Det är inte bara i Grekland, Spanien och Portugal som folket har fått nog av den av EU och IMF administrerade åtstramningspolitiken. Den sista fredagen i februari var det val på Irland. Ett val som, även om det var lågt valdeltagande, har ritat om landets politiska landskap och skakat om de etablerade borgerliga partierna Fine Gael och Fianna Fáil rejält. Det irländska folket valde nämligen, i hög grad, att rösta åt vänster. Mot den förhärskande åtstramningspolitiken. Något som bland annat har gjort vänsternationalistiska Sinn Féin till tredje största parti med 14 procent av rösterna. Tillsammans med de nya mindre vänsterpartierna som också har gått bra i valet innebär det att Irland för första gången i historien kommer att ha ett betydande vänsteralternativ i parlamentet.
Irland har varit EU och IMF:s enda förmodade framgångssaga när det gäller åtstramningspolitiken i Europa. Sedan Fine Gael och Labour tog makten i valet 2011 och påbörjade ”vägen mot återhämtning”, har arbetslösheten sjunkit medan tillväxten har ökat. Fine Gael var så stolt över den ekonomiska utvecklingen att partiet gick till val med huvudfokus på en, som det tyckte, passande slogan: ”Låt oss fortsätta återhämtningen.” Partiet gick också till val med löften om skattesänkningar.
Det är bara det att väldigt många irländare inte har känt av de förbättrade ekonomiska omständigheterna. Valresultatet visar istället att mer än en fjärdedel av väljarna upplever att deras ekonomi bara har blivit sämre de senaste åren. Deras levnadsstandard har försämrats, samhällsservicen och de sociala skyddsnäten monterats ned. Människor som har protesterat mot de nya vattenavgifterna har hamnat bakom lås och bom, medan bankerna som är ansvariga för den ekonomiska kollapsen har gått fria. Sammantaget gör situationen att ilskan bubblar hos det irländska folket.
Fine Gael och Labour vann stort i valet 2011. De lovade att styra Irland bort från den ekonomiska kollapsen och de bank- och fastighetsskandaler som Fianna Fáil var upp över öronen inblandat i. Och visst har den ekonomiska återhämtningen tillfredställt de internationella långivarna, men ökad tillväxt betyder inte per automatik bättre levnadsförhållanden för folket. Det räcker inte med ekonomisk tillväxt om tillväxten inte kommer vanligt folk till del. Över 60 procent av väljarna har med sina röster visat att de inte har upplevt den återhämtning som premiärminister Enda Kenny och hans Fine Gael talat sig så varma kring och använt för att legitimera åtstramningspolitiken. Därmed har nästan hundra år av vad som mer eller mindre kan beskrivas som ett amerikanskt tvåpartisystem upphört att existera på Irland. Istället har vi nu en mer varierad flora av partier, framförallt på vänsterkanten. Inbördeskriget har nämligen börjat spela en mindre roll för de irländska väljarna, medan klass har börjat ta alltmer plats i den irländska politiken.
Arbetarklassväljarna har i hög grad övergett Fine Gael och Labour. Det visar sig framförallt i att Labour, som i förra valet hade lite mer än 20 procent, har decimerats totalt. Partiet kom till makten på ett vänstermandat som det förvaltade mycket vårdslöst genom att sätta sig i regering med Fine Gael och bedriva åtstramningspolitik. Det anklagas bland annat för att ha övergett de marginaliserade människorna helt. I nordvästra Dublin kollapsade partiet totalt. Resultatet blev att Labour gjorde en Pasok och rasade ihop som en sufflé till omkring sex procent. Istället har det skett en förskjutning till en mer radikal vänster. Vänstermanteln har framförallt plockats upp av Sinn Féin som fick sitt bästa resultat i modern tid och har gått från nio till 14 procent, vilket är smått fantastiskt med tanke på den i medierna utbredda motviljan mot partiets ledare Gerry Adams och dennes kopplingar till IRA. De två nybildade vänsterpartierna Social Democrats – som i mångt och mycket är en utbrytning ur Labour – och Anti-Austerity Alliance – People Before Profit kan också vinna åtminstone ett halvt dussin platser i parlamentet. Sammanlagt har vänstern gått framåt med omkring elva procentenheter. Att vänstern inte har gått fram ännu mer beror delvis på att Fianna Fáil, mot alla odds, lyckats få ny vind i seglen genom att vara ute bland folk och tala om att mildra åtstramningarna.
Fianna Fáil, Ödets Krigare på svenska och Fine Gael, Våra Rötter, har i princip dominerat irländska politik sedan självständigheten 1922. Nu har de fått ungefär 45 platser vardera i parlamentet, vilket betyder att de genom en koalition skulle kunna bilda regering. Men inbördeskriget gör detta i det närmaste omöjligt. Historiskt sett är partierna nämligen ärkefiender. Fine Gael var för uppgörelsen med britterna, Fianna Fáil var emot. Men tiden har suddat ut skillnaderna till stor del. Fianna Fáil har accepterat uppgörelsen i efterhand. Båda partierna är mitten-höger, båda är konservativa, även om Fianna Fáil skulle kunna sägas ha en ekonomisk politik som står närmare svenska Socialdemokraternas. Trots detta vägrar de alltså bilda koalition. De vill inte heller bilda någon koalition med Sinn Féin. Om ingen regeringskoalition bildats före det nya parlamentets första möte den 10 mars innebär det att ett nyval är mer eller mindre oundvikligt. Om inte Fianna Fáil bestämmer sig låta Fine Gael bilda egen regering.
Om Fianna Fáil, mot förmodan, skulle välja att bilda en koalition med Fine Gael eller stödja en Fine Gael-regering efter att ha gått till val på att kritisera åtstramningspolitiken, innebär det ett guldläge för Sinn Féin. Partiet har ännu inte lyckats ersätta Fianna Fáil som främsta oppositionsparti, men med en sådan utveckling skulle partiet bli det tydliga vänsteralternativet inför nästa val. Valresultatet visar också att Sinn Féin och de andra vänsteralternativen går framåt hos de unga och medelålders väljarna, medan det framförallt är de över 65 som röstar på de två etablerade partierna. Ett faktum som också förändrar det politiska landskapet inför framtida val. Hur det än blir kommer Sinn Féin inte att spela rollen som vänsterminoritet i en ny regering, om den möjligheten skulle erbjudas. Partiet vägrar, till skillnad från Labour, att bidra till den ojämlikhetens politik som både Fianna Fáil och Fine Gael står för. Ett nyval skulle kunna få fler människor att gå till valurnorna och visa sin ilska mot åtstramningspolitiken istället för att stanna hemma med näven knuten i fickan. Gerry Adams har sagt åt partiets aktivister att hålla sig förberedda på en ny kampanj.
Oavsett vilken regering det blir i slutänden visar det irländska valet klart och tydligt att kapitalistisk åtstramningspolitik inte fungerar även om den lyckas få igång tillväxten. Den fungerar inte så länge de som drabbas av åtstramningarna inte känner av någon förändring till det bättre. Valet visar också vådan av att som parti tro att det ger framgång att gå mot mitten. Konsekvenserna av ett sådant beslut kan Labour vittna om.
Emma Lundström
