LEDARE Orden är Strindbergs: ”Vad är ekonomi? En vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukterna av underklassens arbete.” Han var inte den siste eller den mest ingående beskrivaren av förhållandet även om få uttryckt det lika kärnfullt.
LEDARE Femtusen har redan tvingats gå från Ericsson sedan 2010. Nu skall ytterligare 3 000 fogas till listan på människor som Ericsson inte anser sig ha råd med. Företagets ledning, vars insats har varit att inte lyckas vända bolagets krympande vinstmarginaler, belönade sig själva med en miljard i lön och bonus under samma period. Inget nytt på arbetsgivarfronten. ..
LEDARE
Så brukade England kallas på sjuttiotalet, Europas sjuke man. Landet som slets sönder av strejker och vars ekonomi släpade efter i stort sett hela Europa. Åttiotalets nyliberala kur var så väl paketerad att hela det politiska mittfältet svalde budskapet, men så här trettiofem år senare kan vi konstatera att inga stålbad bet. Med högerreaktionärer på framfart och ett samhälle i konstant utförsbacke är England sjukt som aldrig förr. Att en socialist skulle komma till makten i det fullständigt förborgerligade New Labour i det här läget var det få som anade – och för ett etablissemang som vant sig med att styra landet utan att behöva ta hänsyn till människors verklighet var det förstås allt annat än välkommet.
LEDARE Att tala ekonomi i termer av ”vinnare och förlorare” har blivit något av en medial paradgren. För den som ser samhället som något mer än bara din egen plånbok brukar vinnare/förlorare-spelet vara en källa till uppgiven ilska över samtidens enfald och nyliberala överideologi. Logiken att göra varje skattekrona till en förlustpost för den arbetande, som om det inte skulle finnas människor med behov av fungerande skola, vård eller omsorg i deras direkta omgivning, är så totalt genomliberal att det är svårt att tro att någon människa kan köpa den.
LEDARE Vi verkar i en komplicerad värld där alla aktörer i offentligheten löper risk att utnyttjas av krafter med en egen agenda – att agera ”nyttig idiot” som det populärt brukar heta.
I varje given politiskt laddad situation är urvalet av information för att bekräfta den egna åsikten en etablerad metod. Det räcker med att en antifascistisk mobilisering sker för att spelet skall vara igång. Fanns det några kicksökande ungdomar bland antifascisterna görs hela händelsen till meningslöst våld av de debattörer som aldrig någonsin tolererar politik på gatan. Följden blir en cirkus där vissa försvarar allt agerande medan andra tar avstånd – utan att veta något om vad som i verkligheten skedde och utan fundering på vem som egentligen går stärkt ur käbblet.
LEDARE Sverige har kommit att bli en nyliberal verkstad för privata intressen att stoppa skattepengar i egen ficka. Efter att Alliansen slutligen förlorade regeringsmakten i valet 2014 fanns stora förhoppningar på att vi skulle få se ett slut på utplundringen och regeringen kom, tillsammans med Vänsterpartiet, också överens om att tillsätta en utredning om vinster i välfärden. Ilmar Reepalu, tidigare under många år socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö, utnämndes till dess ordförande och det uttalade syftet sades vara att lägga fram förslag om att ”stoppa vinstjakten i välfärden”. Den första november 2016 fastställdes som det datum när utredningen skulle komma med sitt betänkande, men förra veckan läckte en rapport ut.
LEDARE På den tiden då välfärdsstaten var mer omfattande talades det om den ”ofantliga sektorn” och hur opersonlig och byråkratisk den blivit. Sedan dess har den förda politiken, oavsett rött eller blått styre, verkat för att banta ned alla mjuka sidor och endast behålla just det opersonliga och byråkratiska.
Sedan åttiotalet, när den offentliga sektorn var som allra mest utbyggd, har Sveriges ekonomi nära på fördubblats – men den offentliga sektorn har inte tillåtits växa i samma takt. Genom skattesänkningar har andelen av bruttonationalprodukten reducerats drastiskt och dessutom ytterligare drabbats av hur privata aktörer tar ut gemensamt ägda pengar i vinst samt hur kommunalt och statligt ägda bolag leker näringsliv istället för att sätta sina funktioner för medborgarna i främsta rummet.
LEDARE Under hela våren har vi sett hur en amerikansk senator, Bernie Sanders, som själv definierar sig som demokratisk socialist, utmanat det kapitalistiska etablissemangets Hillary Clinton om uppdraget som Demokraternas presidentkandidat. Sanders tog upp nödvändigheten av en sjukvård för alla utanför försäkringsbolagens kontroll. Han krävde gratis utbildning på college och universitet. Han satte kampen mot klimatuppvärmningen i centrum för politiken.
LEDARE Under våren rasade en debatt om hur studenter vid handelshögskolorna ”marinerades i omoraliska värderingar” och tränades i att se till vinstmaximering istället för samvete. Studier visade att ekonomistudenter hade en mer positiv inställning till girighet än andra studenter och Handelshögskolan i Stockholm kritiserades för att ha lagt ned sin enda kurs i etik. Allt förstås upprört tillbakavisat av skolans rektor.
LEDARE Skandalen på Riksrevisionen handlar om korruption. Att som riksrevisor Ulf Bengtsson lägga sig i granskningen av ett ärende där han själv är berörd är, som Riksrevisionsverkets förra generaldirektör Inga-Britt Ahlenius påpekat, en av definitionerna av korruption. Att som den nu avgånga riksrevisorerna Susanne Ackum, vid sidan av regelverket rekrytera sina kompisar är, med en svensk synonym, ren svågerpolitik. Med en grotesk överskattning av den egna kompetensen, så typisk för alla klaner och kotterier, menar Ackum att erfarenhet från finansdepartementet och utbildning i nationalekonomi, helst från Wallenbergs Handelshögskola är den ideala bakgrunden för chefsjobb på Riksrevisionen – av en händelse just den Bengtsson och hon själv har.