Det pågår ett vårduppror i Sverige. I Sollefteå ockuperar lokalbefolkningen sedan i höstas sitt sjukhus i protest mot nedläggningen av BB och akutavdelningen. Den 20 augusti var det riksmarsch mot BB-kaoset, för en god, säker och tillgänglig förlossningsvård. Och på söndag, den 3 september, är det dags för andra upplagan av den landsomfattande manifestationen Slut på rean – En annan vård är möjlig! som förra året hölls på 26 orter i Sverige, från Luleå i norr till Trelleborg i söder.
Då som nu är de främsta kraven att alla ska ha tillgång till lika och bra vård, att nedskärningarna stoppas, att vården styrs utifrån patientens behov och att de som arbetar inom vården ska ha en hållbar arbetsmiljö och en adekvat löneutveckling. Att det blir manifestation i år igen beror på att vårdpersonal runt om i landet fortsätter att slå larm. Att akutmottagningarnas köer växer, liksom kostnaderna för stafettläkare. Att sjukskrivningarna bland vårdpersonal ökar, samtidigt som personalflykten fortgår.
Initiativtagarna är nätverket En annan vård är möjlig. Det bildades av tre sjuksköterskor förra våren och har nu vuxit till en gräsrotsrörelse. En av de tre sjuksköterskorna är anestesi- och intensivvårdssjuksköterskan Päivi Vilkkavaara. När jag når henne per telefon några dagar innan manifestationen, säger hon att det kommer att hållas en protestdag varje år tills en förändring är uppnådd.
– Det har inte skett någon förändring till det bättre under det här året. Snarare har det skett försämringar inom vården. Det fortsätter vara platsbrist och vi har överbeläggningar nästan överallt. Arbetsförhållandena har försämrats för all personal och man har bemanningsproblem. Man får inte tag i personal, framförallt sjuksköterskor, vilket leder till att man stänger hela avdelningar, säger hon och berättar att en hel avdelning på hjärtintensiven på SÖS i Stockholm tvingades stänga för bara några dagar sedan:
– I och med att personalen flyr sjukvården, blir det tufft för dem som är kvar. Man anlitar bemanningsföretag, där personalen inte alltid är vana med verksamheten och inte får inskolning. Patienter tvingas ständigt träffa nya personer. Den negativa spiralen fortsätter, bland annat kvinnovården raseras snabbt nu. Rädslan att inte finna en plats när det är dags att föda finns där och kvinnor skickas till och med till andra länder.
Trots den mörka bilden tycker Päivi Vilkkavaara att förra årets manifestationen – och det arbete som pågått sedan dess – har fått vissa positiva effekter:
– Politikerna är villiga att tala med oss nu. Förut förnekades det ju att det fanns problem överhuvudtaget och man till och med anklagade oss för att måla upp en bild som inte var sann. Nu har vi fått upp frågan på den politiska agendan och det pratas väldigt mycket om vad som bör göras. Nu kräver vi att man agerar.
Hon berättar att nätverket En annan vård är möjlig under året har fortsatt att arbeta på olika sätt för att få till stånd en förändring. Bland annat har de anordnat en hearing i riksdagen och en del mindre aktioner runtom i landet.
– Vi kommer att fortsätta ställa krav, säger hon och påpekar att det känns bra inför årets manifestation på söndag, även om det ju nyligen var en stor landsomfattande vårdmanifestation för förlossningsvården:
– Vi manifesterar igen och vi kommer att göra det nästa år också, så länge man fortsätter att montera ned den offentliga sjukvården. Makthavarna kan inte förneka situationen längre och diskussionen om olika lösningar pågår. Jag tror definitivt att vi bidrar till en förändring. En annan vård är möjlig och det är absolut nödvändigt.
Emma Lundström
Tidigare i Internationalen:
BB-ockupationen fortsätter: ”Det här är ingenting som blåser över”
BB-ockupanterna i Sollefteå: ”Vi stannar så länge det krävs”
Brinnande avstamp för vårdupproret: ”Vi kräver att de folkvalda politikerna ska lyssna”
Jonas Sjöstedt om vårdupproret: ”Personalen måste få bättre villkor”
”Arbetsmiljön är fruktansvärt tuff”
Päivi Vilkkavaara från vårdupproret: “Det har spridit sig explosionsartat”
