Internationalen träffade professorn i religionshistoria, Mattias Gardell, nyss utkommen med boken Raskrigaren, för ett samtal om samtiden. ”Vi kan inte skydda vår demokrati genom att upphäva den”. Civilsamhället måste bygga allianser underifrån för att försvara demokratin, menar han.
Hösten lider mot sitt slut och den omtumlande flyktingdebatt som kastat om opinioner och samtalsklimat i hela Europa har avlösts av en upphetsad diskussion kring terrorism i spåren av Parisdåden. Mattias Gardell har nyss gett ut en uppmärksammad bok som bygger på samtal han haft med bland andra serieskytten Peter Mangs om hans rasistiska tankevärld. Det är en hektisk period med seminarier och intervjuer för religionsprofessorn när Internationalen möter honom på en gles hotellbar på Södermalm. Hans forskning om islamism, högerextremism och människorättsbrott i spåren av kriget mot terrorismen gör honom än mer högaktuell nu när bomberna smäller i Paris och al-Raqqa. Han är orolig för att demokratin går svåra tider till mötes.
– Svensk demokrati är ju ungefär 50 år gammal, 1960-talet fick de romer som bott här länge fullvärdigt medborgarskap och rätt att rösta så ifrån då kan man betrakta Sverige som demokratiskt. Den hotas nu både inifrån och utifrån. Det är klart att den typ av terroraktioner som IS tar på sig äran i Paris utgör ett hot. Vi vet att antimuslimska demagoger och fascister har varit väldigt snabba att utnyttja det för att fortsätta hetsen mot alla muslimer oberoende av om de sympatiserar med Daesh [IS arabiska förkortning, reds anm.] eller inte. Det är något den islamiska staten har räknat med för om man läser deras terrortaktiker så tänker de att den här typen av våld som griper in i vardagen ska skrämma människor till panik och det blir en stor antimuslimsk repression som kommer att träffa alla muslimer oberoende vilka de är. Redan nu lever många av dem marginaliserat och är utsatta för ganska kraftig antimuslimsk diskriminering och IS räknar med att den antimuslimska repressionen kommer producera nya rekryter till den Islamiska staten. Det är också precis vad de antimuslimska demagogerna vill. Här ser vi hur två fascistiska konstellationer på ett plan samverkar med varandra trots att de är varandras fiender, de har ett intresse av att öka spänningarna i samhället och att vi ska gå mot det apokalyptiska kriget som båda grupperingar föreställer sig att de ska gå segrande ur.
Mattias Gardell ser också likheter i ideologin mellan högerextremismen och jihadismen.
– IS har i allt väsentligt en monokulturell nationsidé där man säger att alla är välkomna att bli medborgare i den Islamiska staten om de ger upp alla sina särskiljande tecken på annanhet. Så shiiter, kristna och sunniter av alla andra slag är välkomna men måste sluta att vara kristna, shiiter eller sunniter på något annat sätt än vad IS bestämt. Om man jämför det med Sverigedemokraternas idé om ”öppen svenskhet” så ser vi en tydlig parallell, SD säger att kurder och judar, samer och tornedalingar kan få bli svenskar men då måste de sluta vara kurder, judar och tornedalingar, det går inte att vara både och så de måste konvertera till den svenskhet som SD bestämt är det enda rätta. De liknar varandra även om metoderna skiljer sig idag.
Gardell är också orolig över hur de europeiska ledarna bemöter terrordåden i Paris.
– Att vanligt folk blir rädda för terrorn är inte konstigt, det är en av terrorns främsta syften. I det läget måste våra politiska ledare visa ett lugn och inte handla i affekt utan tänka efter ordentligt hur man hanterar det här. För vi kan inte skydda vår demokrati genom att upphäva den. När vi tittar på hur Hollande har reagerat där han direkt pratar om terrorattentat som en krigsförklaring och att det ska blir ett nytt krig mot terrorn, att hämnden ska vara skoningslös, då går han rätt in i den fällan som IS har gillrat för honom. När han säger att vi nu måste skaffa verktyg för att skydda författningen och därför ska vi genast upphäva författningen eller förändra den väsentligt så att fransmän födda i Frankrike kan bli av med sina medborgarskap är det ännu ett exempel.
