”Troligtvis har lyckan vänt för IS”

”Islamiska staten är hårt pressade både i Syrien och Irak. Rörelsen
angriper allt mer andra sunnitiska riktningar i propagandan och risken för terrordåd i Mellanöstern och Europa har ingalunda minskat”. Det säger IS-forskaren Evin Ismail som Internationalen har pratat med.

 

Den senaste tiden duggar avslöjanden och läckor kring Islamiska Staten tätt. I samband med förlusten av oljefältet i Jabisah i Syrien kom den amerikanska militären över mängder av ansökningar till terrorsekten, listor som granskas av forskare och journalister över hela världen. En av dessa är sociologidoktoranden Evin Ismail vid Uppsala universitet. Hon har studerat personer som anslutit sig till gruppen och granskar återkommande deras ideologi och propaganda bland annat i sociala medier. Internationalen intervjuade henne för att försöka förstå  vad de senaste händelserna betyder och hur vi hamnade här.

Med tanke på senaste tidens rapportering om bakslag. Har lyckan vänt för IS?
– Ja, troligtvis så är det så, säger Evin Ismail. Sen ryssarna började bomba i augusti så har de

haft svårt med rekryteringen. Turkiet har också börjat kolla gränsen och det blir svårt att ta sig in i Syrien. Den här utopin om det lyckliga samhället de vill måla upp, är inte lika lätt att föra fram.

De försöker öppna nya fronter i Libyen och Jemen och på andra håll. Har IS förmågan och viljan att exploatera nya fronter?
– Ja, absolut. Det verkar dessutom gå ganska bra för dem i Libyen. De vill ju expandera och söker nya platser där det är kaos. De började med Irak ganska tidigt och de lyckades ju inte etablera en stat där. Sen gick det ganska bra i Syrien. Så de söker efter kaos och vill etablera sig där det råder kaos.

IS har blivit uppmärksammade för deras effektiva och många gånger chockerande användning av sociala medier. Men vill man få djupare inblick i rörelsens ideologi som utomstående är en läsning av IS propagandaorgan Dabiq ett annat sätt. I sin forskning granskar Ismail återkommande tidsskriften och hon noterar en förändring den senaste tiden.

– På sistone har man fokuserat mindre på samhällsbygget och mer på fienderna, berättar Evin Ismail. Tidigare har det inte varit lika mycket om fienderna, nu försvarar man sig mer. I förra numret handlade det om shiamuslimer och Iran. I det senaste numret har man gett sig på andra sunnimuslimer, främst Brödraskapet och det är väldigt intressant att de väljer att göra så. Det har de inte riktigt gjort i tidigare nummer. De positionerar sig även mot andra, salafister till exempel.

Är det ett symptom på deras konkurrens med till exempel al-Qaida i Jemen och Talibanerna i Afghanistan?
– Ja, men även att de ger sig på populära salafistpredikanter i USA. Det kan ju vara ett tecken på att de förlorar popularitet bland dem som är ideologiskt nära och därför måste de kritisera, positionerna sig. Det är ju rena dödshot mot de här predikanterna som de menar är otrogna, takfiris, avfällingar.
Är det här ett tecken på styrka eller svaghet?
– Svaghet skulle jag säga, en desperation tyder det på.
Debatten och forskningen handlar mycket om hur man ska beskriva IS ideologi. Konservativ islamism och dess globala jihadism-variant har ju varit omdiskuterad i flera decennier. Men frågan är hur man ringar in just IS ideologi.

Vad skiljer IS från andra islamister?
– Jag vill inte säga brutaliteten men det är det de vill få det till att vara. Men det är nästan en klyscha, det är vad som uppmärksammas mest i media.

Samtidigt finns brutaliteten hos många läger både i Irak och Syrien…
– Ja precis. Jag träffade en dansk journalist, Puk Damsgaard, som är Mellanösternkorrespondent och hon menade att vissa av de IS-soldater som torterar människor i Syrien, de har tidigare varit fångar i Assads fängelser och där blivit utsatta för samma form av tortyr som de utsätter andra för. Så brutaliteten finns ju där även genom Assad-regimen och att det är ett krig, vilket ju är något brutalt.

