Kommentar

Kaplan i fokus medan högern kommer undan

KOMMENTAR Kan man företräda ett socialt progressivt parti i Sverige samtidigt som man har personliga kopplingar till konservativa och nationalistiska krafter utomlands? Frågan ställdes på sin spets i och med den nyss avgångne bostadsministern Mehmet Kaplans nätverkande med turkiska högerextremister och band till en man som jobbar för den konservativa AKP-regeringen i Turkiet. Resultatet blev att han avgick efter en veckas intensiv mediabevakning. I samband med avgången publicerades ett brev i Expressen där Kaplan försäkrade att han oroas över den auktoritära utvecklingen i Turkiet och att han alltid stått upp för mångfald och hbtq-frågor.


Kritisera Israel – men med perspektiv!

KOMMENTAR Det finns förstås mycket att säga om Mehmet Kaplans avgång och den kritik som riktats mot honom. Självklart har här bedrivits borgerlig kampanj och mediadrev, men även från socialistiskt håll har kritik varit berättigad, inte bara vad gäller samröre med turkisk höger. Kaplans gamla jämförelse mellan israeliskt förtryck av palestinier med nazisternas mot judar hör väl nästan till dagens slentrianargument.


Miljöprofilen begravdes i schaktmassorna

KOMMENTAR Byggherren Ola Serneke i Göteborg har tidigare profilerat sig som ekologiskt ansvarstagande företag, men är nu i blåsväder sedan det avslöjats att företaget dumpat schaktmassor på kommunens mark.


Eskilsson och propagandamaskinen

KOMMENTAR I början av mars dog Sture Eskilsson, mannen som “räddade oss från DDR-Sverige”. Åtminstone om man får tro Svenska Dagbladet som i söndags avsatte tidningens hela ledaruppslag åt hyllningar av denne Sveriges främste organisatör av arbetsgivarpropaganda.


Högerpopulister ökade stort i tyska delstatsval

Kommentar Söndagen 13 mars gick Tyskland – med en ekonomisk tillväxttakt på runt två procent och en arbetslöshet på knappt fem – till delstatsval. Valet gällde tre av landets 16 delstater: Baden Württemberg (10,5 miljoner invånare), Rheinland-Pfalz (3,9 miljoner) och Sachsen-Anhalt (2,2 miljoner).


Om Egypten, brännmärken, sju brutna revben och ett avhugget öra

EGYPTEN Den egyptiska regimen mördar oppositionella. Varje dag. Vi vet det. Vi vet också att omvärldens ledare inte har något intresse av att ändra på saken. Kriget mot terrorismen, ekonomiska intressen och strävan efter ”stabilitet” går före människoliv. Vare sig det är anhängare av muslimska brödraskapet som mördas, vänsteraktivister, eller utländska journalister. Giulio Regeni är en droppe i den flod av blod som regimen har på sina händer.


Socialdemokraterna ”blåser till strid”

KOMMENTAR I ett tal i förra veckan på ett äldreboende i Stockholmsförorten Rågsved meddelade Stefan Löfven att regeringen är i färd med att utveckla ett investeringsprogram för den sociala välfärden. I ett debattinlägg i Aftonbladet (4/3) – under rubriken Statligt satt fattiglön löser inte problemen – utvecklade sedan statsministern sina tankegångar. Först avvisade han blankt alla borgerliga förslag om sänkta ingångslöner:


Därför fortsätter iranierna vandra på hoppets gröna stig

KOMMENTAR Varför har vi inte sett uppror liknande de i Egypten och Tunisien i Iran de senaste fem åren? Den arabiska våren föregicks ju av den gröna rörelsen i Iran 2009 och inspirerade demokratikämpar i hela regionen. Upprinnelsen till massprotesterna 2009 var presidentkandidaterna Mir-Hossein Mousavis och Mehdi Karroubis kampanj med allt djärvare löften om reformer, pådriven av massmöten som engagerade tusentals iranier. Från början hade Mousavis kandidatur passerat väktarrådets nålsöga som moderat konservativ men med tiden kom hans valplattform att förvandlas till ett hot mot den rådande teokratin. Han lovade att för första gången tillåta icke-statskontrollerade TV- och radiokanaler och att överföra kontrollen över säkerhetsstyrkorna från högste ledaren Khamenei till den valde presidenten. Tillsammans med sin fru Zahra Rahnavard lovade han att upphäva diskriminerande lagar mot kvinnor och rent av att upplösa den förhatliga moralpolisen.


Berta Cáceres gav inte upp kampen, in i det sista

KOMMENTAR Över hela världen riskerar människor sina liv varje dag för att de kämpar för rättvisa och vägrar ge upp när hoten börjar hagla. Berta Cáceres var en av dessa modiga människor. Torsdagen den 3 mars mördades hon i sitt hem i La Esperanza i Honduras. Över tjugo år av rakryggad och benhård kamp för urfolkens rättigheter, för miljön och för de mänskliga rättigheterna är över. Men de som går i hennes fotspår har fått ännu mer anledning att fortsätta kämpa.


Valet på Irland

KOMMENTAR På 1990-talet och åren efter millennieskiftet var det många som såg Irlands utveckling som något av en nyliberal framgångssaga. Ekonomin avreglerades, statliga företag privatiserades och bolagsskatten sänktes till den lägsta i Europa, samtidigt som tillväxttakten flera år uppgick till hela 10 procent. Irland tilldelades epitetet ”den keltiska tigern”. Men 2008 slog finans­krisen hårt mot den irländska ekonomin. Staten tvingades att tillfälligtvis gå in och ta över kraschade banker, en starkt uppumpad fastighetsbubbla sprack och de ekonomiska boksluten uppvisade röda siffror. Det gick så långt att Irland – liksom även Portugal, Grekland och Spanien – böjde sig för trojkan EU-ECB-IMF:s diktat med omfattande så kallade nödlån och därtill kopplad åtstramningspolitik som följd. I valet 2011 straffades den sittande regeringen hårt och tvingades avgå.