Solen lyser över Slussen i Stockholm. Det glittrar i de krusiga vågorna över fjärden. Men det är någonting som fattas. Vattnet är ostört och tomt på trafik. Djurgårdsfärjorna som brukar köra i skytteltrafik mellan Slussen, Skeppsholmen och kajen vid Gröna Lund lyser med sin frånvaro. På grund av den omfattande ombyggnationen har färjeterminalen flyttat ett stenkast bort från sin vanliga plats. Men det är inte för att terminalen är flyttad som det inte går några färjor.
Ett gäng ungdomar som verkar vara på väg till Gröna Lund har rusat från tunnelbanan och har bråttom att komma ombord en färja. De märker först inte skylten som talar om att det är strejk. Men strejkvakten Per Westergren upplyser dem om läget och hänvisar till spårvagnen eller bussarna. Fackförbundet Sjöbefälsföreningen och arbetsgivarorganisationen Almega är i konflikt. Stockholms Länstrafik är inte inblandat och kan inte påverka förhandlingarna. Almega har under de senaste åren skaffat sig ett rykte som arbetsgivarsidans torped i försöken att tvinga facken på knä.
Det är torsdag och strejken har pågått sedan i tisdags morse. Ändå är det många som inte har koll på läget. Per Westergren har hela tiden fullt upp med alla de människor som undrar vart färjorna har tagit vägen. Men han hinner med en pratstund.
Per Westergren är befälhavare och en av dem som kör Djurgårdsfärjorna. Han berättar att Sjöbefälsföreningen strejkar för att fackförbundet inte är överens med Almega om utformningen av avtalen.
– Det finns två parametrar som väger in. Det ena är att vi vill ha tarifflön istället för individuell lön därför att vi tycker att tarifflön är mycket bättre. Det är transparant och dessutom så är det så att vare sig du är kille eller tjej, eller vad du har för bakgrund, så har du samma lön. Det enda som styr tarifflönen är antal år i yrket och vad du har får utbildning, och det tycker vi är bra. Det är helt könsneutralt och det är viktigt för mig, säger han och förklarar att den andra anledningen till strejken är att tre avtal ska försöka fasas in i ett:
– Vi och Almega har olika syn på hur det ska se ut. Om vi går efter Almegas sätt att se på det så kommer vissa befälhavare som kör Vaxholmsbåtarna att behöva gå ner ett par tre tusen i månadslön. Det är en annan av de tungt vägande anledningarna.
Han menar att det inte handlar om nivån på lönen:
– Det är inte så att vi tycker att vi får för dåligt betalt, det är inte det som är grejen. Det är utformningen av avtalen.
Måsarna skränar över våra huvuden och Per Westerberg berättar att bemötandet från Almega inte har varit bra:
– En hand i ansiktet. Almega är en väldigt tuff part att förhandla med. Innan vi hade Almega, för tio-tolv år sedan, så var det Redarföreningen. Då var det en strejk på hundra år. Nu har vi på tio år haft tre strejker. Almega är inte roliga att ha att göra med överhuvudtaget.
Tror han ändå att facket kan få igenom några av sina krav, att strejken kan leda till någonting positivt för de anställda?
– Jag hoppas och tror på att det ska leda till att vi får igenom våra krav. Sedan vet jag ju av erfarenhet att man alltid får kompromissa. Men vi är väldigt bestämda. Framförallt på det här med att vi ska behålla tarifflön. Det är väldigt viktigt för oss principiellt. Vi vill inte ha individuell lön för det blir bara rövslickeri och svågermentalitet och nepotism och sådan skit.
Strejken har visat arbetsgivaren från den värsta sidan menar Per Westergren.
– Vi upptäcker hur man från arbetsgivarhåll försöker hitta alla kryphål för att kunna kringgå blockader och hålla på med strejkbryteri. De menar att det inte finns strejkbryteri, men det tycker jag att det gör. Om någon utför ett jobb som är belagt med blockad så anser jag att det är strejkbryteri, men det anser inte arbetsgivarsidan. Det tycker jag är tråkigt eftersom vi i Sverige, av hävd, alltid har respekterat varandra när det handlar om avtal, även när det har varit konflikt. Jag tycker det är tråkigt att man visar så dålig respekt från arbetsgivarsidan, säger han och tillägger att beroende på hur förhandlingarna går så kan strejken ta slut imorgon eller hålla på till jul:
– Vi är väldigt bestämda den här gången. Vi hade strejk för åtta år sedan och då kände vi att vi förlorade rätt mycket. Nu har vi sagt att ”nu jävlar”. Så får vi se vad det leder till. Jag hoppas att det ska gå bra. Man får aldrig allt. Principerna är det viktigaste att vi får igenom.
Tonårsgänget har sprungit vidare. Vårsolen är bländande. Även om Almega beter sig illa så beter sig vanligt folk betydligt bättre i förhållande till strejken. Enligt Per Westergren reagerar de allra flesta mycket positivt när det får höra vad det är frågan om:
– Folk säger ”lycka till med strejken!”. Vissa blir lite ledsna för att inte båten går och det kan jag förstå, det är ju så det är. Men de flesta tycker att det är bra att vi gör det här, säger han och tillägger leende att det är många som tror att de är byggarbetare, eftersom byggarbetarna också strejkar:
– Men vi har ju ingenting med dem att göra!
Text och foto:
Emma Lundström
