Demonstration, Berlin, 16 januari 2016 Foto: GOOD FOOD GOOD FARMING
Det kanske säger sig självt att när 20 000 människor slöt upp under parollerna ”Wir haben es satt”, vi har tröttnat och ”det är nog nu” på Berlins gator den 16 januari så var det inte i protest mot någon dagsfärsk politisk fråga. Det är tvärtom slagord riktade mot en utveckling som landets bönder levt under länge – och som ser likartad ut för bönder Europa över.
Sedan 1975 har närmare 75 procent av Tysklands bönder lagt ned eller köpts upp av inhemska eller globala storföretag. Företagen dumpar systematiskt priserna på kött, mjölk och grönsaker för att tvinga de små bönderna till knäna och sedan ta deras mark. Samtidigt använder de sig av prisdumpning i den globala södern. Och till råga på detta växer ännu ett handelsavtal fram med ännu en ISDS-klausul för att juridiskt skydda globala företags investeringar från miljölagar och etiska regler, vilket förstås ökar påtryckningarna mot småbönder.
Utvecklingen liknar i mycket den i Sverige, där vi har gått från 40 000 heltidsjordbruk till 16 000 på 30 år. Ingen konstig utveckling sett ur marknadsekonomiskt perspektiv, men ur ett ekologiskt och långsiktigt perspektiv är det förödande.
Ofta får frågan om bevarandet av det småskaliga jordbruket en moralistisk ton, men istället bör vi betrakta frågan ur ett vetenskapligt perspektiv och ta fasta på hur förädlingen inom jordbruket sker.
Till skillnad från grov- och högteknologisk industri sker inte den ursprungliga förädlingen från råvaror (mineraler) till förädlat material (gröda) av mänsklig eller teknologisk hand utan av våra jordar.
När ett jordbruksföretag växer minskar av ren ekonomisk mekanik den procentuella vinsten på grund av ökade kostnader. De största kostnaderna, mänskligt arbete, ersätts i så stor utsträckning som möjligt av stora maskiner. Vilka grödor som odlas styrs vidare av marknaden och stora engrödesodlingar blir dominerande. Allt detta inverkar negativt på jordarna och påfrestar deras balans. Samtidigt försvinner de jordbruksformer som är nödvändiga för överlevnaden för den myriad av arter som är essentiella för den biologiska mångfalden – detta är även en utveckling som sker hos ekologiska jordbruk vilka också de är beroende av vinst. Djurhållningen påverkas negativt, både etiskt, och sett till mångfald då betet tidigare skett på mark som inte varit odlingsbar. Idag antingen odlas vallen eller växer igen. I båda fallen blir effekten att artrikedomen drabbas.
Det småskaliga jordbruket i Europa är idag under attack och det är en situation som inte ser ut att ha något slut inom rådande ekonomiska system. I grunden finns endast två sätt att förhålla sig till denna utveckling; antingen sätta alla sina förhoppningar till teknologins utveckling, eller betrakta jordbruket som en nödvändig samhällsinstutition vilken måste upprätthållas utanför marknadens principer. Den senare hållningen
Gustav Bertilsson
