Berta Cáceres Foto: Tim Russo / Goldman Environmental Prize
Över hela världen riskerar människor sina liv varje dag för att de kämpar för rättvisa och vägrar ge upp när hoten börjar hagla. Berta Cáceres var en av dessa modiga människor. Torsdagen den 3 mars mördades hon i sitt hem i La Esperanza i Honduras. Över tjugo år av rakryggad och benhård kamp för urfolkens rättigheter, för miljön och för de mänskliga rättigheterna är över. Men de som går i hennes fotspår har fått ännu mer anledning att fortsätta kämpa.
Berta Cáceres tillhörde lencafolket – den största urfolksgruppen i Honduras – och var en av grundarna av organisationen Civic Council of Popular and Indigenous Organizations, Copinh. Genom åren har hon vunnit stor respekt bland internationella miljö- och människorättsorganisationer för att hon lyckats stå upp mot mäktiga markägare, den USA-finansierade polisstyrkan och armén av privata säkerhetsvakter i det land som är farligast i världen för miljöaktivister. Förra året fick hon miljöpriset Goldman Environmental Prize för sin kamp mot ett av Centralamerikas största vattenkraftprojekt, Agua Zarca. Fyra gigantiska dammar i Gualcarquefloden som skulle översvämma stora landområden och skära av tillförseln av vatten, mat och medicin till hundratals människor från lencafolket. Berta Cáceres fick priset för sitt arbete med att samla folket och framgångsrikt pressa ”världens största dammbyggare att dra sig ur”.
Hennes kampanj har satt käppar i hjulet för projektet och fick bland annat kinesiska Sinohydro och Världsbankens privata avdelning, International Finance Corporation, att dra sig ur.
Men ett internationellt miljöpris väger inte tungt som skydd i ett land där det råder total straffrihet. Risken att mista livet var en del av Berta Cáceres vardag. Hon levde i många är med hot om våldtäkt och död hängande över sig och hon var realistisk kring de risker hon tog genom sitt engagemang. Flera av hennes barn lever i exil och det var länge sedan hon kunde röra sig fritt utan att riskera livet. Så sent som för någon vecka sedan berättade hon under en presskonferens att fyra ledare för lencafolket hade mördats och att många aktivister dagligen utsätts för hot.
Trots detta ansåg hon det vara sin plikt att fortsätta kämpa och hon uppmanade andra att göra detsamma. I en intervju med brittiska Guardian berättade hon 2013 om det plågsamma i att leva under hot: ”Jag kan inte gå fritt omkring i vårt område eller simma i den heliga floden och jag är skiljd från mina barn på grund av hoten. Jag kan inte leva i lugn och ro, jag tänker alltid på att bli mördad eller kidnappad. Men jag vägrar att leva i exil. Jag är en människorättskämpe och jag kommer inte att ge upp.”
Berta Cáceres sköts till döds med åtminstone fyra skott. Polisen i Honduras försökte först avskriva mordet som ett rånförsök men hennes familj beskriver det som ett lönnmord. En konsekvens av hennes kamp mot dammar, olaglig skogsavverkning och plantageägares intrång i urfolksområden. ”Jag har inga tvivel om att hon har mördats på grund av sin kamp och att soldater och folk från dammen bär ansvaret. Jag håller regeringen ansvarig för det här”, sade hennes 84-åriga mor till en radiokanal efter mordet.
Och hon har rätt. Situationen för människorättsförsvararna i Honduras är ohållbar. Den verkar dessutom ha försämrats under de senaste veckorna. När Copinh demonstrerade i Río Blanco den 20 februari möttes de av armén, polisen, den lokala borgmästaren och anställda vid dammbolaget. Många av demonstranterna fängslades och flera hotades.
FN:s specialrapportör för urfolksrättigheter, Victoria Tauli-Corpuz, arbetar med att sammanställa en rapport om situationen för urfolken i Honduras. Hon anser att det är troligt att Berta Cáceres mördades på grund av sitt arbete för att skydda lencafolkets rättigheter och menar att mordet visar på graden av straffrihet i landet. Bara mellan 2010 och 2014 har 101 aktivister mördats. I förhållande till befolkningsstorleken är det fler än någon annanstans i världen enligt en studie gjord av organisationen Global Witness.
Studien visar också att en oproportionerlig stor andel av de mördade är människor från olika urfolksgrupper som har gjort motstånd mot så kallade ”utvecklingsprojekt” och plantager som tränger in i deras områden.
I intervjun med Guardian 2013 berättade Berta Cáceres att den honduranska armén har en lista med 18 människorättsförsvarare som ska bort. Hennes namn stod högst upp på listan.
Mordet på Berta Cáceres har skakat om Honduras och lett till sammandrabbningar mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor. Det har även väckt ilska internationellt mot hur aktivister mördas i landet. När nyheten om mordet spred sig i sociala och traditionella medier, var den kanadensiska författaren och miljöaktivisten Naomi Klein en av alla de som reagerade. Hon skrev på Twitter att ”Berta var en oerhört viktig ledare och en obeveklig markförsvarare.”
Naomi Klein pekade också på att mordet bara är en del av en global våg av liknande attacker. Vi ser hur människorättsförsvarare och oppositionella mördas och förföljs i länder som kallar sig demokratier, länder som Egypten och Turkiet. Och precis som i liknande fall världen över är det ytterst otroligt att vi kommer att få reda på vem som mördade Berta Cáceres. Honduras regering har förvisso lovat att säkerhetsstyrkorna ska göra allt för att hitta mördarna, på samma sätt som den egyptiska regimen har lovat att ta reda på vem som mördade forskaren och vänsterjournalisten Giulio Regeni.
Trovärdigheten i dessa utredningar är lika med noll. I Honduras försökte polisen först avskriva mordet som ett rånförsök, i Egypten som en bilolycka.
Om regeringen i Honduras hade brytt sig om Berta Cáceres liv hade den kunnat börja med att ge henne skydd. Inter-American Commission for Human Rights försökte redan förra året att få Honduras president, Juan Orlando Hernández, att vidta åtgärder för att skydda henne. Men presidenten verkar snarare ha varit inriktad på motsatsen: att skydda företag och bolag från hennes motstånd. Regeringen står bakom många av de projekt som hon motsatte sig. Copinh kräver nu en oberoende internationell utredning av mordet.
Berta Cáceras visste att hon hade starka fiender. Hon visste också att om dessa fiender ville döda henne så skulle det inte finnas något skydd. ”Jag vill leva, det är många saker jag fortfarande vill göra i den här världen. Jag är försiktig, men i slutändan, i det här landet där det råder total straffrihet, är jag väldigt sårbar. När de vill döda mig kommer de att göra det”, sade hon till Guardian 2013.
Kommer mordet på Berta Cáceres att få Honduras regering att agera för att sätta stopp för det faktum att urfolk mördas i så stort antal när de försvarar sina rättigheter? Förmodligen inte. Med tanke på de intressen som står på spel är det troligen större risk för att flera aktivister kommer att mista livet på grund av sitt motstånd i en stat där rättvisa och mänskliga rättigheter inte existerar.
Emma Lundström
