Förändras eller dö

Högerprogrammet med skattesänkningar och nedskärningar kommer genomföras med Vänsterpartiets passiva stöd. Det är resultatet
av uppgörelsen med S även om partiet har två  förbehåll. Nu måste gräsrötterna mobilisera för  att byta partiets inriktning på kongressen 2020.
Redan imorgon måste alla sociala krafter  mobilisera till utomparlamentariskt motstånd  mot högerpolitiken. Det skriver vänsterpartisten Arash Gelichkan.

DEBATT

Det blev gul knapp med ett litet pip till förbehåll. Vänsterpartiet lovar fälla regeringen om den lägger fram förslag om marknadshyror och försämringar i arbetsrätten.
Moderatledaren Ulf Kristersson öppnade under onsdagens pressträff efter beskedet för att stödja en sådan misstroendeförklaring, trots att det i så fall sker ur helt olika utgångspunkter. På frågan om hur det skulle kännas att fälla Stefan Löfven tillsammans med M-KD-SD svarade Jonas Sjöstedt till journalisterna i riksdagskorridoren att det troligtvis inte behöver bli aktuellt. Socialdemokraterna kommer nämligen inte lägga de förslagen, menade V-ledaren. Det må så vara men det bevisar ändå att Vänsterpartiet idag är ett parti som kommer med tomma hot.
I valrörelsens inledning pratade Sjöstedt om att fälla Löfven om man lägger fram ett lagförslag om inskränkt strejkrätt. S desarmerade konflikten genom att överlåta åt LO-förbunden att själva genomföra ett än värre förslag. I måndags hotade Vänsterpartiet med röd knapp, men det slutade med gult efter muntliga löften i förtroende.
Det var långt ifrån hela partistyrelsen bakom. Men det här är förhandlaren Jonas Sjöstedt tillsammans med Ulla Andersson och Ali Esbatis inflytande på partiet in action. Det finns en minoritet i partiledningen som är i samklang med partiets aktivistiska gräsrötter, det finns en förhandlingsinriktad falang ledd av partiledaren och däremellan en del som brukar tycka det partiledningen tycker oavsett dess inriktning. Varje gång partiets radikala gräsrötter vaknar till liv påverkas den osäkra falangen i riktning mot den radikala minoriteten. Lika snabbt försöker Jonas Sjöstedt och förhandlingsfraktionen argumentera för en tillbakagång till den försiktiga position.
Det pågår en dragkamp mellan rött och gult och det är styrkeförhållandena där som påverkar Vänsterpartiets inriktning.

Den gula knapptryckningen betraktas som ett svek av många i medlemsbasen. Jonas Sjöstedt noterar sin protest mot marknadshyror men tänker låta stora skattesänkningar och flerdubblade rut-bidrag för de rikaste passera. I ett slag illustrerar han att högerprogrammet kommer genomföras med Vänsterpartiets passiva stöd. När Moderaterna pratar om “vänsterregering” har de rätt i en punkt. Missnöjda väljare som kommer se fortsatta besparingar och nedskärningar lär se även Vänsterpartiet som medansvariga. Vänsterpartiet kommer fortsätta placeras i samma fack som Socialdemokraterna och kommer därmed inte uppfattas som en stark vänsteropposition av allmänheten.
Det kvittar hur det förhåller sig rent statsvetenskapligt och politiknördigt, ty det är inte ur det perspektivet allmänheten bedömer politiken. Det som betyder något ute i stugorna är hur den egna vardagen och ens vänner, släkt, grannar och arbetskamrater påverkas samt åt vilket håll man tycker samhället går. Det är många som ser mycket försämras runt omkring en och märker tydligt hur samhället blir kallare.
Föraktet mot politikereliten kommer ur konkreta materiella omständigheter men riktar sig ganska trubbigt. Om Vänsterpartiet uppfattas stå på god förhandlingsfot med samma ministrar som förstör deras liv så kommer de också få del av föraktsleven. Vänsterpartiet kan inte både vara försiktiga förhandlare och legitim representant för dem som är fly förbannade över försämringarna. Tyvärr har man mer eller mindre överlåtit åt Sverige­demokraterna att spela oppositionsrollen. I brist på en radikal vänsteropposition som fördömer Socialdemokraternas svek, dundrar mot giriga direktörer och besparingar har Sverigedemokraterna vunnit näring med sin giftiga syndabocksretorik och falska rebell-attityd. På det sättet är Vänsterpartiets ledning medansvariga för Sverigedemokraternas framväxt.
Det är inte stigande klassklyftor, arbetslöshet och välfärdskris i sig som utgör jordmån för Sverigedemokraternas rasistiska populism. De faktorerna är lika god jordmån för vänsterradikalism om det finns tydligt identiferbara socialistiska motståndskrafter. Det är det som har saknats och därför debatten rör sig bort från vänsterpopulistiska utspel till högerpopulistiska sådana och gett den här draksådden. Om Vänsterpartiet nu istället sår frön för en växande tydlig vänsteropposition mot nyliberalismen så kan vi vända hela debatten vänsterut, pressa tillbaka högerpopulismen och tvinga de andra partierna att tävla om att närma sig väns­terns retorik (vilket i sin tur skulle gynna vänstern). De små stegens pseudo-reformism är meningslös när den följs av fullfjädrat borgerligt systemskifte som sveper bort varje framsteg.

Vi måste vända den nedåt­gående spiralen: Ökade orättvisor ì Brist på tydlig vänsteropposition ì Växande högerpopulism ì Borgerlig motoffensiv ì Ökade orättvisor ì Växande högerpopulism … Vi behöver en röd uppåtstigande spiral! Den inleds av att radikala gräsrötter formerar sig till motstånd mot de gula knapptryckarna och tvingar Vänsterpartiet radikalt vänsterut i kongressen 2020, om nödvändigt utan den nuvarande partiledningen vid rodret.
Men framförallt en upptrappad social kamp ute på gator och torg, på arbetsplatser, universitetsaulor och skolkorridorer. Res er till opposition mot högerpolitiken!

Arash Gelichkan

Dela