förödda landskap och dumpat radioaktivt avfall.
Trakten kring Narsaq är bland den mest bördiga på Grönland. Där finns en omfattande djurhållning och bönderna i området förser hela ön med grönsaker. Gruvdrift innebär miljöfarliga restprodukter. Detta avfall ska placeras någonstans. GME planerar att sänka dem i en sjö i närheten av fjället eftersom det giftiga dammet från avfallet annars kommer att spridas i luften. Miljöorganisationer har påpekat att restprodukterna från gruvan utgör en stor miljörisk och att sjön kommer att förgiftas av radioaktiva ämnen, fluor och tungmetaller. En miljöförstöring som kommer att påverka trakten i många år efter det att gruvan lagts ned.
Ett annat problem med ett öppet dagbrott på Kvanefjeld är att vindarna blir mer och mer extrema varje år på Grönland. Det kommer att vara tekniskt omöjligt att hindra det giftiga gruvdammet från att blåsa runt och hamna i odlingsmark, dricksvatten, hav och lungor.
Flera av fårgårdarna i området är historiska och har funnits på samma plats sedan vikingatiden. De har gått i arv i generationer. Vissa av fårbönderna har fått stora summor pengar från gruvbolaget för sin mark. Andra är jätterädda att gruvan skulle förstöra det enda området i Grönland där det går att odla grödor och ha djur.
I februari förra året ingick Danmark och Grönland ett avtal om brytning och export av uran. Grönland har suveränitet över naturtillgångarna men avtalet innebär att ansökningar om export av uran visserligen lämnas in till de grönländska myndigheterna men därifrån omedelbart vidarebefordras till Industriministeriet i Köpenhamn.
Avtalet ledde till omfattande protester på Grönland. Oppositionen mot brytningen är stor men den styrande majoriteten vägrar gå med på en folkomröstning. Som vanligt när det gäller gruvbrytning så ställs jobb och ekonomisk tillväxt mot miljö och livsmöjligheter.
Joshua Portway menade att det är viktigt att påpeka att de som väljs till regeringen i Grönland ofta är de politiker som framstår som mest nationalistiska, patriotiska och självständighetsinriktade. Att sälja gruvrättigheter anser många politiker vara enda sättet att uppnå denna självständighet:
– Samtidigt kommer de att sälja av stora delar av landet för att göra det och därmed bjuda in enorma företag som är större och rikare än Grönland. Hur ska de kontrollera ett gruvbolag som har kanske 2000 advokater anställda inom företaget, när landet har kanske fem inhemska advokater. Det är en mycket svår situation.
I filmen Kuannersuit; Kvanefjeldet säger en före detta gruv- och mineralminister att Narsaq kommer att upphöra som ort om gruvan blir verklighet och att det verkar vara ett pris som grönlänningarna är villiga att betala. Joshua Portway menade att staden håller på att dö ändå på grund av att fiskeindustrin är på upphällningen och att människor väljer att flytta därifrån. Lise Autogena höll inte med. Enligt henne skulle en långsiktigt hållbar turistnäring kunna rädda orten.
Hon planerar att fortsätta konstprojektet genom att skapa en plats i Narsaq där människor kan samlas och prata öppet om det som sker.
Emma Lundström
