foto: wikipedia
Medan tårgasen regnade över Black Lives Matter-demonstranterna i Portland sammanstrålade socialister och revolutionärer från fem kontinenter digitalt för Fjärde Internationalens första internationella möte om antirasism. Deltagarna förenades i perspektivet att rasismen varit, och är, fundamental för kapitalismens framväxt och funktion och att systemet måste utmanas på alla nivåer.
Mångfalden var stor när socialister från hela världen samlades. För varje nationellt och regionalt sammanhang fanns unika erfarenheter och insikter. I Brasilien och Sydafrika är den svarta befolkningen majoritet men fortfarande diskriminerad vad gäller arbetsförhållanden, boende, rättssäkerhet och social service samt är måltavlor för en vardagsrasism som många gånger tar sig våldsamma uttryck. I Europa är etniska minoriteter som afrikanska migranter, muslimer och romer under attack. Indiens kastsystem är i hög grad baserad på hudfärg och det finns en tydlig rasism mot svarta i Indien, samtidigt som vi ser förtryck mot muslimer, burmeser i nordöstra Indien och en mängd andra språkliga och etniska grupper.
Första dagen handlade om kopplingen mellan rasism och kapitalism. Först ut var Luciana Araujo från brasilianska Insurgencia. Hon pratade bland annat om Brasiliens koloniala arv och antisvart rasism idag.
– I Brasilien har historien präglats av en kolonial struktur, berättade Luciano Araujo. Förståelsen av kolonialismen är av avgörande betydelse för att kunna ingripa i arbetarklassens strider. Det har varit en process som pågått från slaveriets och kolonialismens tid. Alla indikatorer pekar åt samma håll, de svarta har det sämst ställt i Brasilien. Det gäller allt, från utbildning, hälsa, till pandemin. Enligt statistiken är idag 7 av 10 som mördas svarta.
Luciano Araujo fortsatte med beskriva rasismens funktion inom kapitalismen.
– Den rasistiska strukturen används för att legitimera kapitalismen och därför måste vi revolutionära marxister diskutera detta på djupet. Den institutionaliserade rasismen är inget misstag i systemet, det är systemet som är problemet. Alla samhällen är rasifierade. Rasifiering är ett grundläggande begrepp för att förstå kapitalismens globala reproduktion och det omfattar även migrationsfrågan. Att diskutera grannländernas verklighet hjälper oss till exempel att förstå situationen i Haiti som i praktiken är ockuperat av Brasiliens armé. Detta är viktigt för att förstå de svårigheter som finns inom Fjärde Internationalen när det gäller att analysera den globala verkligheten. För antikapitalister måste frågan stå i centrum.
Malik Miah från Solidarity rapporterade från BLM-jordbävningens epicentrum i USA och beskrev en omvälvande stund i historien där själva grunden i systemet utmanas just nu.
– Denna pågående rörelse har öppnat för en debatt om USA:s historia av aldrig tidigare skådat slag, sade han. Det handlar om motståndets historia, om grunderna till USA:s bildande där ursprungsbefolkningens egen historia suddats ut. Det är i detta sammanhang man måste se rivningen av statyer runt om i landet, något som knyter an till en verklig diskussion om kapitalismens utveckling i USA; det är ingen akademisk diskussion, utan en verklig.
Malik Miah ser det omfattande engagemanget från också den vita arbetarklassen, särskilt den yngre delen, som något historiskt och mycket hoppfullt.
– Det som händer nu är därför mycket viktigt då delar av den vita befolkningen deltar i breda mobiliseringar. Samtidigt ser vi nya öppningar där det plötsligt blivit möjligt att diskutera socialistiska idéer. Svaret från de härskande klassen har varit att införa reformer på lokal och nationell nivå, något som retar gallfeber på vita nationalister. Trump får problem när han han ger polisen order att förhindra att statyer tas ner genom att skicka den federala polisen som på så sätt kolliderar med den lokala polisen på olika ställen i USA. Detta är något nytt, det har inte skett tidigare och protesterna fortsätter. Situationen är spänd, rörlig, föränderlig och vi är involverade i denna kamp som är en del av klasskampen.
