Verkligheten i ditt öra

Podcasts. Radio på nätet när du vill och hur du vill. Ett endast sjutton år gammalt fenomen som idag är en naturlig del av vardagen för många människor. Ytlig avkoppling eller bildande upplysning? I poddvärlden finns det mesta. Däribland This American Life. Den amerikanska podden som i maj fick det första Pulitzerpriset någonsin för ljudmedier. För ett gripande och skrämmande avsnitt om Trumps asylpolitik.

2500 människor i ett tältläger. Fem toaletter. Tiotusentals människor i andra tillfälliga läger. Våldtäkter. Kidnappningar. Magsjukdomar. Små barn som får se det värsta av det värsta. Rösterna i mitt öra berättar en historia som får mig att vilja gråta, skrika och slå på något. Får mig att vilja göra något.

Till sommaren hör att luta sig tillbaka med en avkopplande bok och eventuellt förstrött lyssna på dagens sommarpratare. Framväxten av podcasts har för vissa, om inte helt förändrat denna tradition, så i alla fall kommit att komplettera den.
Det är lätt att avfärda podcasts med att det handlar om hur egenkära kändisar berättar om sina liv. Podcastmediet är dock någonting betydligt större och intressantare än detta.
Den första podcasten – Daily Source Code – såg dagens ljus 2003, efter att det hade blivit tekniskt möjligt att på ett enkelt sätt prenumerera på ljudfiler och lyssna på dem när det passar. Själva begreppet podcast myntades först året därpå av den brittiska journalisten Ben Hammersley i en artikel där han beskrev den nya vågen av nätbaserad amatörradio. Ordet är en sammanslagning av namnet på den då populära mediespelaren iPod och det engelska begreppet för radiosändning: broadcasting.

Tältlägret. Badar de i floden blir de sjuka. En ensam volontärdoktor försöker fixa ett vattenreningssystem. Försöker fixa magsjukdomarna som kommer tillbaka hela tiden därför att alla måste använda det smutsiga vattnet. En pappa går upp i skogen för att hans lilla dotter ska få kissa ifred. Alla gör det. Så kommer regnet och allting spolas ned i floden.

Att en del av namnet hämtades från en, vid tidpunkten, ganska nylanserad teknisk produkt, är ingen slump. Den medietekniska utvecklingen har varit intimt förknippad med framväxten av podcasts. En första tillströmning av lyssnare kom i mitten av 00-talet, då dels Apples musikprogram iTunes började erbjuda podcasts och musikspelaren iPod Nano lanserades. Det förstnämnda gjorde det lättare för lyssnare att söka, prenumerera och lagra podcasts. Den sistnämnda underlättande själva lyssnandet då den till skillnad från tidigare mp3-spelare hade ett displayfönster.
Några år senare, 2008, kom nästa tekniska steg med utbyggnaden av 3G-nät parallellt med lanseringen av smartphones. Plötsligt blev det möjligt att ladda ner eller lyssna direkt på podcasts även om du inte satt vid en dator.

”Det här är värre en allt jag har sett i flyktinglägren i Irak, Bangladesh och Syrien”, säger den kvinnliga doktorn. Där är lägren i alla fall slutna. Det finns ett säkerhetssystem. Här finns ingenting. Människorna kan råka ut för precis vad som helst. Verkligheten är en mardröm.

Styrkan med podcasts, jämfört med radio, är att du som lyssnare inte behöver passa specifika tider och att du lätt kan backa om du har missat något. Gamla avsnitt finns sparade och du kan också ladda ner avsnitt om du kommer att vara utan nätuppkoppling. Till skillnad från bild- och textmedier är det lättare att använda podcasts medan du gör annat, som till exempel hushållsarbete.
Den prenumerationsfunktion som inledde podcastvågen gör det enkelt att få tag i nya avsnitt.

Det handlar om gränsen mellan Mexiko och USA. Det handlar om människor från Centralamerika som inte längre kan leva i sina hemländer och som försöker ta sig till USA den lagliga vägen. Sedan Donald Trump förra året införde Remain in Mexico, eller MPP som lagen heter, så har endast ett mycket litet fåtal människor lyckats få komma in och stanna i USA. Majoriteten, 57 000 människor sedan den nya asyllagen infördes, får aldrig komma in eller skickas tillbaka. Det de utsätts för i Mexiko är bortom ord.

Den relativt låga kostnaden för att producera och lägga upp podcastavsnitt ledde till att det från början uppstod en gräsrotskultur kring mediet. Men även stora radioföretag var snabba att lägga upp sitt material som podcasts.
Redan hösten 2004 började brittiska BBC publicera vissa sändningar även som podcasts och våren därpå följde Sveriges Radio efter. Under de år som passerat har allt fler sökt sig till Sveriges Radios podcasts, eller poddradio, som de själva benämner det. När det gäller de podcasts som har flest lyssnare i Sverige ligger program som Sommar i P1 och P3 Dokumentär i toppen.

