mars 2016

Det onda arbetet

FILM Marknadens lag i regi av Stéphane Bricès med Vincent Lindon mfl.   Det är sällan filmer som konkret tar sitt avstamp i arbetets villkor…


Marxismen har förlorat en passionerad förkämpe

FOKUS Ellen Meiksins Wood dog i januari vid 73 års ålder. Hon var en av den senaste generationens främsta marxistiska intellektuella som kombinerade djup politisk passion med ett starkt engagemang för teoretisk klarhet. Dessa kvalitéer visade sig tydligt redan i inlägget som först gav henne bredare uppmärksamhet, The retreat from Class, publicerad 1986.
I The retreat from Class angrep Woods det som senare kom att bli känt som ”postmarxism”. Hon siktade in sig mot en grupp vänsterintellektuella – bland dem Ernesto Laclau, Chantal Mouffe och Gareth Stedman Jones – som vid tiden rörde sig högerut efter att ha identifierat sig starkt med marxismen under 1960-talsrörelsernas höjdpunkt. Dessa vänsterintellektuella vände sig mot det som Laclau och Mouffe kallade ”klassicism” och hävdade att samhällets struktur inte bestämdes av den sociala produktionen och klassmotsättningar, utan i själva verket var en fragmenterad pluralitet av olika diskurser och praktiker.


Om Egypten, brännmärken, sju brutna revben och ett avhugget öra

EGYPTEN Den egyptiska regimen mördar oppositionella. Varje dag. Vi vet det. Vi vet också att omvärldens ledare inte har något intresse av att ändra på saken. Kriget mot terrorismen, ekonomiska intressen och strävan efter ”stabilitet” går före människoliv. Vare sig det är anhängare av muslimska brödraskapet som mördas, vänsteraktivister, eller utländska journalister. Giulio Regeni är en droppe i den flod av blod som regimen har på sina händer.


Socialdemokraterna ”blåser till strid”

KOMMENTAR I ett tal i förra veckan på ett äldreboende i Stockholmsförorten Rågsved meddelade Stefan Löfven att regeringen är i färd med att utveckla ett investeringsprogram för den sociala välfärden. I ett debattinlägg i Aftonbladet (4/3) – under rubriken Statligt satt fattiglön löser inte problemen – utvecklade sedan statsministern sina tankegångar. Först avvisade han blankt alla borgerliga förslag om sänkta ingångslöner:


Därför fortsätter iranierna vandra på hoppets gröna stig

KOMMENTAR Varför har vi inte sett uppror liknande de i Egypten och Tunisien i Iran de senaste fem åren? Den arabiska våren föregicks ju av den gröna rörelsen i Iran 2009 och inspirerade demokratikämpar i hela regionen. Upprinnelsen till massprotesterna 2009 var presidentkandidaterna Mir-Hossein Mousavis och Mehdi Karroubis kampanj med allt djärvare löften om reformer, pådriven av massmöten som engagerade tusentals iranier. Från början hade Mousavis kandidatur passerat väktarrådets nålsöga som moderat konservativ men med tiden kom hans valplattform att förvandlas till ett hot mot den rådande teokratin. Han lovade att för första gången tillåta icke-statskontrollerade TV- och radiokanaler och att överföra kontrollen över säkerhetsstyrkorna från högste ledaren Khamenei till den valde presidenten. Tillsammans med sin fru Zahra Rahnavard lovade han att upphäva diskriminerande lagar mot kvinnor och rent av att upplösa den förhatliga moralpolisen.


Berta Cáceres gav inte upp kampen, in i det sista

KOMMENTAR Över hela världen riskerar människor sina liv varje dag för att de kämpar för rättvisa och vägrar ge upp när hoten börjar hagla. Berta Cáceres var en av dessa modiga människor. Torsdagen den 3 mars mördades hon i sitt hem i La Esperanza i Honduras. Över tjugo år av rakryggad och benhård kamp för urfolkens rättigheter, för miljön och för de mänskliga rättigheterna är över. Men de som går i hennes fotspår har fått ännu mer anledning att fortsätta kämpa.


Nazister framåt i Slovakiska parlamentsvalet

UTRIKES Parlamentsvalet i Slovakien den 5 mars skulle ha kunnat handla om lärarstrejken som nyligen skakade landet, eller om de stora protesterna mot nedskärningar inom sjukvården, eller om hur man ska komma till rätta med den 10 procent höga arbetslösheten. Istället blev invandringsmotståndet valets stora fråga, trots att det lilla EU-landet knappt har tagit emot en enda av de många flyktingar som kommit till Europa det senaste året.


Reformen av Posten har fått katastrofala följder

INTERVJU Posten, eller Postnord som det numera heter efter sammanslagningen mellan svenska och danska postverket, genomgick förra året en stor reform av sin verksamhet enligt nyliberal modell, för att ”effektivisera” arbetet och öka vinsterna för aktieägarna. En reform vars konsekvenser nu börjar bli uppenbara både för Postens anställda och alla hushåll som får sina tidningar och brev allt senare i lådan.
– Jag har varit med om så många förändringar på Posten. Världen förändras hela tiden, det måste den ju, men det här var det sämsta jag har varit med om, säger brevbäraren Jokke, som inte vill uppge sitt efternamn. Han har jobbat på Posten sedan 1989, först i Göteborg och numera i Skåne.


En verklig tredje linje i Europa

LEDARE När någon vill framstå som pragmatisk och verklighetsförankrad så brukar det vara praktiskt att måla ut sin meningsmotståndare som svävande idealist. Det är en retorisk lek som liberaler brukar tillgripa när de inte har så mycket att komma med; måla upp två ytterligheter och ställa sig själv i mitten. Frågan är bara om det egentligen är särskilt pragmatiskt att söka mittenpositionen i en situation som är fundamentalt vansinnig. Göran Greider är den senaste att kasta sig in i den här retoriska leken när han i Aftonbladet Kultur (4/3) publicerade något av ett försvarstal för regeringens migrationspolitik.