När myndigheter hotar både medborgare och asylsökare med repressalier väljer många danskar att visa upp ett annat Danmark. Annika Holm Nielsen från Socialistisk Ungdomsfront valde att på privat initiativ göra en insats, som fått enorm uppmärksamhet.
Den nya högerregeringen har antagit en asyllag som syftar till att kunna agera hårdare mot de människor som flyr till eller via Danmark. Halverade bidrag till nyankomna, hårdare språkkrav, restriktivare regler för anhöriginvandring skall tillsammans med försämrade möjligheter att få uppehållstillstånd och en forcerad avslagsprocess avskräcka människor från att fly till landet. Regeringen har för att befästa Danmarks rykte som ett stängt land låtit utforma en fyrspråkig annonskampanj, publicerad i libanesisk press, vilken presenterar lagändringarna.
Även sett till Danmarks politiska klimat har beslutet – och inte minst annonskampanjen – mötts av kritik, även från integrationsministern Inger Støjbergs eget parti, det konservativliberala Venstre, både för ministerstyre och för att vara okänsligt och oinsatt i de flyendes verklighet. Men linjen ligger än så länge fast och de flyende möts av polispådrag när de anländer till Danmarks tågstationer. Att hjälpa eller ens bistå flyktingarna på något sätt, ens med filtar eller liknande kan straffas med upp till två års fängelse.
I detta skede är det många danskar som valt att trots alla hot om påföljder ta sitt humana ansvar och göra sin del för att hjälpa de nyankomna. En av dem är Annika Holm Nielsen från Fjärde Internationalens danska ungdomsorganisation. Internationalen sökte henne för en intervju om den aktion som hon tillsammans med vänner och kamrater genomförde på privat initiativ, där de hjälpte en syrisk flykting från Köpenhamn till Malmö med segelbåt.
När vi får kontakt med Annika befinner hon sig mitt i medieflödet. Tidningar och TV-kanaler söker henne konstant och hennes telefonnummer går till en liten stab som lägger upp intervjutid och bistår med bakgrundsinformation till dem som ringer när Annika inte hinner med själv. Internationalen får tio minuter, som blir till en kvart.
Vad var det som hände och varför tog ni segelbåt?
– Vi var några som kände att vi måste göra någonting och fick ett tips om att det skulle komma ett tåg från Rødby till Köpenhamns centralstation på måndagen med flyktingar som kommit via Tyskland. Så vi bestämde oss snabbt och fick med vänner, vänners vänner och bekanta att möta upp dem på stationen och hjälpa dem vidare till Sverige.
Vi gjorde lite nödpaket med tabletter, plåster, hygienprodukter och så vidare samt ordnade matpaket att dela ut på stationen. Tanken var att dela ut dessa och sedan hjälpa flyktingarna att komma på Malmötåget. I och med att flyktingar blir omänskligt behandlade i Danmark är det bättre att hjälpa dem vidare resonerade vi.
Men när vi kom till stationen visade det sig att tåget var flera timmar försenat och förutom människor som kommit dit för att ta emot flyktingarna fanns det ett stort polispådrag. När tåget väl kom in på perrongen var det bara några enstaka flyktingar ombord, polisen hade stannat tåget på vägen och kvar fanns endast de som lyckats gömma sig under kontrollen.
Då såg vi en ensam man som klev av. Han såg helt utmattad ut, men när han såg vår skylt där det stod välkommen på arabiska kunde vi få ögonkontakt och därefter hjälpa honom ifrån stationen. Att åka vidare med tåg var inte möjligt så vi tog med honom till hamnen och seglade över med båt. Det tog runt två timmar och under tiden fick vi kontakt med bekanta i Malmö, där hans bröder bor, och hjälpa honom att registrera sig hos de svenska myndigheterna – vilket var hans önskan.
Hur har ni blivit bemötta efter er aktion?
–Mycket positivt, nästan bara positiva reaktioner. Det är mängder av människor som kontaktat oss och vill erbjuda alla möjliga former av hjälp och som har ställt sina bilar, båtar och sig själva till förfogande. Mycket media har kontaktat oss och jag har erbjudits att vara med i talkshows och nyheterna.
Hur upplever du opinionen utifrån dina perspektiv?
– Det har varit så mycket denna vecka så jag har svårt att få en bild, men jag upplever en väldigt polariserad opinion där vissa prompt vill skicka tillbaka alla dit de flyr ifrån. Samtidigt är det uppenbart väldigt många som vill hjälpa till och som vill att Danmark skall hjälpa till. Jag hoppas att vår aktion skall kunna påverka, även om det bara är i det lilla. Först och främst genom att konkret hjälpa människor här och nu, men också indirekt genom att vi kanske kan få människor att byta tankesätt, när de ser vad vi och många andra gör.
Hur tror du att utvecklingen framöver kommer se ut? Kommer myndigheterna att lätta på kontrollerna eller väntar ännu hårdare agerande?
–Jag upplever att det verkligen står och väger just nu. Myndigheterna skickar blandade signaler och på politisk styrningsnivå verkar man inte veta vilket ben man skall stå på. Det sker förhandlingar med svenska myndigheter om att släppa igenom flyktingar till Sverige, men samtidigt går man ut väldigt hårt både i ord och handling. Samtidigt har vi ju fått så oerhört mycket uppmärksamhet och det måste ju betyda något. Det är väldigt oklart just nu.
Johannes Jensen