De har ju även förbjudit demonstrationer…
– De har förbjudit demonstrationer och ställer in demokratin och det är precis fel väg att gå. Även i Sverige tycker jag att Stefan Löfvens tal om att vi har varit naiva och nu ska vi stänga gränserna och nu ska säkerhetspolisen få utökade befogenheter att vi ska ha statliga trojaner som infekterar folks datorer och Skypeprogram. Man ger säkerhetspolisen den formen av extraordinära befogenheter.
Terrorhotet måste istället bemötas på ett helt annat sätt, menar Mattias Gardell.
– Det enda sättet en demokrati kan hantera det här hotet är att bli mer demokratisk, att se till att det vi säger oss vara och det vi är i högre grad överensstämmer med varandra. Sverige utger ju sig för att vara världens mest toleranta land där ingen är rasist. Samtidigt har det skett en utveckling de senaste 20 åren efter systemskiftet som på allvar har omöjliggjort demokratins löfte om alla människors likhet i rättigheter och värdighet. Vi ser en utveckling där klassamhället kommer tillbaka big time. I mitten av 70-talet tjänade en direktör fyra gånger så mycket som en arbetare, nu tjänar en direktör 152 gånger mer än en vanlig arbetare och vi har omvandlat våra samhällen så att Sverige idag är ett av de mest segregerade länderna bland OECD-länderna. Det krockar med talet om vilka vi är.
Han beskriver också hur skiktat klassamhället är efter bland annat etnicitet.
– Jag tycker att det är en så målande bild: om man tittar på hur segregationen fungerar har vi ju en process där rika bor för sig och fattiga bor för sig, men eftersom vissa bestämda kategorier svenskar som är svenskar på ”fel” sätt har svårare att få ett arbete som motsvarar sina meriter och blir därför arbetslösa eller får nöja sig med låglönejobb och lågstatusyrken. Är man svart, rom eller har ett muslimskt namn så har man svårare att få arbete och underklassen har kommit att alltmer kodas i icke-vita termer. Om du lever i Bergsjön som är ett av de segregerade, avskilda underklassområdena och jämför det livet med att leva i Långedrag i Göteborg så skiljer det nio år i förväntad livslängd. Hur upplevs verkligheten från perspektivet i Bergsjön när man hör att Sverige är världen mest toleranta land, vi har ingen diskriminering och tar krafttag mot allt detta? Det där är ju inte riktigt sant, och den diskrepansen hotar också. Vad man måste göra nu är att se till att demokratins löften förverkligas mer än vad det gör idag.
I etablerade medier beskrivs ofta IS som en obegriplig ondska som växer fram i våra samhällen. Ofta är det frånkopplat från hur våra stater agerat i Mellanöstern, något som Mattias Gardell passar på att lyfta fram.
– Bakgrunden till IS är ju inget mysterium, vi vet exakt vad det där är nu. Forskningen har kunnat visa väldigt tydligt hur bakgrunden står att finna i den illegala amerikanska angreppskriget mot Irak som undanröjde Baath-partiet och därmed också säkerhetstjänsterna och militära officerare som sedan dess har försökt komma tillbaka till makten och de har de gjort nu genom att gå i allians med salafi-jihadisterna. Det är det som förklarar den här väldigt ovanliga kombinationen av religiösa apokalyptiker som bygger en stat.
Samtalet kommer in på IS-propagandan och hur vi i väst många gånger har förenklat och underskattat den, enligt Gardell.
– Det vi ofta pratar om är de fasansfulla avrättningarna, att man halshugger folk och kastar ner homosexuella från höga hus och det är en form av propaganda. Men det finns också en annan propaganda som vi i stor utsträckning har missat att titta på noggrant, och den handlar om staten och det ”goda livet”. Det finns jättemycket filmer från IS som visar barn som leker på lekplatser, hur man har städade gator och bygger vägar samt ger folk elektricitet och välfungerande marknader. Om man tänker på de här bilderna från Mosul där man hade byggt klart det här lyxhotellet som kommer komplett med spa-anläggningar och arkader där man kan köpa Gucci och Armani. Vad ska religiösa apokalyptiker som vill störta världen i brand med lyxhotell till? Ingenting! Men Baath-partiets gamla säkerhetstjänster och militärer vill ju leva som de brukade leva. Det är väldigt tydligt att det är en säkerhetsstat under religiös garnityr.
Jag tänker på att när muslimer grips för attentat så ses det som terrorism men när vita högerextrema terrorister går till angrepp så är det ofta inte terrorism. Hur tänker du kring det?
