I början av 1917 bodde den blivande ryska revolutionsledaren Lev Trotskij tio veckor i New York. Den historien har som mest blivit en parentes i hans politiska biografi, om det nämns överhuvudtaget. Nu har historikern Kenneth D. Ackerman skrivit en saklig och detaljerad skildring om Trotskijs korta men intensiva liv i Amerika. Per Leander har läst den.
Det har skrivits tonvis med böcker om Lenins sista månader i exilens Schweiz och hans resa med det ”plomberade tåget” genom Tyskland hem till Ryssland efter Februarirevolutionen 1917. Trotskijs förehavanden vid samma tid, då han bodde i New York, är mindre utforskade och ofta förbisedda av historikerna. Men det var på många sätt en av hans mest intressanta politiska perioder, då han tog steget till att bli bolsjevik. Dessutom blev Trotskijs hemresa minst lika dramatisk som Lenins.
Nu kommer för första gången en detaljerad studie av denna korta men intensiva tid i Trotskijs liv: Trotsky in New York, 1917: Portrait of a Radical on the Eve of Revolution av den amerikanske historikern Kenneth D. Ackerman.
Den 37-årige Trotskij kom till New York med sin fru Natalia Sedova och deras två små söner i januari 1917, efter att han förvisats från Frankrike och Spanien och bestämde sig för att lämna krigets Europa. Familjen var beredd på att stanna en längre tid i USA och Trotskij ville engagera sig i amerikansk politik, då det tillsvidare verkade omöjligt för honom att återvända till tsarens Ryssland. I New York fanns en stor rysk diaspora varav många var socialister av en eller annan tendens. Där bodde också ledande bolsjeviker som Nikolaj Bucharin och Aleksandra Kollontaj, som Trotskij nu, trots tidigare konflikter, upprättade en vänskaplig relation till. Trotskij och Bucharin delade snart skrivbord på den ryskspråkiga tidningen Novy Mirs redaktion vid St Marks Place i East Village, där Trotskij började arbeta.
Trotskij blev djupt imponerad av New Yorks modernitet, de raka gatorna, elektricitet överallt, tunnelbanan, biograferna, och inte minst den politiska friheten. Här fanns ingen censur som i Ryssland, och ännu ingen säkerhetspolis som förföljde oppositionella. Familjen bodde först på hotell vid Times Square och flyttade senare till en lägenhet på Vyse Avenue i Bronx. (Huset är idag rivet). Där blev de lurade på tre månaders hyra av husvärden som tog pengarna utan kvitto och försvann.
Trotskij engagerade sig snart i det amerikanska socialistpartiet, som vid denna tid var på frammarsch och såg ut att ha en lovande framtid med radikala och populära ledare som Eugene Debs. I New York dominerades partiet dock av den mer moderate Morris Hillquit som Trotskij hamnade i konflikt med. Trotskij menade att Hillquit var en politisk karriärist som skulle kompromissa bort klasskampen för möjlighet att bli borgmästare. Hillquit tog av naturliga skäl till en början inte Trotskij på allvar, han kunde ju inte ens prata engelska, men snart hade Trotskij tillsammans med den unge radikalen Louis Fraina mobiliserat en vänsteropposition mot Hillquit som senare skulle leda till att socialistpartiet splittrades.
Trotskij fick också uppleva den nationalistiska yra som blossade upp våren 1917 när den amerikanska presidenten Woodrow Wilson förklarade krig mot Tyskland och gav sig in i det europeiska världskrig som USA fram till dess hade hållit sig utanför. De amerikanska socialisterna splittrades på denna fråga, precis som de europeiska hade gjort tre år tidigare, och Trotskij tog tydlig ställning mot kriget, vilket nu ledde till att den amerikanska polisen fick upp ögonen för honom.
Samtidigt kom nyheten om Februarirevolutionen i Ryssland och att tsaren hade störtats. Precis som Lenin i Schweiz, förstod Trotskij att revolutionen bara hade börjat och att han omedelbart måste bege sig tillbaka till Ryssland. Efter bara 10 veckor i New York, och när familjen precis börjat göra sig hemmastad, är det dags att lämna Amerika. Men medan Natalia packar väskorna rymmer den yngste sonen Sergej hemifrån. En detalj som i en normal biografi om Trotskij inte skulle förtjäna att uppmärksammas, men som i denna bok med rätta får ett helt eget dramatiskt kapitel.
Sergej kommer så småningom till rätta med hjälp av en vänlig polisman, och familjen Trotskij avreser från New York tillsammans med ett flertal andra exilryssar ombord på den norska passagerarfärjan Kristianiafjord. Men utanför Kanadas kust bordas fartyget av brittiska kryssare och Trotskij förs iland och placeras i ett koncentrationsläger för tyska krigsfångar i Halifax, Nova Scotia. Trotskij, precis som Lenin, beskylls nu för att vara en tysk agent, eftersom de båda är motståndare till kriget. Trotskij hålls fången en månad i Kanada, tills han slutligen släpps av brist på bevis, samt internationella protester mot hur han behandlas, och får fortsätta sin resa över Atlanten till det revolutionära Petrograd där han ansluter sig till bolsjevikerna.
Trotsky in New York
av Kenneth D. Ackerman
Counterpoint, 2016.
Kenneth D. Ackerman har skrivit en medryckande och sympatisk bok om Trotskijs korta men intensiva tid i New York, som fyller många luckor i Trotskijs biografi. Det är dessutom en insatt skildring av den politiska utvecklingen i USA våren 1917, och inte minst ett stämningsfullt porträtt av New York och dess människor, en stad som även en kommunist kan förälska sig i.
Per Leander
