Ann Ighe, foto: Johan Wingborg / GU
Nyligen lanserades den europeiska demokratirörelsen DiEM25 (Democracy in Europe Movement), på initiativ av bland andra den tidigare grekiske finansministern Yanis Varoufakis från Syriza.
På plats vid startmötet i Berlin fanns aktivisten Ann Ighe, ekonomihistoriker i Göteborg och redaktör för tidskriften Ord & Bild, som berättar för Internationalen vad DiEM25 handlar om, samtidigt som hon understryker att hon var där i första hand av nyfikenhet och som skribent, och inte representerar organisationen.
– Det här är ett paneuropeiskt initiativ för att skapa en rörelse med syfte att demokratisera EU. Man kräver bland annat tydlig öppenhet vad gäller EU:s beslutsfattande inklusive det i Centralbanken. Siffran 25 syftar på att man vill att det här ska uppnås till år 2025, berättar Ann Ighe.
Vid konferensen i Berlin deltog representanter från olika fackföreningar, miljö- och folkrörelser, samt vänsterpartier som tyska Die Linke och spanska Podemos, tillsammans med kända intellektuella som Slavoj Zizek. Även wikileaksgrundaren Julian Assange var med via videolänk från Ecuadors ambassad i London.
– Själv fick jag höra om konferensen av en vän, och hade inte läst något om det tidigare. Deltagarna bekostade själva sin resa och sitt boende. Samtidigt är det en väldigt bred rörelse som inte går att knyta till någon direkt organisation. Yanis Varoufakis själv säger att nästan alla som ser sig som demokrater kan vara med, utom folk från extremhögern, berättar Ann Ighe.
– Sverige var dock väldigt frånvarande i mötets program. Med undantag av Julian Assange, som passade på att snacka skit om Sverige, var det ingen som ens nämnde Sverige, säger hon.
Vad beror det på tror du?
– Svenska vänstern är väldigt EU-kritisk, och det har funnits goda skäl till det. Men kanske är det dags att börja engagera sig nu. Det finns redan mycket bra svenskt vänsterfolk aktiva i EU-politiken. Jag personligen tycker att det måste finnas ett sätt att vara vänster även utanför det nationella, säger Ann Ighe.
Från vänsterhåll har DiEM25 även fått kritik för att inte vara speciellt radikal. ”Den ekonomiska analysen ligger närmare nobelpristagaren Paul Krugman eller socialdemokraten Leif Pagrotsky. Verkligen inte revolutionärt”, skriver tillexempel Olav Fumarola Unsgaard i Aftonbladet Kultur.
Tror du att det här kan få något genomslag?
– Jag tror att det finns en chans, bland annat var alla överrens om att åtstramningspolitiken är en återvändsgränd som i värsta fall leder till fascism och att man måste motverka den utvecklingen. Vi har ett gemensamt intresse där.
– Men det handlar också om olika förutsättningar lokalt. Det var uppenbart att Podemos i Spanien, ses som ett positivt exempel, men det politiska läget ser helt annorlunda ut i många andra länder, säger Ann Ighe.
Per Leander
