Sara Danius på Littfest i Umeå 2014. Foto: Emma Lundström
Så kom det då äntligen. Sara Danius Sommarprogram i P1. En direktsänd dolk rakt in i pulsådern på den så kallade restakademien. Den där sorgliga spillran av självförhärligande män, och någon kvinna, som krampaktigt håller sig kvar vid ”sina” stolar. Trots att deras tid är förbi. För länge sedan.
Det är direkt njutbart att höra Danius med torr och saklig stämma gå igenom händelseförloppet: ”kulturprofilens” inblandning i Svenska Akademiens affärer, Horace Engdahls right man-syndrom och storhetsillusioner, kuppen då hon avsattes. Det rör sig om en total kollaps av en över tvåhundra år gammal institution.
Det borde inte finnas något sätt för Engdahl och hans gelikar att komma tillbaka efter Danius raka vänster. Hon sätter dessutom nålen rakt i Engdahls uppblåsthet: ”Det finns bara en domare och det är historien själv. En sak kan vi vara säkra på. Historien kommer inte att vara nådig vad dagens Svenska Akademi beträffar. I synnerhet inte mot Horace Engdahl i den mån han över huvud taget kommer att bli ihågkommen.”
Poff sade det när luften gick ur.
Emma Lundström