Frågan om representation inom de upproriska rörelserna diskuteras av många. En av kamraterna från Brasilien efterlyste en enkät inom Fjärde Internationalen och dess sektioner om hur det står till med representationen av rasismdrabbade grupper inom rörelsen. Robin från Solidarity pratade om den misstänksamhet mot vita antirasister som finns bland vissa inom diskriminerade communities, man är rädd att de vita medkämparna kommer in i bostadsområdet när kampen är som mest uppmärksammad men sedan inte finns där på lång sikt. Robin menade att man får råda bot på misstänksamheten genom att vita vänsteraktivister bygger förtroende och visar att man är där i det långa loppet.
Gippò Mukendi Ngandu från Sinistra Anticapitalista i Italien pratade om den europeiska situationen utifrån sitt lokala perspektiv. Han beskrev en verklighet med en institutionaliserad rasism och en populistisk rasism företräds av den nya extremhögern, tyvärr också mindre delar av en opportunistisk vänster. Gippò Mukendi Ngandu menade att vi inte får underskatta dagens rasism som oftare betonar kulturella skillnader snarare än explicit rasbiologi, även om de står i samband både historiskt och dagens rasideologiska miljö i högerpopulismens krets. Också Mukendi Ngandu berörde det vita deltagandet i BLM.
– Det hänger samman med den kapitalistiska krisen och pandemin. Marknaden präglas av en rasifiering där en stor del av arbetskraften utgör en reservarmé bestående av svarta och andra rasifierade invandrare. Tidigare har vita arbetare haft privilegier men i och med pandemin drabbas de hårt och identifierar sig därför med den antirasistiska kampen. Den antikapitalistiska vänstern måste se detta samband. Svarta och transpersoner, unga människor, mobiliseras på gatorna till försvar av de svartas liv. Nu ses detta mycket tydligt.
Gippò Mukendi Ngandu hann också med att laborera kring rasismens funktion inom kapitalismen i relation till statligt våld.
– Den rasistiska diskursen är kopplad till det kapitalistiska systemets sociala uppdelning, ett system som grundar sig på rasismen. Kapitalismens primitiva ackumulation får näring genom rasismen. Trotskijs begrepp om den sammansatta och ojämna utvecklingen visar detta. Slaveriet och kolonialismen utgör grunden. Protesterna i USA sätter ljuset på en tendens till mord på svarta människor och det är del av kapitalismens natur. Segregationspolitik ger upphov till militariserade krafter. Detta kamoufleras ofta som kamp mot droger men sanningen är att repressionen riktas mot den svarta befolkningen som idag genomsyrar fängelsernas sociala sammansättning.
Andra dagen fokuserade på intersektionalitet som ett teoretiskt verktyg, och hur marxister kan använda det för att förstå hur systemets förtrycksmekanismer samverkar och förstärker varandra. Rodrigo Cruz från Insurgencia i Brasilien inledde med att prata om rasism, genus och kolonialism.
– Det finns ett samband mellan rasismen och genusfrågan. I början användes våldtäkter av kvinnliga slavar som ett vapen för att demoralisera de svarta. Kolonialismen har från början varit bärare av rasismen, såväl i Latinamerika som i Europa. I Brasilien tvingade man till exempel svarta att föda extremt många barn som framtida arbetskraftsreserv. Kapitalismens specifika förtryck innebär en rationalisering av olika alternativ i den sociala organiseringen och där sexualiteten, genus och identitetsfrågan finns inbyggda från början. Man kan säga att efter slaveriet har kapitalismen utvecklat detta till en rationell tillgång. Det dök sedan upp pseudo vetenskapliga teorier för att rättfärdiggöra vissa människors underlägsenhet.
Forskaren Soma Marik från Väst-Bengalen i Indien, aktiv i Radical socialist, pratade om antirasistiska strategier för den radikala vänstern. Hon började med att beskriva delar av den mångfacetterade relationen mellan stat och kapital, etnicitet och rasism i Indien.
– Det finns ett samband mellan kast, klass och genus. Arvet är uppenbart, den härskande klassen har stigmatiserat den mörka huden. Vi ser idag detta strukturella tänkande yttra sig i form av ett riktat hat mot till exempel svarta i Bombay och mot burmesiska Indier. Det är något som vi måste förhålla oss till i vår gemensamma strategi. Detta har blivit ännu tydligare nu i samband med pandemin, dessa individer har helt grundlöst anklagats för att vara bärare av Covid-19. Det är helt uppenbart att det råder ett klass– och kast-förtryck och att detta är länkat till rasism. Såväl regeringen som delar av vänstern försöker osynliggöra detta i Bombay – det förorenar allt.