Kännetecknande är också hur de har lyckats marknadsföra ett återuppbyggt kalifat sprunget ur ett romantiserat förflutet som något nytt och för dess sympatisörer närmast fräscht projekt.

– De är väldigt skickliga i sociala medier, det som kallas ”Jihad-cool”-fenomenet är något som de har använt sig av mycket. Just att de har skapat en ”coolhets-faktor” kring jihadism det särskiljer dem från till exempel al-Qaida. Sen har de varit väldigt duktiga på att få med kvinnor. Sedan samhällsbygget så klart, att de verkligen försöker bygga upp något, det är också särskiljande.

Vilka andra förklaringar kan man se till att de vinner insteg i socialt utsatta områden i Europa?
– Majoriteten kommer ju troligtvis från förorter, man kan inte påstå som vissa gör att det inte skulle ha något att göra med klass. Sen finns det ideologiskt övertygade personer som är välutbildade och så. Nyligen var det rättegång mot en 20-åring som är misstänkt för att ha velat spränga sig själv. Han var uppväxt i Danderyd [välmående kranskommun till Stockholm, reds. anm]. Han blev mobbad i skolan i Danderyd och blev kallad terrorist. Sen bytte han skola och gick med människor med utländsk bakgrund och där blev han kallad svensk. Så han hade inga vänner och blev isolerad, han började bara kolla på IS-propaganda på nätet och bestämde att han ska spränga sig själv. Det måste inte ske i en social kontext av personer som själva är övertygade och det beror ju på mängden propaganda på nätet.

Även bland rekryterna i Nordafrika och Mellanöstern är sociala problem i spåren av ekonomiska kriser och revolter en ingrediens i förklaringsmodellen. En nysläppt rapport från organisationen International Alert menade att fattigdom och en vilja att hämnas drev unga syriska män i armarna på IS och liknande grupper. Något så enkelt som att de erbjuder bättre betalt än andra grupper lyftes fram.
– Generellt är det väldigt hög arbetslöshet i till exempel Marocko och där lyckas de rekrytera väldigt fattiga människor. Det är nog många av de som anslutit sig från Nordafrika som är fattiga och har blivit lovade ett lyxliv, vilket visar sig inte stämma. Det är det vissa avhoppare uppger som skäl till att de lämnat rörelsen. I Syrien rekryterar de människor som sett kriget och kanske inte har några val annat än att ansluta sig heller.

Kan man tänka sig att en försämrad ekonomi för IS skulle minska dess attraktionskraft?
– Ja, jag tror att det är det som händer nu.

Den världsledande IS-forskaren Scott Atran har förklarat att det som tycks binda samman IS-rekryter från en trasslig social bakgrund med rekryterna från mer gynnsamma förhållanden är en känsla av att muslimska befolkningsgrupper förödmjukas i Europa, både genom social utestängning och diskriminering. Många har väckt frågan om det betyder att den högerextrema vågen i Europa bidrar till IS-rekryteringen. Evin Ismail säger att det är svårt att veta om det faktiskt är så. Men hon ser hur rasismen används som argument i IS-propagandan.
– Deras främsta argument är att muslimer endast kan leva och praktisera sin religion i IS-kontrollerade områden och då använder man såklart ökande högerextremism, hatbrott mot muslimer och liknande. Det används, det lägger man upp som argument i sociala medier för att man ska ansluta sig till IS. Det är en del av ideologin, tanken att det bedrivs ett krig mot muslimer i väst. Den föreställningen är väldigt stark och alternativet som pekas ut är att ansluta sig till IS.
Det som kanske mer sällan rapporteras och debatteras om i etablerade medier är hur IS under lång tid har kunnat exploatera kaoset både i Irak efter den USA-ledda invasionen och inbördeskriget i Syrien.

