Kritisera Israel – men med perspektiv!

Mehmet Kaplan. Foto: Johan Fredriksson cc-by-sa

Mehmet Kaplan. Foto: Johan Fredriksson cc-by-sa

 

Det finns förstås mycket att säga om Mehmet Kaplans avgång och den kritik som riktats mot honom. Självklart har här bedrivits borgerlig kampanj och mediadrev, men även från socialistiskt håll har kritik varit berättigad, inte bara vad gäller samröre med turkisk höger. Kaplans gamla jämförelse mellan israeliskt förtryck av palestinier med nazisternas mot judar hör väl nästan till dagens slentrianargument.
Sådana paralleller dras tyvärr oreflekterat av människor utan tanke på proportioner. Det är riktigt att staten Israel föddes ur krig med etniska resningar, våld och massakrer på palestinier – liksom att den israeliska staten begått militära övergrepp därefter, som senast i de urskiljningslösa bombningarna av Gaza och den dagliga repressionen mot den palestinska befolkningen. Sorgligt nog är det sådana fruktansvärda dåd som präglar den moderna världens krigföring och kamp om politisk och territoriell makt (som USAs krig i Irak, Rysslands i Tjetjenien och andra försök att erövra och kontrollera). Det är med sådana krigshandlingar och ockupationsregimer israeliska övergrepp kan jämföras.

Nazitysklands systematiska utrotning av Europas judar är en annan sak och handlade om att med industrialismens modernaste organisations- och militärmetoder planerat och avsiktligt med rasbiologiska motiv försöka förinta varenda individ av judisk tillhörighet.
Oavsett vilken avsky man kan känna mot israeliska militära övergrepp och förtryck – och hur viktigt det är att bekämpa dem – är dessa uttryck för helt andra motiv och har andra följder.

Att klumpa ihop Nazitysklands förintelse av det judiska folket med israeliska övergrepp är i bästa fall uttryck för okunskap och demagogi, i sämsta fall för den axelryckning gentemot Förintelsen som hör hemma i en antisemitisk tradition.

Håkan Blomqvist

Dela