Irans inhemska jihadist-problem

Ahmad Moftizadeh och Ayatollah Khomeini gjorde upp om kurdisk autonomi förutsatt att islamisterna lyckades fördriva vänstern och de kurdiska nationalisterna från Iranska Kurdistan. Men relationen mellan regimen och Moftizadeh kollapsade snart.

 

Iran har avfyrat långdistansmissiler mot påstådda IS-mål i Syrien som hämnd för attackerna i huvudstaden Teheran för några veckor sedan. Det är inte ofta vi hör talas om sunni-jihadism i Iran. Men faktum är att sunnitisk extremism är ett fenomen som puttrar även i Iran, påeldad av ojämlik fördelning av resurser och sekteristiska motsättningar inom landet och i regionen. Arash Gelichkan ger en bakgrund.

 

Det var i början av juni som IS slog till mot den iranska huvudstaden. I förra helgen greps flera medlemmar av en IS-cell som ska ha planerat attentat mot religiösa mål, rapporterade landets statliga medier. Mycket pekar på att iranierna som låg bakom IS-dådet i Teheran var sunniextrema kurder. En av attentatsmännen har identifierats av myndigheterna som Serias Sadeghi, kurd från staden Paveh i västra Iran och utpekad som en IS-rekryterare i iranska Kurdistan. Regimen har gjort många tillslag och gripanden, många av dem i områden med en stor kurdisk befolkning. Kurder i Iran ser sina språkliga och kulturella rättigheter begränsas samtidigt som den ekonomiska utvecklingen inte kommer regionen till del. Kurdiska rörelser som kämpar för större självbestämmande och rättigheter har alltid varit sekulära men på senare år tar sig motsättningarna även sekteristiska uttryck. Många kurder tillhör den sunnitiska inriktningen av islam och trots den shiitiska regimens pan-islamiska retorik så ser även sunnimuslimer diskriminering inom rättsväsendet, utbildning och tillgång till offentliga anställningar. Teherans närmare en miljon sunniter får till exempel inte tillstånd att bygga en egen moské och sunnimuslimer ser sin trosutövning mer eller mindre begränsas (Amnestys årsrapport om Iran 2016/17). På senare tid har också radikala anti-sunnitiska shiapredikanter blivit allt mer högljudda. Lägg därtill Irans interventioner på shiastödda krafters sida i dom sekteristiskt färgade konflikterna i Syrien, Irak och Jemen.

På senare år har det kommit allt fler rapporter om IS-rekrytering bland sunnimuslimska kurder i Iran. Mokhtar Houshmand, fd iransk politisk fånge som numer forskar i Tyskland om jihadism bland kurder, bedömer att så många som 400 iranska kurder rest till Syrien och Irak för att ansluta sig till IS sedan gruppen bildades (Iran Wire, 13/6). Enligt Houshmand går dock historien om väpnad salafism i iranska Kurdistan längre bak än så, tillbaka till 90-talet. I en intervju i nättidningen Iran Wire (13/6) berättar han att politisk islam introduceras i de kurdiska områdena samtidigt som kurdiska nationalistiska och socialistiska grupper börjar verka fritt den första tiden efter revolutionen 1979. Den moderata islamisten och kurdiska nationalisten Ahmad Moftizadeh och hans Maktab-e Quran (Koranens skola) börjar verka fritt efter revolutionen och närmar sig den Islamiska republiken.
”Det fanns till och med en överenskommelse mellan Ahmad Moftizadeh och Ayatollah Khomeini att om islamisterna lyckas fördriva vänstern och de kurdiska nationalisterna från Kurdistan så skulle den Islamiska republiken acceptera någon form av kurdisk autonomi under Moftizadeh och Maktab-e Quran”, säger Houshmand i intervjun.

