Under hela förra veckan höll Extinction Rebellion, XR sin första nordiska aktionsvecka. Den kallades Nordic Rebellion och det gjordes mer än 20 aktioner av olika slag i Oslo, riktade mot olika fossilbolag och den norska statens politik.
INTERVJU
Norska, svenska, finska och danska aktivister deltog under veckan. En av dem är svenske Samuel Jarrick, som berättar om hur Nordic Rebellion kom till och varför det gjordes just i Norge.
– Extinction Rebellions strategi är att få stor kraft på centrala platser där det finns både stor politisk och ekonomisk makt. Startskottet för det nordiska samarbetet inom XR var när vi blockerade Vattenfalls kolkraftverk under ett stort uppror i Berlin för några år sedan, där aktivister från hela Norden deltog. Det var som början på en vacker vänskap. Sedan dess har vi velat göra något liknande i Norden. Norge är det nordiska land som har den kanske mest skeva självbilden och framställs ofta som ett klimatföredöme. Både socialdemokratiska och borgerliga regeringar har haft hög svansföring i klimatfrågan. Samtidigt har man byggt sitt välstånd på oljeutvinning i Nordsjön och Arktis.
– Norges nuvarande regering under Erna Solberg har inget negativt att säga om att Norge fortsätter borra efter olja i många decennier framåt. Man säger att ”det är bättre att vi gör det än andra” eftersom själva oljeutvinningen sägs vara lite mer effektiv, men man låtsas glömma bort att det bara är några få procent av utsläppen som sker vid utvinningen, utan det mesta sker när oljan förbränns. Och räknar man med de utsläppen har Norge ungefär tio gånger större klimatpåverkan än de utsläpp som sker i själva Norge.
I början av veckan genomfördes en blockad i en gatukorsning på Karl Johan, en av Oslos mest kända gator, där aktivister låg ner på marken, fastlåsta i varandra med armarna inuti rör, vilket gjorde att det tog flera timmar innan polisen kapat
rören och gripit aktivisterna. En av deltagarna som greps där var Martin Smedjeback.
– Poängen med att sitta ihop var att ju längre tid vi kan hålla gatan, desto mer diskussioner och uppmärksamhet kan det leda till. Vi vill ju få den här frågan på agendan, och vi har lyckats medialt i Norge. Många av oss aktivister blev förvånade över att många artiklar dessutom är så positiva, med tanke på att vi ändå brutit mot lagen, säger Smedjeback.
Vid andra tillfällen under Nordic Rebellion blockerades andra gator eller byggnader, bland annat olje- och energidepartementet där en ungdomsgrupp inom XR ockuperade foajen, och lantbruks- och matdepartementet, där aktivister limmade fast sig vid fönsterglaset i protest mot att ”Norges politik förstör biologisk mångfald”.
– Vi gjorde även en partyblockad, vilket är ett sätt att skapa en plats som är bortom ekorrhjulet och konsumtionssamhället, så vi hade musik och dans samtidigt som vi blockerade en gatukorsning i centrala Oslo. Där blev också väldigt många gripna. XR har tre krav, och i den aktionen lyfte vi fram det första av dem, ”tell the truth” och utlys nödläge för klimatet, berättar Samuel Jarrick.
Totalt gjordes omkring 170 gripanden under veckan beräknar han, och de gripna ålades att betala höga böter.
– När man satt i poliscellen fick man en lapp som de ville att man skulle skriva under , där det stod att man skulle betala 12 000 kronor i böter. Man kunde välja att säga nej och istället få en rättegång, vilket jag har valt eftersom jag gärna vill försvara mina handlingar offentligt, säger Martin Smedjeback, som räknar med att straffet vid en fällande dom också blir böter.
I hans fall kommer rättegången hållas redan i september. Bötesbeloppen är mycket högre i Norge än i exempelvis Sverige, och de gripna har ålagts att betala totalt ungefär 2,1 miljoner norska kronor i böter. Summan kommer dock ändras beroende på hur många som väljer rättegång istället. Böterna i Norge är inte inkomstprövade som i Sverige, utan det blir samma belopp för alla.
– XR är tydliga med att deras aktioner riktar sig mot systemet, enligt Samuel Jarrick.
– Vi gör inte det här mot polisen, utan vi ser att polisen är en del i ett system som inte fungerar. Vi ser till att ha en god relation till polisen, även om det inte är så kul att bli gripen, men vi förstår att de gör sitt jobb. Det vi gör är riktat mot tillväxtideologin som i dag går före livet självt.
Gatublockader är kanske Extinction Rebellions mest kända metod, men långt ifrån den enda. Under veckan i Oslo genomfördes flera marscher genom staden, och vid vissa aktioner använde man sig av musik och satiriska, teatraliska uttryck. Det svenska bolaget Lundin Energy (som förut hette Lundin Oil) är med Jarricks ord ”den svenska storskurken” i Norge.