De amerikanska asylarbetare som intervjuas har svårt att sova. Vissa börjar gråta. Andra har gjort uppror mot den nya asylproceduren och lämnat sitt jobb under högljudda protester. Det de tvingas göra under MPP bryter mot de mänskliga rättigheterna. De säger att intervjuerna de måste göra nu är olagliga och omoraliska. De tvingas hålla folk i kalla rum, fastkedjade med handklov vid bordet. De tvingas be dem berätta om vad de varit med om i Mexiko, även om det är Honduras de har flytt ifrån. De tvingas sitta och vänta på magiska ord som aldrig kommer därför att de som befinner sig på flykt inte vet exakt vad de ska säga för att kanske, kanske, kanske få en liten chans att fortsätta asylprocessen. Det är ett helvete. Och ju längre det pågår, ju mer normaliseras det abnorma. Som i vilken diktatur som helst.

De podcastskapare som gjort störst avtryck – åtminstone i den engelskspråkiga delen av världen – började också med traditionell radio. Det handlar om gruppen kring radioprogrammet This American Life som började sändas 1995 på det ickekommersiella radionätverket NPR, National Public Radio.
En av grundarna, Ira Glass, är fortfarande centralgestalt och programledare. Idag sänder This American Life ett entimmesprogram varje vecka och når cirka 2,2 miljoner lyssnare via 500 av NPR:s stationer i USA. Deras program sänds även på Irland, i Australien och Tyskland. Dock är det i form av podcast som programmet når sin största publik, drygt tre miljoner.
Framgångarna för This American Life kommer sig av hur de lyckas beskriva dagens USA, med fokus på den lilla människan och berättat på ett medryckande vis. Själva beskriver de sitt arbete med orden: ”Vi ägnar oss åt journalistik, men en underhållande sådan, som byggs kring en röd tråd. Med andra ord berättelser! Våra favoritberättelser innehåller fascinerande människor, roliga episoder, starka känslor, överraskande vändningar och intressanta idéer. Likt kortfilmer i radio”.
Detta sätt att skapa radio och podcasts märks också på två podcasts som vuxit ur myllan kring This American Life: Serial och S-town. I den förstnämnda tog den granskande journalisten Sarah Koenig och gruppen kring henne, under dess första säsong, itu med ett rättsfall i Baltimore. Berättelsen om hur Adnan Syed på tveksamma grunder dömts till livstids fängelse för mord på sin flickvän Hae Min Lee nådde uppåt 100 miljoner lyssnare och har beskrivits som ett av de stora genombrotten vad gäller podcastlyssnande.
I likhet med Serial blev S-town både prisbelönt och nådde en mångmiljonpublik. Podcasten handlar om den excentriske John B. McLemore och människorna runt honom i en stad i Alabama.

Människorna som skickas tillbaka in i Mexiko blir våldtagna, kidnappade. Det är rutin. Det gör ont att lyssna på. Journalisterna själva upplever hur de blir indragna för att hjälpa, eftersom ingen annan hjälper, varken USA eller Mexiko. De mexikanska myndigheterna antingen vänder blicken åt ett annat håll eller bidrar aktivt till våldet. De amerikanska asylarbetarna upplever att de har blivit människorättsförbrytare. De sjukskriver sig eller säger upp sig. Hellre än att säga till en människa: du är i fara, återvänd till den faran.

Det ihärdiga och ofta modiga arbete som kollektivet kring This American Life har gjort under åren, har gett dem en sådan position i amerikansk kultur att de i februari i år till och med dök upp och spelade sig själva i första avsnittet av HBO-serien High Maintenance fjärde säsong.
Serien och podcasten ligger nära varandra. När Ira Glass intervjuades på magasinet New Yorks nätsida Vulture 14 maj i år, beskrev han High Maintenance: ”Deras grundläggande uppdrag är ungefär som vårt även om de gör det med fiktion och vi gör det med fakta.”
TV-serien beskriver en cyklande cannabisförsäljare i New York, men fokus ligger på de människor han träffar och de märkliga saker de är med om. Likt kortfilmer eller noveller. Eller TV-seriernas motsvarighet till en podcast.

Människor med drömmar får sina drömmar sönderslagna, trampade på. Hoppet försvinner ur deras ansikten. De förlorar sina liv medan de fortfarande lever. Och Donald Trump tycker att han har lyckats mycket bra med sin nya asyllag.

I maj i år kom ytterligare en bekräftelse på podcastmediet etablerats på allvar. Pulitzerpriset som tilldelas de främsta insatserna på journalistikens område under det gångna året inkluderade för första gången en kategori med journalistik i ljudmedier. Tidskriften Poynter pekar på att detta handlade om att juryn följde med i hur värden förändrats och journalistiken utvecklats, samt att de vill belöna djuplodande reportage.
Priset ska enligt Pulitzerjuryn belöna ”ett utmärkande exempel på ljudjournalistik som tjänar allmänintresset, karaktäriseras av avslöjande rapportering och upplysande historieberättande”.
Detta historiska första pris tilldelades just This American Life för deras reportage The Out Crowd, om effekterna Donald Trumps nya asyllag MPP.

När jag har lyssnat färdigt är jag alldeles matt. Berättelserna har gått in i benmärgen. Min dotter slår upp ögonen. Hon har ammat. Jag tänker på de barn som hördes i programmet. Mitt hjärta gråter för dem.

Podcasts har etablerats som ett eget medium på allvar. Det innebär inte att det kommer att konkurrera ut andra medier, som exempelvis radio eller en god bok. Däremot kan det vara många som lyssnar på den klassiska introlåten till Sommar i P1, inte på radio, utan i form av podcast. Eller på This American Life och deras berättelser från Trumps USA.

Emma Lundström