Lula da Silva. Arkivbild. Foto: Midia Ninja cc-by-nc
KOMMENTAR
Brasiliens förre president Lula da Silva, som suttit fängslad för korruption i nästan ett och ett halvt år, släpptes ur fängelset förra veckan. Det odelbara skälet till frigivandet beror på en dom i högsta domstolen som förbjuder att utdömda straff verkställs innan alla möjligheter till överklaganden gjorts.
För Lulas parti, det socialdemokratiska Arbetarpartiet (PT), innebär det en enorm framgång. Partiet har alltmer framstått som ledarlöst eftersom ingen annan än Lula har den auktoritet som krävts. Politiskt har också partiet framstått som splittrat; medan den fängslade Lula skärpte sin retorik kraftigt gentemot den så kallade ”pensionsreformen”, stöddes samma reform av PT:s samtliga 4 delstatsguvernörer (och guvernören från det ”kommunistiska” partiet PCdoB).
För den lite bredare borgerligheten utanför extremhögern runt Jair Bolsonaro, började Lula i fängelset utgöra ett större problem än Lula utanför fängelset och förslaget att byta fängelse mot husarrest började framföras.
För PT och vänstern i allmänhet representerar Lula den enda kraft som antagligen skulle vinna ett presidentval mot Bolsonaro idag. Även om Lula själv nu annonserar att han tänker dra igång en nationell mobiliseringskampanj, så kvarstår ännu domen mot honom (tills den antingen upphävs eller bekräftas av högsta domstolen), vilket gör att han inte kan kandidera.
Samtidigt som det är en stor seger att Lula frigivits, vilket hela vänstern kampanjat omkring sedan den dagen han fängslades, så är det inte problemfritt. I Brasilien är ”Lulismo” ett välkänt politiskt begrepp,men med helt olika innebörd för högern respektive den socialistiska vänstern. För högern innebär ”Lulismo” att Brasilien säljs ut till Kuba,etcetera. För den socialistiska vänstern handlar det om Lulas egensinniga och från sitt parti oberoende sätt att driva politik, alltför ofta tillsammans med svurna fiender till allt vad vänstern står för.
Göran Kärrman
