Medborgarplatsen 18 augusti. foto: Tony Karlsson
En stödkonsert för sittstrejken arrangerades på Medborgarplatsen fredagen 18 augusti. Engagerande tal, uppträdande av Cirkus Cirkör och musik och sång av Shekib Mosadeq & Masoud Hasanzada (själva flyktingar från Afghanistan bosatta i Tyskland) stod på programmet. Åhörarna fick sig en fantastisk stödkonsert till livs och de strejkande en bekräftelse på deras rättmätiga kamp. Karen Austin,en av initiativtagarna, skrev efteråt på Facebook: ”Vi fick ihop 23 000 kr bara genom swish och alla ni som fortfarande tror på internationell solidaritet och som vill kräkas när ni hör ordet ’svenska värderingar’. Till er vill jag bara säga: Jag vill fortsätta vara i er närhet. Det är bra för min hälsa. Till er andra vill jag på ett ödmjukt sätt säga: jorden är rund, och det var ingen skicklighet att föddas i Sverige – utan bara tur. Det är vetenskapligt belagt”.
Dagen därpå kom tusentals människor till Medborgarplatsen för att manifestera sitt stöd till de unga flyktingarna som Migrationsverket vill avvisa till Afghanistan. En bit bort hölls en misslyckad motdemonstration med rasister som fått demonstrationstillstånd av polisen. Kontrasten var gigantisk, hat från ett fåtal och mänsklighet från de många. ”Kärlek”, kärlek” upprepade folk i flera timmar vilket kontrasterade enormt mot rasisternas vidriga slagord ”ut med packet!”.
Afghanerna, ledda av Fatameh Khavari, skanderade ”No border, no nations – stop deportation!”, ”Den som flyr har inget val – ingen människa är illegal!”,
Talespersonen Fatameh Khavari. Foto: Tony Karlsson
”Jalla, jalla, Sverige åt alla!”. Dessa och andra paroller ekade över Medborgarplatsen. Slagordet ”kärlek, kärlek” ville aldrig ta slut men då och då höll de strejkande korta apelltal som fick starkt gehör: ”Vi vill inte skickas till döden. Vi ger dem kärlek och de ger oss hat tillbaka. Vi vill inte skickas till döden, kärlek vinner!”.
Det var många förväntansfulla unga människor där som utstrålade ett lugn och en disciplin som spred sig. I en viss mening kan vi tala om en ”kärleksmanifestation” som bjöd på en skog av röda hjärtan och svenska flaggor, en del målade på flyktingarnas ansikten. Detta kan dels tolkas som en signal till majoritetsbefolkningen (”Vi ska bygga Sverige tillsammans!”) och dels som ett sätt att vrida symboliken kring svenska flaggan ur händerna på högerrasisterna. Den två veckor långa sittstrejken och den starka sympati den väcker hos människor är ett betryggande uttryck för en solidaritetsrörelse som funnits under en längre tid i Sverige men som i och med denna långvariga sittstrejk med folkligt öppna stödda manifestationer lär oss alla hur man kämpar.
Tredje dagen av gemensam kamp bjöd Ung i Sverige in till en manifestation till stöd för kravet att få stanna i Sverige. Tusentals människor tågade tillsammans med de strejkande i en tät och mäktig demonstration genom Stockholms gator. Slagord som ”Afghanistan är inte säkert” och applåder varvades utan uppehåll. En stor mängd funktionärer höll aktivt ihop demonstrationen och eldade på slagorden utan paus. Förbipasserande människor, och människor från balkonger och från tak, gjorde gemensam sak och gav ett hjärtligt stöd. Tusentals åhörare förundrades och imponerades djupt av dessa ungdomar som organiserar sig för sin överlevnad. Det finns hos flyktingarna en medvetenhet om att strejken är en historisk händelse. Vid återsamlingen på Medborgarplatsen blev det knäpptyst när Fatameh Khavari tog till orda. Inför ett hav av uppsträckta händer i luften tackade hon för all solidaritet strejken fått. Hon berättade att polisen hade sagt att rasisterna skulle komma och att de blev oroliga. ”Men vi glömde att människor finns, att ni finns. Det är ni som tar hand om oss” och uppmanade oss alla att fortsätta med vårt stöd eftersom ”människor finns. Vi ska stanna i Sverige och vi ska bygga Sverige tillsammans. Vi vill skapa en värld utan hat, utan våld och utan kring!” Strejken är i skrivande stund inne på sin 15:e dag, och har spridits till flera städer och till skolor. Khavari säger ”Vi är inte trötta, vi blir piggare varje dag, bli inte trötta”.
Alex Fuentes
