Sydafrikas Wild Coast. Aktivisten Sikhosiphi ”Bazooka” Rhadebe (infälld) mördades 22 mars 2016.
▶ Lokalsamhället tog staten till domstol
▶ Krävde rätt att säga nej till gruvbrytning
▶ Domaren dömde till folkets fördel
Torsdagen 22 november kom ett besked som kan sprida ringar på vattnet när det gäller lokalt gruvmotstånd och miljökamp över hela världen. Då meddelade nämligen Högsta domstolen i Pretoria att den dömer till fördel för lokalsamhället Umgungundlovu i Pondoland på Sydafrikas Wild Coast. Det innebär att Amadibafolket, efter mångårig kamp mot en titangruva i byn Xolobeni, nu ska ha rätt att säga nej till gruvbrytning på sina marker.
Domen är historisk och kan få långtgående konsekvenser. Detta eftersom motståndsorganisationen i Pondoland, Amadiba Crisis Committee, ACC, valde en annan väg än den vanliga. Istället för att ta det australiensiska gruvbolaget MRC:s dotterbolag TEM till domstol, valde organisationen att ställa mineralresursdepartementet och dess ansvarige minister Gwede Mantashe mot väggen ifråga om lokalsamhällets mänskliga rättigheter. Deras fråga till domaren var: ska inte ett lokalsamhälle ha rätt att säga nej till exploatering?
Domaren, Annali Basson, har haft en svår uppgift och beslutet har dragit ut på tiden. Det var i slutet av april i år som rättegångsförhandlingarna ägde rum i Pretoria. Sedan dess har domaren haft att ta ställning till om mänskliga rättigheter eller profit ska gå först. Statens representanter gjorde det mycket klart att domaren skulle vara ansvarig för ökade ekonomiska problem i Sydafrika, om hon beslutade till folkets fördel.
Trots detta valde hon alltså till slut att gå emot regeringens önskan. Enligt domen skulle mineralresursdepartementet bryta mot lagen om det ger tillstånd till gruvbrytning mot lokalsamhällets vilja: “Det är väldokumenterat att sedvanerättssamhällen, som det berörda, tenderar att drabbas oproportionerligt av följderna av gruvverksamhet, eftersom de påverkas direkt av miljöföroreningar, luftburna sjukdomar, förlust av odlings- och betesmark, tvångsförflyttning och förlorad gemenskap, bland annat.”
TEM vill bryta ett öppet dagbrott på 900 hektar. För Amadiba är markerna inte bara egendom, de är en del av deras identitet. I markerna finns deras förfäder. Att tvångsförflytta folket från platsen är att förinta det. Annali Bessons dom gör det omöjligt för regering och företag att köra över Amadiba på det viset. Regeringen måste hädanefter erhålla “fullt och informerat” samtycke från lokalsamhällena innan den beviljar gruvtillstånd.
Annali Besson gav också mineralresursdepartementet och gruvbolaget i uppgift att betala Amadiba Crisis Committees rättegångskostnader.
ACC kallar beslutet för en hundratjugoprocentig seger och skriver i sociala medier att det rättfärdigar deras över femton år långa kamp. Organisationen fortsätter med en hyllning till de människor som har förlorat livet på vägen i kampen för förfädernas marker och “mot elitens girighet och den kapitalistiska ‘utvecklingen’ som bara innebär kortsiktig vinst och profit för de få”.
Organisationen kräver också rättvisa för motståndsledaren Sikhosiphi Bazooka Rhadebe som mördades i mars 2016. Fallet är ännu inte löst, mycket på grund av att lokalpolisen blockerar utredningen. Den allmänna uppfattningen bland Rhadebes vänner är att polisen är inblandad i själva mordet.
Mitt i glädjen över domen finns det också en stor oro för att gruvförespråkarna ska ta till våld. Det har hänt förut. Meningsskiljaktigheter kring gruvfrågan har splittrat många familjer.
Gwede Mantashes reaktion på beslutet har varit att beklaga det. Han hävdar att Xolobeni behöver gruvbrytning för att få utveckling och tycker att lokalsamhället bör se gruvplanerna som en välsignelse istället för en förbannelse. I likhet med andra mineral- och energiministrar världen över ser han bara den kortsiktiga vinsten, inte den långsiktiga förödelsen. Sanningen är att gruvbrytning sällan, eller aldrig, för något gott med sig lokalt. Livsvillkoren på platsen försämras. Mark och vatten förstörs. De utlovade jobben uteblir. När ett område drabbas av gruvbrytning i Sydafrika innebär det ofta att den lokala fattigdomen ökar när självhushållningen blir en omöjlighet.
Men minister Mantashe är inte orolig för lokalsamhällets fortlevnad. Det han verkligen oroar sig för är gruvbrytningens framtid. Domen i Pretoria kommer att vara prejudicerande och kan påverka alla andra domar i liknande fall. ”Att ge lokalsamhället rätt att säga nej kommer att innebära slutet på gruvbrytningen”, sade Gwede Mantashe i ett uttalande efter beskedet.
Med allra största sannolikhet kommer mineralresursdepartementet att överklaga domen. Förhoppningen bland gruvmotståndarna är att den kommer att hålla.
Domen kom i rättan tid. I december går den 18 månader långa pausen på gruvtillståndet ut, en paus som mineralresursministern beslutade om efter mordet på Sikhosiphi Bazooka Rhadebe.
Men titangruvan är inte den enda negativa utvecklingen som folket i Pondoland motsätter sig. Den 3 december ska ACC och Umgungundlovu till domstol igen. Då gäller det statliga vägbolaget SANRAL och den motorväg som bolaget planerar rakt genom lokalsamhället. Motståndarna kräver att vägen ska läggas på en billigare och mindre miljöförstörande sträcka istället för att förstöra ett område med unik miljö och historia.
I SANRAL:s årsrapport 2018 skriver bolaget att bilisterna ska kunna “njuta av Wild Coasts vykortssköna landskap och kustlinje”. Att vägen skulle splittra lokalsamhället och förstöra den natur som varje år lockar tusentals turister, till fots, bekymrar inte bolaget.
Emma Lundström