Men relationerna mellan Maktab-e Quran och regimen kollapsar ganska snart och Moftizadeh döms till fängelse 1983 och dör när han släpps tio år senare 1993. På 1990-talet introduceras istället konservativ salafism som politisk konkurrent till vänstern och nationalisterna i Kurdistan. Enligt Houshmand är framväxten av salafism i hela Kurdistan kopplad till försöken att marginalisera kurdisk nationalism. Den ökände Mullah Krekar och hans Ansar al-Islam som sätter upp ett kalifat i kurdiska Irak i början av 2000-talet blir fröet till jihadism i Iran. Den iranska regimen låter Ansar al-Islam fly över gränsen in i Iran när USA invaderar Irak 2003. Enligt Houshmand bosätter sig de kurdiska jihadisterna i Iran och det är från och med nu vi bevittnar framväxten av jihadism i iranska Kurdistan. Han menar att de genom åren opererade relativt fritt i Iran varifrån de planerade attacker mot den kurdiska regionala regeringen i Irak (KRG) som samarbetade med USA. Snart pressas de av regimen till att upphöra med attacker mot KRG vilket leder till att den jihadistiska rörelsen i Iran splittras. De iranska kurderna anser att de irakiska kurderna står för nära regimen i Iran och bildar 2009 gruppen Tawhid och Jihad som istället bekämpar den shiitiska regimen i Iran. Det tar ända till 2012 innan regimen lyckas kväsa gruppen och innan dess hinner de råna juvelbutiker, mörda lokala imamer och en högt uppsatt ledare i Expertrådet, Mohammad Sheikholeslam.
De här rörelserna har sedan dess gått under jorden och mycket pekar nu på att sunniextrema kurder i Iran allt mer dras till IS. Iranska statliga medier rapporterade i augusti om att 1 500 unga iranier hade förhindrats från att ansluta sig till IS. Förvisso har Iran en stor befolkning och i relation till det är IS-rekryteringen inte nödvändigtvis mer dramatisk än utvecklingen i europeiska förorter.
Det är inte bara de kurdiska områdena som har en historia av väpnad salafism som kan exploateras av IS. Även i regionen Sistan-Baluchistan har den etniska konflikten allt mer fått en religös dimension.
Den dimensionen introducerades av den baluchiska salafist-gerillan Jundallah (Allahs armé), senare känd som Folkets motståndsrörelse i Iran, 2002. De blandade sina krav på större rättig­heter och ekonomiska möjligheter för balucherna med ett försvar av sunnimuslimsk religionsutövning fri från regimens förtryck. Jundallah anammade en salafi-jihadistisk ideologi, enligt säkerhetsanalytikerna vid Stratfor (28/7  2010) också en strategisk manöver för att få resurser och utbildning från trosfränder i Pakistan och Afghanistan, men kraven var aldrig självständighet eller att störta det shiamuslimska styret. Regimen anklagade rörelsen för samröre med al-Qaida, anklagelser gruppen alltid har avfärdat och det finns inga belagda kopplingar till internationell terrorism. Jundallahs ledare, bröderna Abdolmalek och Abdolhamid från klanen Rigi, fängslades och avrättades av regimen 2010.

Efter det splittrades Jundallah i minst två nya grupper varav en, Ansar al-Furqan, antagit en tydligt anti-shiitisk ideologi och nedtonat den baluchiska nationalismen. En del pekar på att avrättningarna av bröderna Rigi radikaliserat baluchiska sunnigrupperingar ytterligare och förstärkt den sekteristiska dimensionen av konflikten.
En del av tillslagen efter terrordådet i Teheran har också riktat sig mot landets sydöstra delar där den baluchiska minoriteten finns. I tillslagen rapporterar myndigheterna att de beslagtagit stora mängder bomber, självmordsvästar och vapen.

Irans högste ledare Ali Khamenei har avfärdat det dramatiska angreppet på Irans parlament som ”fyrverkerier” och riktat fingret mot saudierna. Men mycket pekar på att Iran har ett hemodlat jihadistproblem som kan komma att bli en ännu större huvudvärk om landet inte kommer till rätta med ojämlikheten mellan olika regioner. Misslyckas Iran med det riskerar svallvågorna från de sekteristiska krigen landet är inblandat i slå in även mot den iranska kusten.

Arash Gelichkan

Dela