Strax efter klockan 9 på onsdagsmorgonen samlades ett femtiotal demonstranter utanför Stockholms Stadshuset under parollen ”Rädda hyresrätterna – upp till kamp 2019”. Manifestationen gjordes i samband med framläggandet av budgeten, i vilken det nya grönblå styret presenterar planer på utförsäljningar av allmännyttan. Demonstrationen arrangerades av bland annat Hyresgästföreningen, Förorten mot våld, Rött forum Stockholm och Nätverket Rädda hyresrätterna.
Foto: Per Leander
Nu organiserar sig förorterna till försvar. Förra veckan var jag en av ett hundratal Husbybor, och tillresta från andra Stockholmsförorter, som deltog i ett möte under rubriken Rädda hyresrätten! Arrangörer var bland andra ideella nätverket Norra Järvas stadsdelsråd och Hyresgästföreningen. Mötet var ett svar till det nya 30-åriga moderata bostadsborgarrådet, Dennis Wedin, som vid tillträdet förkunnade att han brann av lust att privatisera och ombilda allmännyttan i ytterområdena ”så att folk får äga sin bostad”.
Det var som att vrida om en kniv i magen. Inte för att det kom som en överraskning, mera som en bekräftelse på ens farhågor. Själv har jag bott i Husby hos allmännyttiga Svenska Bostäder (SB) i 36 år och vill som mina grannar gärna fortsätta med det om vi själva får välja.
Och vi minns hur det var förra gången borgarna styrde och ställde. De försökte ombilda då med, men trots övertalningskampanjer som bekostades med våra hyrespengar vart det nobben.
I stället kom i november 2007 ett brev från det då moderatstyrda SB till ett hundratal hushåll i det som senare kom att kallas referenskvarteret. De skulle ut efter årsskiftet! Utan återflyttningsrätt! Ett hus skulle rivas för att ”öppna kvarteret” och de tre återstående, varav ett stått tomt flera år efter en brand, skulle rustas upp till nybyggnadsstandard.
Ett första besked från Svenska Bostäder var att det skulle innebära 70-procentiga hyreshöjningar. 500 Husbybor – betydligt fler än de direkt berörda – demonstrerade utanför SB:s kontor i Husby. Samma vecka bildade vi Nätverket Järvas Framtid.
Men angreppet på Husby skulle bli värre. Våren 2008 hade staden och SB anlitat en arkitekt Sten Jonsson från Göteborg. I dåvarande Husby Träff presenterade han sina förslag för något hundratal häpna Husbybor. Allmännyttans 1100 lägenheter skulle rivas och ersättas av radhus nere vid Järvafältet och bostadsrätter, för ”det var trevligare”. Några hyresgäster skulle kanske få bo i centrum vid T-banan, för vi ”hade ju inte så ofta bil” som de mera burgna personer som skulle befolka det nya Husby i vårt ställe.
Järvas framtid samlade namn, ordnade protestmöten, ofta varje vecka – ibland med hundratals deltagare ibland med smärre arbetsgrupper. Vi bjöd in arkitekter, samhällsvetare, politiker till veckoslutskonferenser. Småningom byttes ledningen för SB ut och vi fick ett nytt ytterstadsborgarråd, Joakim Larsson (M).
Det innebar en förändring. Joakim Larsson kom – till skillnad från sina borgerliga kolleger i stadshuset – till våra möten. Första gången hade han visserligen livvakt med sig, men det slutade han med. Han nöjde sig inte med att predika för oss, utan lyssnade faktiskt.
Det blev en lång kamp, där vi lyckades mobilisera Hyresgästföreningen och där Svenska Bostäder tvingades erkänna att man hade en skuld till de boende för flera år av eftersatt underhåll och där man småningom kom överens om en långsiktig plan för stambyten, värmeisolering, byte av elsystem och att i samråd med de boende rusta upp våra välplanerade hus och lägenheter inklusive gårdarna. Det är en process som kommer att pågå ännu flera år.
Om den nya moderatledningen i Stockholm nu frångår alla de avtal och överenskommelser som träffades när moderaten Joakim Larsson var ordförande i Svenska Bostäder skulle det upplevas som ett stort svek. Majoriteten av Svenska Bostäders hyresgäster har inte de ekonomiska muskler som krävs för att sätta sig i skuld för att få bo kvar i sin bostad.
Och om man ändå lyckas ombilda några hus, bleve många av oss, hyresgäster hos sina grannar. Fastighetsskötseln skulle vältras över på de boende. Och viktiga arbetstillfällen i Husby försvinna när SB:s personal sägs upp. Dessutom är Svenska Bostäder – ett seriöst välfungerande fastighetsbolag – en trygghetsskapande, stabiliserande faktor i Husby.
Då, för snart tio år sedan, upptäckte vi dessutom att andelen bostadsrätter på Norra Järvafältet faktiskt var större än i staden i genomsnitt. I grannförorterna Kista och Akalla saknas i stort sett hyresrätter. Bara i Husby finns allmännyttan kvar med ett litet reservat.
Vid mötet i förra veckan antogs ett uttalande och en interimsstyrelse valdes för att bilda ett nätverk till försvar av hyresrätten och allmännyttan – i första hand i Stockholmsområdet, men på sikt i hela landet.
Mats Leander
Husbybo sedan 1982
