Valet på Irland

 

På 1990-talet och åren efter millennieskiftet var det många som såg Irlands utveckling som något av en nyliberal framgångssaga. Ekonomin avreglerades, statliga företag privatiserades och bolagsskatten sänktes till den lägsta i Europa, samtidigt som tillväxttakten flera år uppgick till hela 10 procent. Irland tilldelades epitetet ”den keltiska tigern”. Men 2008 slog finans­krisen hårt mot den irländska ekonomin. Staten tvingades att tillfälligtvis gå in och ta över kraschade banker, en starkt uppumpad fastighetsbubbla sprack och de ekonomiska boksluten uppvisade röda siffror. Det gick så långt att Irland – liksom även Portugal, Grekland och Spanien – böjde sig för trojkan EU-ECB-IMF:s diktat med omfattande så kallade nödlån och därtill kopplad åtstramningspolitik som följd. I valet 2011 straffades den sittande regeringen hårt och tvingades avgå.

Idag har tillväxttakten i den irländska ekonomin åter tagit fart, men den nu sittande regeringen har fortsatt att driva en sträng åtstramningspolitik; bland annat har sjukvården fått vidkännas omfattande nedskärningar, pensioner har sänkts, stödet till funktionsnedsatta har reducerats och en vattenavgift som slagit menligt mot låginkomsttagare har införts. Det hela har åtföljts av ett betydande folkligt missnöje och stora demonstrationer har genomförts. När så Irland 26 februari gick till parlamentsval blev väljarnas dom mot den sittande regeringen obeveklig.

Irland har sedan 2011 styrts av en koalition mellan det nyliberala Fine Gael och Labour, men för båda dessa partier blev således valet en svidande vidräkning. Fine Gael förlorade över 10 procentenheter av sitt väljarstöd och för Labour gick det ännu sämre. Partiet backade från 19,5 till 6,6 procent och dess platser i parlamentet reducerades från 37 till 6. Det parlamentariska läget är emellertid osäkert. Det ses dock som tämligen klart att det konservativa Fianna Fail, som ökade sitt röststöd från 17 till 24 procent, kommer att ingå i en förmodad koalition. Frågan är om det – för första gången i Irlands historia – blir en koalition mellan de två största partierna Fine Gael och Fianna Fail. Idag är partierna snarlika varandra, men meningsskiljaktigheter som griper tillbaka ända till perioden runt Irlands självständighet 1922 har hittills lagt hinder i vägen för ett regeringssamarbete.

För vänstern blev valet en framgång. Sinn Fein, som närmast kan liknas med vårt Vänsterpartiet, var i opinionsundersökningar före valet som mest uppe i hela 20 procent. Valresultatet stannade dock preliminärt på 13,8 procent, vilket dock var en ökning med nästan 4 procent i jämförelse med valet 2011. Partiet gick till val med manifestet For a fair recovery, motsatte sig den rådande åtstramningspolitiken och lade fram en plan för 250 000 nya jobb. Dessutom kan nämnas att partiet vill liberalisera landets stränga abortlagstiftning och att det förespråkar en folkomröstning om Irland och Nordirland ska slås ihop till en enad nation.

Även den yttersta vänstern gick framåt. Samarbetet mellan AAA (Antiåtstramningsalliansen) och PBP (Folket före profiten) resulterade i ett väljarstöd på  fyra procent och sex mandat. Här kan nämnas att i AAA ingår Socialist Party, Rättvisepartiet Socialisternas systerparti. Tre av koalitionens sex vunna mandat gick till Socialist Partys företrädare.

   Anders Karlsson

VALRESULTATET

■ Det irländska valet i siffror:
Fine Gael 25,5 procent (-10,6)
Fianna Fail 24,3 procent (+6,9)
Oberoende delegater 17,8 procent (+5,2)
Sinn Fein 13,8 procent (+3,9)
Labour 6,6 procent (-12,8)
AAA-PBP 3,9 procent (+1,7)
SD (Socialdemokraterna) 3,0 procent (finns ingen siffra för 2011)
Green Party 2,7 procent (+0,9)

Valdeltagande: 65 procent