Foto: James Dann cc-by-sa
▶ Den vita nationalismen är ett internationellt hot
▶ Attacken i Christchurch senaste exemplet
KOMMENTAR
Fredag 15 mars stormade en beväpnad man in i två moskéer i Christchurch, Nya Zeeland, och överöste de bedjande med gevärseld, och livesände landets dödligaste massmord sedan 1943.
– Jag kunde höra höga ljud från skottlossning, berättade den överlevande Mohan Ibrahim, för den kanadensiska TV-stationen CBC. Ibrahim flydde genom bakdörren, medan folk föll runt honom:
– Massor av kulor, jag har aldrig sett något liknande. Senare såg vi videon … han laddade om så många gevär.
Brenton Tarrant, en 28 år gammal australiensare, har tagit ansvar för slakten, som när den upphörde hade skördat 50 offer. Strax efteråt publicerades ett tydligt manifest: 73 sidor av samma invandrarfientliga konspirationsteorier och vita nationalistiska argument som har fått mördare från yttersta högern att spilla blod från Charlottesville till Christchurch, från Pittsburgh till Aten. Attacken har accentuerat ultranationalisternas internationalism, den globala fara som vita nationalister och nyfascister utgör, och som nu ger näring åt varandras våld, taktik och ideologi.
Tarrants manifest öste lovord över den norske massmördaren Anders Breivik, som slaktade 77 människor 2011, och den amerikanske vite nationalisten Dylann Roof, som sköt ner kyrkobesökare i Charleston, Soth Carolina för nästan fyra år sedan. Det svamliga dokumentet innehöll beundran för den amerikanska presidenten Donald Trump, som Tarrant hyllade som ”en symbol för förnyad vit identitet och de vitas gemensamma syfte”, och förkunnade att ”våra länder kommer aldrig att bli deras länder så länge den vite mannen fortfarande lever”.
Människorättsorganisationen SPLC:s ordförande Richard Cohen varnar för att manifestet ”bär omisskännliga tecken från den så kallade alternativhögern, både till sin anda och sina anspelningar”. På Twitter påpekade SPLC-journalisten Michael Edison att samma citat som fanns på manifestets framsida hade lanserats av Ku Klux Klan-ledaren David Duke förra månaden.
De symboler och paroller som prydde mördarens vapen pekade också på nyfascismens och den vita nationalismens internationella karaktär. Skrivet i vitt på den misstänktes vapen fanns det grekiska ordet ”Turkätare” och nummer 14, en uppenbar syftning på de ”Fjorton orden”, ett av den vita nationalismens mantra som myntats av David Lane.
Halvvägs på andra sidan jorden lovprisade Ungerns premiärminister från yttersta högern, Viktor Orban, på fredagen ungrarna för att de påstods ha stoppat ”migrant-invasionen mot Europa vid vår södra gräns”. Orban har tillbringat de senaste åren med att skylla flyktingkrisen i Europa på den judiska ungersk-amerikanska miljardären och filantropen George Soros. ”Utan skydd från vår kristna kultur kommer vi att förlora Europa, och Europa kommer inte längre att tillhöra européerna”, tillade han – obehagligt nära Tarrants språk om dödlig-kamp-vi-mot-dom i manifestet.
Även i USA kallade president Trump angreppen en ”fruktansvärd, fruktansvärd sak” innan han snabbt övergick till ämnet invandring. ”Folk hatar ordet invasion, men det är vad det är”, sa han.
I efterdyningarna till ännu ett dödligt angrepp mitt under en internationell ökning av yttersta högerns våld, kommer under de kommande dagarna många att fundera över hur ett lämpligt svar ska se ut.
Högerextremismens alltmer internationella karaktär kräver ett lika internationellt antifascistiskt svar som tar itu med dess grundläggande orsaker. Innan det svaret kommer så kan vi förvänta oss mer blodsutgjutelse som riktas mot invandrare, bedjande och alla som är mot hat.
Patrick Strickland
Översättning: Göran Källqvist
En längre version är tidigare publicerad i The New Republic.