Vad är förklaringen till att IS så snabbt kunnat vinna mark i Syrien/Irak och regionen?
– Om man talar utifrån rekryterna så är det i hög grad Assads brutalitet som man exploaterat väldigt mycket. De som anslöt sig väldigt tidigt  2013, många av dem kollade på youtube-klipp från Assads övergrepp mot befolkningen, särskilt barn. Det använder man sig fortfarande av.

Men faktum är att fröet till IS-ideologin och den brutala strategin såddes redan på 1990-talet. Den som spelade en nyckelroll var jordaniern och jihadisten Abu Musab al-Zarqawi som dödades av USA-ledda styrkor i Irak 2006. De sista åren var han ledare för al-Qaida i Irak, som kort efter hans död ändrade namn till Islamiska Staten i Irak, föregångaren till dagens ISIS.
–  Abu Musab al-Zarqawi kan ses som IS fader. Bakgrunden dateras till 1990-talet, han var aktiv väldigt länge. Han åkte till Afghanistan på 90-talet och ville träffa al-Qaida-ledare, men de tyckte att han var för extrem för dem. Men sen så fick han ett träningsläger i Kandahar. De hade inte så många rekryter från Mellanöstern och så tyckte de att han är ju från Jordanien, han hade blivit dömd för terroristbrott där innan. Då tänkte de att de kunde använda honom för att få dit rekryter från Mellanöstern och han fick en träningsgrupp där. Innan USA invaderade Irak omplacerades han sin grupp till Irak. Han räknade med att USA skulle gå in där och han var väldigt inne på att etablera den Islamiska staten redan då. Al-Qaidas strategi var ju att få med sig befolkningen innan de skulle etablera en stat, men al-Zarqawi ville göra allting fort. Så alla de här självmordsbombningarna, hans grupp stod bakom dem, till exempel attacken mot FN-högkvarteret i Bagdad, den shiitiska imam Ali-moskén. Strategin var management by savagery, det vill säga att skapa kaos och därifrån ge ett alternativ. Han var känd för sitt shia-hat och sin brutalitet där han halshögg människor i Irak.

Så idén och strategin har funnits ett längre tag?

– Ja, hans grupp är ju IS. När han dog utropade de den Islamiska staten och sen flyttade de till Syrien. Så strategin är att skapa kaos och verka där det finns kaos för att erbjuda ett alternativ. Det är al-Zarqawi som är IS fader kan man säga, de är fortfarande väldigt inspirerade av honom. Men han skiljer sig en del från al-Qaida trots att de ett tag anslöt sig till al-Qaida i Irak.
Islamiska statens övergrepp mot kurderna, särskilt yazidierna, har chockat en hel värld. Samtidigt har kurdernas motstånd i till exempel Kobane inspirerat många till solidaritet och aktion. Det har gjort att Turkiets agerande hamnat i blickfånget. Det är omdiskuterat vilken den exakta relationen mellan IS och Turkiet är. Evin Ismail pekar på olika aspekter.
– Erdogan utmålas till en fiende i IS propaganda, konstaterar hon. Man kan inte säga att de har goda relationer. Den turkiska armén har ju släppt in jihadister under en väldigt lång period men sen så bestämde de sig i augusti förra året att nu stänger de gränsen. Men det har ju möjliggjort för IS att växa, men sen vad man ska kalla det är osäkert.

Hur ser IS på Saudiarabien?

– Ja, de är också jättestora fiender i IS-propagandan men i början var det inte riktigt så.
Hur ser IS på kurderna i propagandan?

– I den officiella propagandan säger de att det inte alls handlar om kurder utan om de ”rättrogna” och de ”otrogna”. Så det finns ju inget kurdhat, hat mot yazidiska kurder, ja, men inte kurder som etnicitet. Har de IS-tolkningen av sunniislam så är de välkomna och det finns ju kurder med så klart.

Det finns inget element av öppet etniskt hat mot kurder?

