Borgare och poliser på Husby torg
I förra veckan gjorde de fyra borgerliga partiledarna ett oväntat besök i Husby, under stort polispådrag och i sällskap av ditresta journalister. För det handlade inte om att träffa Husbyborna själva, eller att diskutera med dem om hur de upplever och vill ta tag i de problem som faktiskt finns i denna en av Stockholms fattigaste stadsdelar. Det hela var nämligen mera av ett mediejippo där politikerna ville visa upp sig för övriga landet som handlingskraftiga på plats i ”den farliga förorten”.
Den lösning på fattigdom och utanförskap som högern presenterade var som vanligt fler poliser och hårdare straff. Det talades till och med om att polisen borde skjuta med gummikulor på barnen i Husby, och att det borde gälla permanent utegångsförbud för ungdomar på kvällarna, som om det skulle vara en lösning på trångboddheten.
Därmed blundar också borgarna för att det som utlöste Husbykravallerna 2013 var just en sådan brutal polisinsatts, då polisen bröt sig in i en lägenhet och sköt ihjäl en oskyldig man i hans eget hem. Den sortens insatser, när poliser dyker upp som rymdmänniskor bakom anonyma hjälmar, leder bara till större avstånd mellan makthavarna och de maktlösa.
Visst finns det problem med knarkhandel och annan småbrottslighet i förorter som Husby. Men lösningen på det är inte kravallpoliser. Vad som istället skulle kunna göra nytta är ett par schyssta kvarterspoliser, som lär känna ungdomarna och som promenerar på gatorna, istället för att patrullera.
Per Leander