– Lundin har i flera omgångar fått extremt frikostiga utvinningslicenser i både Barents hav och i Nordsjön, och lustigt nog påstår de att deras utvinning är ”koldioxidneutral”. De klimatkompenserar genom att betala för exempelvis skogsplantering, och den klimatnyttan är väldigt diskutabel. Det kan ta 50 till 80 år innan det växer upp en skog som kan binda koldioxiden. Men framför allt döljer de alltså alla utsläpp som sker när oljan bränns. Den retoriken är som att en knarklangare skulle säga att ”jag säljer bara heroinet, jag har ingen aning om vad de som köper gör med det utan det är deras ansvar”.
Därför genomförde XR en aktion vid bolagets norska huvudkontor där Samuel Jarrick och två andra aktivister spelade svenska Lundin-chefer ”som skulle fira de nya licenserna genom att pumpa en massa olja. Andra aktivister spelade just aktivister som protesterade, och då försökte vi först försvara utvinningen men bröt sedan ihop för att till slut själva gå med i upproret.”
Det statliga norska bolaget Equinor (tidigare Statoil) var en annan måltavla för aktioner under Nordic Rebellion. Samuel Jarrick förklarar:
– Equinor har enormt smutsig verksamhet, dels med oljeutvinning i Norge men man håller även på med fracking, inte minst i den argentinska regionen Vaca Muerta där ursprungsfolket mapuche lever. Det är en av världens viktigaste regioner för att utvinna skiffergas och skifferolja, vilket sker genom förödande fracking. Befolkningen drabbas på flera sätt, bland annat av förorenat vatten, och barn dör i leukemi i större utsträckning än på andra håll. Det visar att klimatfrågan är en rättvisefråga. Rika länder i nord och rika länders bolag, även statliga bolag som Equinor, orsakar enorm skada, både lokalt för mapuchefolket och för hela världen genom den klimatpåverkan som oljan får i slutändan.
– Vi gjorde en aktion till havs i Oslo hamn där ett antal aktivister i kajaker tog sig nära ett stort oljefartyg som lastade av olja. Vi protesterade mot Equinors rovdrift i Vaca Muerta men även mot fossilgasutvinning som ökat i Europa i takt med kolets minskning. Fartyget i fråga drivs av fossilgas, och enligt forskare är den kanske ännu värre än olja och kol eftersom det läcker ut metan vid utvinningen. Metan har en väldigt stor klimatpåverkan i närtid, och vi har inte tid att vänta på att den bryts ner till koldioxid, eftersom klockan tickar.
Martin Smedjeback har sitt aktivistursprung inom fredsrörelsen, och ägnar sig sedan ett antal år åt djurrättsaktivism på heltid. Han påpekar att den kan kopplas samman med klimataktivismen.
– Det finns flera olika samband, dels att djurindustrin har så stora utsläpp, men också – vilket många kanske inte tänker på – att så många djur lider under klimatkrisen. Ett exempel är bränderna i Australien för något år sedan där över en miljard vilda djur dog. Vi pratar om klimatfrågan som en mänsklig kris, men den drabbar många fler än oss.
Själv är han ganska ny inom klimatrörelsen, men säger att han träffat många där som helt enkelt kommit fram till att de inte kan låta bli att göra något.
– Det är intressant med XR att personer som har karriär och barn och kanske inte har utrymme i sitt liv för aktivism ändå känner att ”jag har inget val, jag måste engagera mig i detta”.
Också Samuel Jarrick uppskattar bredden bland aktivisterna, och säger att 70-åringar och 20-åringar tillsammans planerar och deltar i aktioner och blir vänner. Han betonar att ingen som inte är beredd att bli gripen kommer bli det, utan det finns även många andra roller.
– Alla väljer själva hur de vill engagera sig. Många var arrestsupport åt dem som var gripna, lagade mat, gjorde mediaarbete, höll i träningar, livestreamade aktioner, ledde träningar, koordinerade resor och boende, och mycket annat, säger Samuel Jarrick, och avslutar med att lyfta bort den tyngd som ständig oro över klimatet kan innebära.
– Det är lätt att känna ångest och vanmakt när ideliga rapporter når oss om översvämningar och bränder. Det är lätt att tänka att hela världen vilar på varje enskild individs axlar och att det är upp till var och en att rädda världen, vilket förstås känns övermäktigt. Därför skulle jag vilja uppmana fler att våga ta steget och engagera sig tillsammans med andra. Att agera tillsammans, decentraliserat på gatorna är både spännande och meningsfullt. Dessutom har jag fått nya vänner för livet. Och det har minskat min klimatångest att känna andras stöd i kampen för en beboelig planet.
Rasmus Klockljung