Matteo Renzi, Matteo Salvini och Luigi Di Maio
Valet i Italien kallas för en politisk jordbävning av både nationella och internationella medier. ”Allt är förändrat” lyder rubrikerna. Men var det egentligen särskilt oväntat? Återigen har en mittenpolitik av åtstramningar och nedskärningar lett till att populister och högernationalister vinner mark. Men vem kommer att styra landet? Och hur ser det ut på vänsterkanten? Emma Lundström reder ut röran.
Just nu är det många som undrar vad det är som händer i Italien egentligen. Den enkla förklaringen är att Matteo Renzi och hans socialdemokratiska Partito Democratico har misslyckats. Med amerikanska Demokraterna som förebild har de i flera år fört en mittenpolitik som lutat alltmer åt höger och som egentligen bara har handlat om att upprätthålla status quo. En åtstramnings- och nedskärningspolitik som har fått många italienare att se rött, om än inte rösta rött. En i det närmaste arbetarfientlig politik som inte har motverkat de alltmer främlingsfientliga tongångarna i landet och som i söndags fick stora delar av befolkningen att gå till valurnorna med ilska och missnöje som främsta drivkraft.
Detta resulterade i att omkring 50 procent av de 73 procenten av befolkningen som faktiskt röstade, gjorde det på populistiska partier. Trots att inget parti fick egen majoritet har både missnöjespartiet Femstjärnorna och högernationalistiska Lega, tidigare Lega Nord, utropat sig till segrare. Femstjärnorna vann flest väljare i de fattiga södra delarna av landet, medan Lega, vann flest väljare i norr, även om de tagit bort halva partinamnet för att motverka just detta.
Renzis parti fick mindre än 20 procent av rösterna och partiledaren avgick i måndags.
Elva miljoner väljare röstade på Femstjärnorna som därmed blev största parti, även om det inte vinner egen majoritet i parlamentet med sina 32 procent. Femstjärnorna bildades 2009 av komikern Beppe Grillo, som en reaktion mot korruptionen inom den traditionella italienska politiken. Det vann snabbt stort stöd i de fattiga regionerna i södra Italien genom att tala om den institutionaliserade korruptionen och de ekonomiska problemen. Partiet leds numera av Luigi Di Maio.
I sin valkampanj har partiet fokuserat på fattigdom, arbetslöshet, skattesänkningar, eurokritik och migration. Siffrorna innebär att partiet tredubblar sina parlamentariker i båda kamrarna i det italienska parlamentet.
Matteo Salvini och hans Lega, som endast fick fyra procent av rösterna i valet 2012, fick nu 17 procent och blev därmed största parti inom den högerallians som partiet har ingått med bland annat Silvio Berlusconis Forza Italia. Även om Salvini säger att det är hans parti som kommer att styra landet i en mitten-högerkoalition, så kommer troligen valalliansen att splittras.
Både Di Maio och Salvini har gått ut med att de är beredda att diskutera regeringsbildandet med andra partier. Därigenom bryter Femstjärnorna sitt vallöfte om att inte på några villkor regera ihop med gamla korrumperade politiker.
Många oroar sig nu för att Lega och Femstjärnorna ska försöka bilda regering tillsammans vilket skulle bli en skrämmande kompott av främlingsfientlighet och högernationalism.
Men så är det också den röra italienarna har röstat fram.
När det gäller Lega står det ganska klart och tydligt vad det är väljarna vill ha. De har röstat på Matteo Salvini som har lovat att deportera hundratusentals migranter och talar högljutt om hotet från islam. I ett Italien där 18 miljoner invånare så sent som 2016 riskerade att leva i fattigdom och där arbetslösheten just nu ligger på elva procent, lägger Lega skulden på de över 600 000 migranter som tagit sig från Libyen till Italien sedan 2013 och inte kommer vidare på grund av Dublinförordningen och andra europeiska länders agerande.
Vad Femstjärnorna anbelangar så är det lite mer otydligt vad väljarna egentligen har röstat på. Partiet är mer av en rörelse som ser olika ut på olika håll i landet. Att rösta på det kan betyda en sak på en plats och en annan på nästa. Men det står klart att partiet är emot nedskärningar och åtstramningar och att det är kritiskt mot euron. På Sicilien har Femstjärnorna tagit makten från Forza Italia genom sin skarpa maffiakritik. När det gäller migrationen anser partiet att Dublinförordningen bör revideras och immigranterna fördelas jämt över hela Europa. Dessutom menar partiet att länderna i Sydeuropa borde gå samman för att bli starkare i förhållande till de nordligare länderna.
Missnöjet mot åtstramningar och nedskärningar hade kunnat ta en mer progressiv och konstruktiv riktning. Så blev det inte. Nu återstår för Italiens president, Sergio Mattarella, att försöka lösa regeringsbildandet och utse en lämplig premiärminister. Efter påsk får vi se vilken regering Italien kommer att ha. Den kan dock komma att bli kortlivad. Italien har under efterkrigstid haft rekord i västvärlden när det gäller att byta regering.
Emma Lundström
