►Gärningsmannen identifierad som ukrainsk nazist
►Trots det vill många skylla på Ryssland
►Bara krigshetsarna tjänar på mordet
Mordet på den ryske dissidentpolitikern Denis Voronenkov i Kiev den 23 mars läggs nu till listan över andra sensationella mord på ryska oppositionella, som journalisten Anna Politkovskaja, advokaten Stanislav Markelov, politikern Boris Nemtsov och den avhoppade FSB-agenten Aleksandr Litvinenko. Precis som i dessa tidigare fall är teorierna nu många om vem som egentligen ligger bakom mordet på Voronenkov, och den version som folk väljer att tro på speglar också i regel deras politiska ståndpunkter och ställningstaganden i det pågående propagandakriget mellan Ryssland och Väst.
Ukrainska myndigheter med president Petro Porosjenko i spetsen var snabba att peka ut Moskva som skyldigt till mordet, redan innan någon polisutredning ens hade börjat, och denna version har också till stor del förmedlats i västerländska media utan att ifrågasättas. Från ryskt håll har Putins presstalesman Dmitrij Peskov avfärdat anklagelserna som ”absurda”. Och Gennadij Ziuganov, ledaren för det ryska kommunistpartiet som den mördade Denis Voronenkov var medlem i, säger att han tror att det är den ukrainska säkerhetstjänsten som ligger bakom.
Denis Voronenkov
Denis Voronenkov, som blev invald i ryska duman 2011 som representant för kommunistpartiet, var en ganska kontroversiell person som har varit inblandad i flera korruptionsskandaler. Tillsammans med sin hustru, operasångerskan Maria Maksakova och tillika parlamentariker för Putins maktparti Enade Ryssland, tillhörde Voronenkov den kulturella och politiska eliten i Moskva. Han var trots sitt medlemskap i kommunistpartiet varken vänster eller oppositionell, utan stödde Putins officiella politik i alla frågor, inklusive Rysslands annektering av Krim.
Men hösten 2016 blev Denis Voronenkov anklagad för ekonomisk brottslighet och valde då att fly till Ukraina, där han fick asyl och ukrainskt medborgarskap. Efter sitt avhopp höll Voronenkov flera presskonferenser där han fördömde Putin och svor trohet till sitt nya hemland. Men för många ukrainska nationalister förblev den ryske ”kommunisten” Denis Voronenkov en fiende och han fick motta många dödshot från ukrainska högerextremister, ofta helt öppet i sociala medier.
När gärningsmannen, som skottskadades i samband med dådet och senare avled, kunde identifieras visade det sig mycket riktigt att han var en ukrainsk nazist vid namn Pavel Parsjov, medlem det ukrainska nationalgardet och med en bakgrund i en fascistisk frivilligbataljon som stridit mot separatisterna i östra Ukraina. Trots det håller de ukrainska myndigheterna fast vid anklagelserna om att Ryssland ligger bakom mordet och Pavel Parsjov sägs nu ha varit en Moskvaagent som ska ha infiltrerat den ukrainska militären. President Porosjenko använder mordet för att trappa upp ordkriget mot Ryssland och hotar till och med att bryta de diplomatiska förbindelserna med Moskva, vilket ännu mer skulle försvåra för fredsförhandlingarna.
De senaste två månaderna har kriget i östra Ukraina förvärrats. Sedan januari har hårda strider blossat upp igen mellan de ukrainska soldaterna och de pro-ryska separatisterna, och OSSE ger båda sidor skulden för att ha brutit mot vapenvilan.
Men en faktor till att konflikten blossade upp igen var att fascister från ukrainska frivilligbataljoner i slutet av januari på eget initiativ upprättade en blockad mot de två utbrytarrepublikerna Donetsk och Lugansk i östra Ukraina. Man satte därmed stopp för den handel med kol, metall och andra produkter från utbrytarrepublikerna, som behövs till de ukrainska kraftverken och industrierna. Blockaden har därför inneburit ett hårt slag mot det redan ekonomiskt svaga Ukraina. President Porosjenko protesterade till en början, förklarade att blockaden var illegal och krävde att nationalisterna skulle dra sig tillbaka. Men Porosjenkos regering visade sig vara för svag då nationalisterna vägrade att lyda sin president och istället hotade med att tåga mot Kiev och
upplösa parlamentet. Porosjenko hade till sist inget annat val än att acceptera blockaden ochnu i mars förklarade han den som laglig.
Porosjenko står inför ett svårt dilemma. Det är tydligt att högerextremisterna sätter agendan och om han inte stämmer in i den högljudda nationalistiska retoriken och trappar upp den militära konfrontationen mot utbrytarrepublikerna, riskerar han en politisk kris och i värsta fall att själv avsättas i en kupp. Det är under dessa omständigheter som mordet på Denis Voronenkov sker. Han var själv en ganska obetydlig person. Men mordet i sig blev en stor händelse som gynnar de krafter som vill ha krig och gör en nedtrappning av konflikten omöjlig.
Vi kommer knappast att få reda på sanningen om vem som låg bakom mordet på Denis Voronenkov den närmsta tiden. För vissa är det uppenbart att gärningsmannen var en ukrainsk nazist. Andra har bestämt sig för att han i själva verket var en rysk agent. Det är på många sätt det som kännetecknar vår så kallade ”postsanningsepok”, där objektiva fakta ersätts med enträget upprepande av den ena eller andra sidans påståenden som appellerar till känslor och redan formulerade personliga övertygelser. Respektive sida är nöjd med sin världsbild och vägrar att ta in argument som säger emot dem, hur övertygande de än må vara.
Aleksej Sachnin
Per Leander
