LEDARE Sverige är rikt. Plussiffrorna är enorma och växer varje år – 123 miljarder blev statens pluspost under 2017 – men det är en stapel som kastar en lång slagskugga. Alltför stor och alltjämt ökande privat skuldsättning, växande klyftor och ett kapital som ständigt skjuter fram sina positioner. Ändå håller socialdemokraterna på pengarna. Faktum är att regeringen tycks så ovillig att investera att den hellre tar över högerns retorik än lanserar en egen väg.
LEDARE När sociologen och arbetskritikern Roland Paulsen i ett kåseri (DN 4/3) retoriskt frågar vad som egentligen skiljer LO under Karl-Petter Thorwaldsson från de gula facken i början av nittonhundratalet, så måste det svida i hjärtat hos varje förtroendevald i Sverige. De gula facken var uttalade motståndare till klasskamp och ville se samförstånd för konkurrensens skull. Ungefär så som det låter idag när LO-ledningen beskriver svensk arbetsmarknad.
LEDARE Det är inte alltid vi som socialister har lyxen att driva politiska frågor med tacksam pedagogik. Ofta är vi tvungna att problematisera och kontextualisera där högern glatt spottar ur sig förenklade ”sanningar”. Frågan om privata vinster i välfärden är emellertid ett lysande undantag. Inte bara har vi en ständig ström av illustrerande exempel på fallande skolresultat, boenden som väger blöjor och vårdcentraler som prioriterar åkommor efter lönsamhet och inte patientbehov. Förutom de moraliskt upprörande effekterna är det i själva grunden ett vansinnigt system som till och med kan få med en marknadsfundamentalist i vinstförbudsbåten.
Det är många spöken på vandring i Italien. Silvio Berlusconi, som vid det här laget borde vara en politisk mumie, tycks ha blivit återupplivad i förhoppningen om att han hans Forza Italia skulle regera i blå-brun koalition med nyfascisterna i Lega, postfascistiska Fratelli d’italia och den kristdemokratiska spillran Noi con I’Italia. Men trots sin enorma mediala makt lyckades han inte formera den högermajoritet han hoppats på. Störst blev istället den amorfa Femstjärnerörelsen, som utropas som valets segrare med trettio procent av väljarkåren bakom sig.
LEDARE Få trodde det var möjligt. Men katastrofen i Syrien förvärras för varje dag i takt med diktaturens, stormakternas och jihadisternas urskiljningslösa slakt på motståndare och civilbefolkning.
LEDARE Förra helgen släppte Labour en kampanjfilm om situationen i Storbritanniens mest socialt utsatta områden.Intervjuer med människor som förlorat barn, socialarbetare som kämpar mot ständigt sämre odds för att få ungdomar på rätt köl, poliser som saknar resurser att utreda vardagsbrott eller arbeta förebyggande.
LEDARE I SVT-programmet ”Idévärlden” den 11 februari satt en marknadsomhuldande nationalekonom och berättade entusiastiskt om hur ekonomisk ojämlikhet som bygger på rättvis konkurrens är önskvärt i ett samhälle. Mer svävande blev han på frågan om när detta samhälle egentligen skall ha funnits eller hur det skall uppstå. Och det är väl okej, om än lite intellektuellt slappt. Programmet heter ju ”Idévärlden” och inte ”Den här världen”.
LEDARE Det är som bekant valår i landet Sverige, ett land där ordet ”demokrati” från politiskt håll blivit mer och mer synonymt med att valda församlingar förvaltar nedskärningar och ökande klyftor. Där man oroar sig över den ökande misstron mot samhället, men inte gärna talar om grundorsakerna till denna misstro.
LEDARE Den som vågade sig ut i de sociala medierna för att lämna en syrlig kommentar på Ingvar Kamprads dödsdag stod inte högt i kurs. Skattemoral, fascism eller anställningsvillkor var inte ämnen som ansågs lämpliga att lufta. ”Låt liket kallna först!” var en återkommande uppmaning, även från många till vänster som ansåg det osmakligt att politisera en gammal mans hädangång.
LEDARE Så kom vi ett steg närmare till att Ilmar Reepalus vinstutredning blir verklighet. Jonas Sjöstedt låter meddela att det innebär ”slutet på vinstjakten i skolan, i äldreomsorgen, i allt som har med socialtjänsten att göra, i LSS”. Riktigt så enkelt är det nu inte, men med tanke på näringslivets hysteriska motstånd är sju procents vinsttak på välfärdsföretagens så kallat ”operativa kapital” kanske ett kliv i progressiv riktning.