– I privata IS-konton kan det pratas mycket skit om kurder. Men den grupp som de hatar mest är shiamuslimer, om man följer IS-konton dagligen. Sen när konflikten i Palestina-Israel blossar upp då är det mot judar det riktas. Det är inte så att de är besatta av kurdfrågan utan det är shiamuslimer de är mest besatta av.

Den kanske mest kontroversiella frågan, inte minst i Sverige, har varit hur regeringar och samhällen ska bekämpa Islamiska Staten och terrorrekryteringen.

Vilka pelare bör en framgångsrik strategi mot IS vila på? Vissa pratar om juridik, att de ska straffas, sättas dit och andra pratar om förebyggande åtgärder.
– Både och är viktigt. I Sverige har vi haft en väldigt konstig hållning kring jihadister. Man har kunnat åka, komma tillbaka och öppet i sociala medier visa att man är där och krigar. Man har kunnat få vård, åka tillbaka och dö i strid. Att man har en lagstiftning vilket FN kräver är bra.  Att man troligtvis har begått krigsbrott utan att få något straff. Men det jag vill ha mer fokus på är det förebyggande arbetet. Det har varit kontroversiellt men det är så klart nödvändigt i kombination med det juridiska. Men då är det personer som inte ännu har anslutit sig och då behöver de inte ha begått något kriminellt. Det är ju den här större gemenskapen, det är verkligen makropolitik, jättesvårt men det kan också vara väldigt enkelt i klassrummen till exempel. Att alla elever får vara med eftersom det är många av dem som ansluter sig som har hoppat av skolan. När man pratar om kärnan av IS så är det ju gemenskapen, det är den man visar upp hela tiden med videos och jag tror att det är något ungdomar söker väldigt mycket. Där kan man göra mycket mer från samhällets håll.

Om IS skulle åka på fler bakslag i Syrien och Irak, skulle det minska risken för fler terrordåd i Europa?

– De har ju redan åkt på många bakslag. Det går extremt dåligt för dem nu. De gånger som de har varit väldigt hårt ansatta har de begått dåd här. Det sägs att de har vilande celler som slår till på order. Varför de gör så vet jag inte, kanske för att vilseleda eller visa på styrka men det är klart att det finns en risk för fler dåd. Men det är fortfarande så att de självmordsdåd som de utför, de som listas i propagandaorganet Dabiq, de flesta av dem är inte i Europa. De utför en massa dåd utanför Europa. Så det är ganska eurocentriskt hur vi talar om hotet från IS. Det är mest människor i Mellanöstern som är drabbade.

I Irak var det ju en lång period då jihadister inte hade territorium på samma sätt men det var ändå väldigt många attentat…
– Ja, dagligen och IS stod för en del av dem. Strategin var att skapa ett inbördeskrig och det var ju ett inbördeskrig även om det inte kallades så officiellt. Då var syftet att öka sekterismen och det har de lyckats med i Irak, hatet mellan shiamuslimer och den övriga befolkningen som är sunnimuslimer. I Irak är majoriteten shiiter och då blir det väldigt våldsamt när man har majoriteten av befolkningen som sin fiende, att man vill utplåna dem. Attentaten har troligtvis minskat men det sker fortfarande ofta, bara att vi inte får höra om det. Det är inte tryggt i Baghdad och de närmar sig.

Evin Ismail vill inte sia om framtiden. Det är allt för många som spekulerar när det i själva verket är väldigt svårt att säga vad som kommer hända, menar hon. I massmedier den senaste perioden har vi hört mycket om IS-rättegångar och säkerheten skärps inför evenemang som Eurovision-festivalen som hålls nu i helgen. Samtidigt lever befolkningen i till exempel IS huvudstad al-Raqqa i skräck för jihadisternas stöveltramp. Den annalkande striden om al-Raqqa och andra IS-säten kommer med stor säkerhet innebära fortsatt död och kaos. Det verkar tyvärr som om lidandet i Mellanöstern för många fortsätter oavsett hur den närmaste tiden utvecklar sig.

Arash Gelichkan