Den unge Zlatan – människan bakom fasaden

Den unge Zlatan. Foto: Ben Sutherland cc-by-sa

Den unge Zlatan. Foto: Ben Sutherland cc-by-sa

Dokumentärfilmarbröderna Gertten har gått tillbaka till Malmö FF och det tidiga 2000-talet för att skildra Zlatan Ibrahimovićs  genombrott som fotbollsspelare. Anders Karlsson har sett resultatet.

 

Bröderna Magnus och Fredrik Gertten är två dokumentärfilmare som tidigare var för sig varit pappa till flera omtalade produktioner. För Magnus kan nämnas Tusen bitar (2014), vilken handlar om Björn Afzelius och Every face has a name (2015) där flyktingströmmen mot Sverige efter andra världskriget står i förgrunden. Fredrik har blivit mest känd för sina filmer om bananarbetarna i Nicaragua och dess kamp mot  det mäktiga bolaget Dole, Bananas (2009) och Big Boys bananas (2011). Nu har de tillsammans gjort en dokumentär om Sveriges stora fotbollsikon Zlatan Ibrahimovic, Den unge Zlatan.

Filmen sträcker sig i tid från 1999 när Zlatan som talangfull 18-åring debuterade i ett Malmö FF på väg ur allsvenskan och fram till i maj 2005, när han med Juventus stod som italiensk ligasegrare. Däremellan hann Zlatan med en treårssejour i holländska Ajax (2001-2004) i vilken han utvecklades till en internationell toppspelare. De delar av filmen som tar sitt avstamp i Zlatans uppväxt i Malmö och spel i Malmö FF kan man även finna bitar av i Blådårar 2; en film som bröderna Gertten gjorde 2002 – och som tillsammans med med sin föregångare från 1998 räknas som verkligt klassiska sportdokumentärer.

I filmen korsklipps sekvenser från fotbollsplanen – där Zlatans virtuosa dribblingsteknik ofta hamnar i fokus – med intervjuer utanför planen; med Zlatan själv, lagkamrater/vänner och tränare/klubbledare. Filmskaparna lyckas väl med att balansera mellan att å ena sidan lyfta fram bilden av en genialisk men något bohemisk fotbollsspelare och å andra sidan skildra människan Zlatan bakom denna fasad. Fram skymtar en barndom i Rosengård som inte var enkel. Zlatan bodde ihop med sin pappa, en pappa som drack mycket och var urusel på att laga mat, samtidigt som han var den som när det gäller fotbollen stöttade sin son i alla väder. Det fanns också en mamma, en mamma som Zlatan kunde springa hem till och ”äta hur mycket som helst”. Visst verkar det ha funnits en hel del problem i hans barndom, men också stora portioner kärlek, med två föräldrar som verkligen brydde sig om honom, som efter förmåga stöttade honom i vått som torrt och som ingav ett starkt mått av självförtroende hos barnet Zlatan.

Överhuvudtaget har filmens skapare med sitt urval av klipp lyckats att mejsla fram en bild av Zlatan som visar en stark och speciell personlighet. Framförallt är det en sekvens som fastnat på näthinnan: själva öppningsscenen, när Malmö FF:s klubbdirektör är med Zlatan till Ajax, där ett proffskontrakt på nio miljoner euro ska signeras. Det är lite grann tänkt att klubbdirektören ska fungera som en fadersgestalt och moraliskt stöd, men det blir snarare Zlatan som tar befälet och verkar mer vuxen situationen än den något nervöse klubbdirektören: ”Ta det lugnt, du är för stressad”. Här känns det som den psykologiska hemligheten bakom fenomenet Zlatan tonar fram; en ung herre som känner att världen och livet ligger framför hans fötter, att tiden är på hans sida och att han aldrig – aldrig någonsin – ska behöva böja sig för någon.

En sak som bröderna Gertten väljer att helt lämna utanför filmen är Zlatans eventuella synpunkter på det samhälle han lever i – och då kanske inte minst om han anser det rimligt att han uppbär en årslön på 160 miljoner kronor. Jag tror att de gör rätt i detta val, för det känns inte att det är något som emanerar starkt från Zlatans personlighet. Det vi annars i det sammanhanget minns bäst av honom är intervjun i Aftonbladets sportdel juldagen 2013, några månader efter att Anders Svensson belönats med en bil på fotbollsgalan, för att ha spelat fler landskamper än någon manlig fotbollsspelare genom tiderna, medan motsvarigheten på damsidan, Terese Sjögran, fick gå tomhänt från galan. Zlatan tyckte att det var helt i sin ordning och kläckte ur sig att hon väl kunde få en cykel som pris –  med Zlatans egenhändiga autograf.

Det enda jag saknar i filmen är lite mer av filosofiska betraktelser över fotbollen som konstart – med huvudrollsinnehavaren Zlatan, vars fötter kan liknas vid Michelangelos hand eller Strindbergs vassa penna. Men, oavsett om du är fotbollsälskare eller inte, gå och se filmen!

Anders Karlsson

Dela