– Det finns ett tydligt mönster. När jag skrev boken om Peter Mangs som bedrev vad han själv kallade ett lågintensivt terrorkrig genom att skjuta vissa bestämda kategorier av Malmöbor – svarta, romer, muslimer och försökte döda judar – och han lyckades göra det här i åtta år under polisens radar så räknade han med att de aldrig skulle misstänka någon som såg ut som de själva. När han grips så säger man genast att det här är en ensam galning. När Anders Bering Breivik genomförde sina terrorattentat och massaker på Utöya så sa man direkt också att det här är en galning som inte har med oss att göra. Det är samma mönster man tittar på hur man har skrivit om David Copeland eller andra vita terrorister runtom i Europa. Är det en muslim så tar man istället en kulturell förklaring.
Leder det här synsättet till att man misslyckas att förebygga den vita högerextrema terrorn?
– När nazister dödar homosexuella brukar det kallas för någonting annat än politiskt motiverade brott fast det är det. Om man tittar på hur de själva resonerar om de som korrupta element inom ”den ariska raskroppen” som måste plockas undan för att den ariska nationen ska kunna pånyttfödas. Den här inre reningen av allting som korrumperar är anledningen till att de attackerar feminister och kvinnor som väljer att leva med icke-vita män, det är därför de går på homosexuella och vänstern. Men ofta när detta sker ser man inte det i sin politiska kontext, man ser inte det som terrorattentat och det får andra förklaringar. När Peter Mangs dödade den enda vita i Malmö, Trez West Persson som sitter i en bil med Xhafer Dani, så trodde både polis och media att hon åkte med av misstag. Men så var det inte, Mangs såg henne som rasförrädaren som gjorde sig skyldig till majestätsbrott för att hon inte var med en vit man och därför skulle dö. Nationens pånyttfödelse går ju genom de vita kvinnornas livmödrar.
De här skärpta terrorlagarna hindrar det någon som är så motiverad som Peter Mangs?
– Det som skulle hjälpa till att få polisiära verktyg att förstå den här typen av politisk brottslighet är ju en kompetensutveckling där man börjar läsa politisk filosofi faktiskt.
Gör man inte det idag?
– Man kan inte riktigt det. Alla poliser kan inte kunna allt men man kan ta hjälp av forskarsamhället. Den här typen av terrorism där ensamvargar eller autonoma celler begår terrorattentat utan att ha de beordrade uppifrån en central organisation är en typ av politisk brottslighet vi kommer att få se mycket mer av. Då måste polisen naturligtvis rusta sig och det gör man inte bäst genom en massa terrorlagar utan det gör man faktiskt bäst genom att läsa sig in på politisk filosofi och börjar förstå vad det här för slags miljöer. Man har tittat ganska snävt på organisationer och det är viktigt men det är inte därifrån våldet primärt utgår idag eftersom de organisationerna vet att de kommer övervakas och infiltreras. Därför lägger man ut det på ”frilansarna” som sen kan hänvisa till Islamiska staten eller fascismen. Det skiljer sig från den slags organisationer som vi såg på 70-talet och det är ett annat slags tänk som polisen borde ha med i beräkningen.
I förra veckan kom det uppgifter i Aftonbladet om att det inom den socialdemokratiska ledningen förs diskussioner om att införa något slags undantagstillstånd. Gardell tycker att sådana diskussioner är oöverlagda och riskerar att motverka sitt syfte.
– Det är en typ av panikåtgärder som jag tror blir kontraproduktiva och som riskerar att permanentas. Det är ett mycket farligt verktyg. Och igen: demokratin kan inte försvaras genom att upphävas, den kan bara försvaras genom mer demokrati. Det är inte bara att polisen måste vara beredda på den här nya formen av terror utan överlag tror jag att folkrörelser, det civilsamhälle som finns och vi vanligt folk måste vara beredda på att vi går väldigt problematiska tider till mötes.
Hur kan vi motverka det här tillsammans?
– Jag tror det måste till tydligare kopplingar mellan sociala rörelser som hittills tenderat att vara lite för isolerade: muslimer pratar med muslimer, romer med romer, afrosvenskar med afrosvenskar och de antirasistiska organisationer som finns har ofta varit för medelklass-vita. Vi måste tydligare bygga allianser underifrån för att kunna möta det här. Vi måste involvera arbetarrörelsen, fackföreningar och alla de här för att rusta oss för demokratins försvar.
Arash Gelichkan
