Coronan satte nya hinder för de ensamkommande

Demonstration för asylrätten på Medborgarplatsen 2017. foto: Tony Karlsson

Demonstration för asylrätten på Medborgarplatsen 2017. foto: Tony Karlsson

Många har drabbats på olika sätt av coronakrisen. De som blir sjuka och i värsta fall dör. De som förlorar sina arbeten. De som tvingas vänta på uppskjutna operationer. Men en grupp som det har varit ganska tyst om är de ensamma flyktingungdomarna, som också har drabbats av coroankrisen på flera sätt, och i värsta fall riskerar att utvisas som en konsekvens av det. Internationalen har talat med Karin Fridell Anter, ordförande för Stöttepelaren, som är en frivillig hjälporganisation för de ensamkommande. Hon berättar att ett av de största problemen för de flyktingungdomar som gick ut gymnasiet i våras, är att de måste hitta ett fastjobb innan året är över om de ska få stanna i Sverige.
– Det finns ju inga jobb att få. Det är nästan omöjligt att få fast jobb, det var det redan innan också, men coronan gör allting ännu värre. Även de tillfälliga jobben som man har kunnat försörja sig på tidigare, svart eller vitt, har ju försvunnit nu, säger hon:
– För dem som omfattas av gymnasielagen är det här en förskräcklig katastrof. De får utvisningsbesked efter sex månader om de inte har hittat ett fast jobb. De är desperata och letar hela tiden efter jobb, för snart har tiden för dem gått ut.

Karin Fridell Anter.

Karin Fridell Anter.

Även för dem som fortfarande går i gymnasiet, och därmed än så länge får stanna i Sverige, uppstår det problem när de måste studera på distans. De får inte samma hjälp hemma som infödda barn med svensktalande föräldrar. Överlag kan det vara svårt med studiero beroende på deras boendeförhållanden. Har man inte tillgång till en egen dator kan man inte heller använda skolans.
– De måste klara skolan enligt sin studieplan. Och nu när studierna har varit på distans hela våren och kanske även till hösten, är det stor risk att de inte klarar av studierna. Ofta går de dessutom praktiska yrkesutbildningar där man måste kunna vara på plats för att lära sig det man ska, förklarar Karin Fridell Anter.
– Så det blir nästa problem, när de ska söka förlängning på sina uppehållstillstånd och inte har klarat studierna.

Ytterligare ett problem för många är boendesituationen.
– Det är ju många av de här ungdomarna som bor hos tanter och farbröder, det vill säga riskgruppen för coronasmittan. Så antingen kan de inte bo kvar hos dem på grund av smittrisk, eller så är de tvungna att inskränka sina egna liv något fruktansvärt för att inte dra hem någon smitta till sitt värdfolk. Att hitta en bostad är svårt ändå, men även de som har haft någon att bo hos, har i många fall blivit av med sitt boende, säger Karin Fridell Anter.
– Sen är det de som redan tidigare inte hade någonstans att bo, som då ska sova på nattbussen eller på härbärge. De blir därmed ännu mycket mer utsatta för smittorisken, eller att andra människor tar avstånd från dem av rädsla för smitta. Så det blir problematiskt på det sättet också.

En tillfälligt positiv effekt av pandemin är trots allt att många som skulle ha utvisats inte har blivit det eftersom det inte går att verkställa utvisningarna när omvärlden är stängd och flygtrafiken har upphört. Men när myndigheterna då släpper ut dem ur förvaret så har de ingenstans att ta vägen, och inga pengar att klara sig med.
– Vi på Stöttepelaren blir uppringda av desperata ungdomar som berättar att de blivit utsläppta ur förvarat men inte ens har pengar till en bussbiljett in till stan. Det är så cyniskt för så länge de sitter på förvaret får de kosta samhället 4800 kronor om dagen. Men när man släpper ut dem så får de inte ens så de kan köpa mat, säger Karin Fridell Anter.
– När gränserna stängdes blev det också omöjligt att fly till andra länder. Många som har fått avslag i Sverige reste tidigare vidare till Frankrike, där det är lättare att få uppehållstillstånd. Men nu kan de inte ta sig dit.

Men medan många företag och personer som drabbas av corona-krisen får extra stöd från staten just nu, görs nästan ingenting från myndigheternas sida för att hjälpa de ensamma flyktingungdomarna. Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) har meddelat att en lagändring för att ge gymnasieungdomarna en större tidsfrist inte är aktuell. Att det har blivit så svårt för dem handlar i grunden om att riksdagen 2016 ändrade lagen så att det blev svårare att få permanenta uppehållstillstånd. En majoritet av partierna verkar nu för att göra den ändringen permanent.
– Det är ett fruktansvärt påfund med tillfälliga uppehållstillstånd, för om man pratar om integration, så undrar man ju vem katten som ska orka och kunna integrera sig och känna sig som en del av samhället om man vet att man kan bli utkastad, säger Karin Fridell Anter.
– Det som vi driver inom asylrättsrörelsen är en nollställning. Det vill säga, vi vill att alla de som nu finns i Sverige, papperslösa eller med tillfälliga uppehållstillstånd, ska få ett permanent uppehållstillstånd för att rätta till de konstigheter som har gjorts sedan de kom. Låt dem få stanna. Sen är det nästa strid att få till en bra ny lagstiftning, säger hon.

Per Leander

Dela