Soma Marik menar att vänstern måste länka samman kampen mot rasismen med den antikapitalistiska kampen eftersom kamperna är sammanflätade. Marik menade att med utgångspunkt från den direkta kampen mot rasistiskt förtryck måste vi föra en vidare kamp för klassrättigheter.
– I vår kamp måste vi kunna se den rasistiska dynamiken hos kapitalismen, i dess olika former, eftersom kapitalet fortsätter utsugningen oavsett vilken typ av rasism det gäller. Alla former av förtryck är förknippade med klass, etniska grupper måste kunna försvara sina klassrättigheter, inte bara etniska eller rasmässiga rättigheter. Det är något som måste stå klart. De arbetande måste få politisk skolning om att rättigheter gäller alla, i annat fall kommer kampen att snuttifieras.
På länk från Sydafrika gav Dominic Brown från magasinet Amandla! sitt perspektiv på vänsterns antirasistiska strategier. Han vävde in den ekosocialistiska rörelsen och kampen mot multinationella företags rovdrift in i de antirasistiska strategierna.
– Vi har sett motståndet som kanaliserats via Black Lives Matter där kvinnor intagit en framträdande roll. Det är inte bara ursprungsbefolkningen som kräver rätten till sin jord, den kräver också välfärd för hela befolkningen. Det finns en djup antikapitalistisk hållning i denna kamp, Black Lives Matter driver en viktig kamp mot företaget Amazon. Den feministiska och antirasistiska kampen, exploatering och miljön är något som måste utvecklas vidare. Här behövs övergångskrav. Vi måste därför organisera oss genom att bygga en massrörelse och ta fasta på den intersektionella ekosocialistiska kampen. Även den gröna kapitalismen är rasistisk.
Axel Farkas från Gauche Anticapitaliste SAP i Belgien tog avstamp i sitt lands koloniala förflutna och den kamp som pågår just nu för att göra upp med historien och dess efterverkningar ända in i samtiden.
– I Belgien har vi det koloniala arvet från Kongo. Men det koloniala förflutna döljs i skolan där det fortfarande görs karikatyrer av svarta människor i form av så kallade ”blackface” . I Bryssel finns ett museum med föremål från kolonialtiden, en växande medvetenhet om detta ledde till att man har rivit ner koloniala statyer och gators koloniala namn ersatts med andra namn. Den sociala rörelsen har pressat regeringen och nu har man utsett en parlamentarisk kommission för att utreda vad som verkligen skedde i Kongo.
Också han förordade en antikapitalistisk antirasism som sammanlänkar olika kamper.
– Det handlar om att stödja de förtrycktas kamp, att upprätta internationella kontakter för att förstärka den antirasistiska kampen genom en konvergerande intersektionalitet. Från att inte glömma Europas koloniala roll i Afrika till ett ingripande mot kapitalets milis. Polisens brutalitet i sammanhanget är mycket viktigt. Det är polisen som genomför fängslandet av papperslösa samtidigt som den tillåter extremhögern att ta för sig. Rasismen splittrar arbetarklassen. Kapitalismens avskaffande är inget som automatiskt gör att rasismen upphör, kampen måste gå vidare.
Det fanns mycket berättigad kritik mot den klass-reduktionistiska vänster som har svårt att se klasskamps-komponenten hos rörelser som Black Lives Matter. En av arrangörerna, Maral Jefroudi från IIRE i Amsterdam, uppmanade till kritiska bidrag i diskussionen gällande närstående antirasistiska rörelser. Jefroudi hänvisade till situationen i flera europeiska länder där de rasismdrabbade är i minoritet, och där en bred antirasism därför ofrånkomligen kommer ha en vit majoritet. Leila Mathias från franska Ensemble berättade om svårigheterna hon upplever i sin ungdomsrörelse där hon är ensam om att ha en minoritets-bakgrund.
Åhörare, organisatörer och medverkande verkade vid konferensens slut överens om att det blev ett viktigt och framåtblickande möte som förhoppningsvis kan bli ett led i att både teoretisk och programmatiskt utveckla förståelsen av rasismens och kapitalismens relation till varandra, och hur denna relation påverkar världen och kampen.
Cirka 60 personer deltog och simultanöversättning gjordes till engelska, franska, spanska och portugisiska.
Arash Gelichkan, Alex Fuentes, Arnold Jeppsson, Agnes Lou Hilma
