april 2021

När främlingsfientligheten blir statsbärande

Åttiotalets högersossar trodde sig kunna rädda välfärds­statens landvinningar genom att springa nyliberalismen till mötes. Istället blev det de själva som banade vägen för det stora systemskiftet. Idag är nationalism den stora internationella trenden och högersossar tror sig kunna rädda spillrorna av välfärdssamhället genom att tävla med högern i tuffa tag mot nyanlända. Vad de banar väg för kan vi ännu bara ana, men vi kan snegla på Danmark där ras­ismen nu blivit blocköverskridande och alltså i princip inte längre går att rösta bort.



Högern har glömt bort hur kommunisterna behandlades

OPINION Varje försök till jämförelse mellan socialdemokratins historiska förhållningssätt till kommunismen med hur den svenska högern idag omfamnar Sverigedemokraterna saknar alla proportioner. Sverigedemokraterna har aldrig byggt folkligt demokratiska strukturer i hyresgästföreningar och solidaritetsrörelser eller stått upp till försvar för alla människors lika värde. SD har byggt främlingsfientliga organisationer, spritt rasistisk dynga och aktivt bidragit till homofobi och fientlighet mot islam. Det skriver samtidshistorikern Kjell Östberg.


Hur kapitalet slutade ängslas och lärde sig älska skatt

I höst är det fyra år sedan Leif Östling tvingades avgå som ordförande för Svenskt Näringsliv efter sitt skattekverulantiska uttalande till försvar för skatte­flykt. Östling hade missat en avgörande dimension med sin retoriska fråga, ”vad fan får jag för pengarna”. Han svarade som en idiot i ordets ursprungliga bemärkelse; en enskild rik man som ville slippa dela med sig av sin inkomst. Med sin förankring i det exportberoende industrikapitalet såg han på skatter som någonting som tas från bolagens vinstmarginaler och sedan ges till den enskilda människan i form av välfärd. Men under hans näsa och ordförandeskap hade ett kvalitativt skifte skett. För skatter i Sverige rör sig nämligen samtidigt också åt det rakt motsatta hållet: från den enskilda lönearbetarens månatliga ersättning och ned i den privatiserade välfärdssektorns vinstmarginal.


Arbetarlitteraturen – en pusselbit i kampen!

Under nästan 14 år, 1990 – 2004, var jag anställd som säljare till förmån för cancersjuka och trafikskadedrabbade. Under framför allt de första tre åren var det ett slitsamt och pressande arbete. Utifrån pass löpande på sex till åtta timmar sålde jag brevmärken via telefon, kanske 100–200 samtal per dag,


Att vela eller inte vela – det är frågan

Skall Vänsterpartiet bli en del av ett vänsterliberalt regeringsunderlag – ja, till och med sträva efter ett regeringssamarbete med borgerliga partier? Frågan har blivit brännande…


Svart historia är nyckeln till att förstå USA idag

Synen på USA:s historia har ibland grumlats inom vänstern på grund av väl kantiga förment historie­materialistiska scheman där Lincolns seger över de konfedererade förenklat setts  som industri­kapitalismens seger över slavekonomin. Peter Widén gör i Svart historia – Slaveri – rekonstruktion – återförslavning upp med den synen i grunden och argumenterar för att när den initiala fasen efter kriget var över så infördes olika former av de facto-slaveri i USA:s sydstater. Nathan Hamelberg har läst boken och finner den otroligt intressant – utan att vara det minsta förenklande.


Med kluven tunga – Liberalerna och demokratin

FOKUS Betyder Sabunilinjen att Liberalerna nu förlorar sin själ? Ja, för en del liberaler som vägrar samarbete med Sverigedemokraterna uppfattas det så. Den liberala själen står för demokrati, mänskliga rättigheter och lika värde, tänker de sig. Men liberalismen rymmer många själsdjup där försvaret av det borgerliga klassintresset är den mest centrala – och skoningslösa – djuphavsgraven. Det gällde för 90 år sedan och det gäller idag.


Partiet utan folk

Ledaren # 13 2021 ▶ Starka band till kapitalet – inget till folket ▶ Liberalismen var aldrig särskilt progressiv ▶ Vänstern måste konfrontera där det bränns…