Internationalen har talat med Göran Dahlgren, före detta chef för socialdepartementets sjukvårdsenhet, gästprofessor vid University of Liverpool och aktiv i Nätverket Gemensam Välfärd, som har läst utredningen:
Är det bra förslag som utredningen presenterar?
– Båda ja och nej. Det är bra att man vill reglera övervinster, och bra att ställa tydliga krav på vad som
Göran Dahlgren
förväntas av de aktörer som ska bedriva en skattefinansierad vård, utbildning och omsorg. Men det är klart negativt att utredningen öppnar upp för fortsatta privatiseringar och ”business as usual” för de allra flesta kommersiella företagen inom den skattefinansierade välfärden, säger Göran Dahlgren.
– Man legitimerar därmed ett välfärdssystem där det är helt okej at ta ut en vinst på 7 procent. Detta vinstuttag är också en förlust av offentliga resurser som avsedda för vård, skola och omsorg.
En mer allvarlig negativ effekt är att vinstintressen även framöver kommer att vara en drivkraft – en styråra – inom vård, skola och omsorg, menar Göran Dahlgren.
– Vinstintressen kommer vid privat vinstdriven drift i enlighet med aktiebolagslagen att vara överordnade befolkningens behov av olika välfärdstjänster. Inom hälso- och sjukvården innebär det till exempel ökande sociala och geografiska skillnader i primärvårdens tillgänglighet och kvalitet. De som bor i storstädernas lönsamma områden vinner medan de som bor i olönsamma underförsörjda gles- och låginkomstområden förlorar. Denna utveckling mot en allt ojämlikare vård strider mot hälso- och sjukvårdslagens övergripande mål om en god behovsbaserad vård på lika villkor för hela befolkningen. Ett vinsttak som motsvarar vad som gäller på den vanliga kommersiella tjänstemarknaden legitimerar snarare än bryter denna utveckling, säger han.
– Förväntningarna när välfärdsutredningen tillsattes var knappast att skattefinansiera ett alltmer vinstdrivet vårdsystem som leder till ökad ojämlikhet om inte vinsten överstiger 7 procent. Vad som nu krävs är att regeringen och Vänsterpartiet sätter in krav på vinstbegränsningar i en konkret åtgärdsinriktad välfärdspolitik där ett villkor för offentlig finansiering av vård, skola och omsorg är att verksamheten entydigt möter medborgarnas och inte de kommersiella intressenternas prioriteringar och behov, säger Göran Dahlgren.
Per Leander
Skattepengar finansierar de privata vinsterna
Vinsterna för de sex största privata vård- och omsorgsbolagen uppgick förra året till 1,53 miljarder kronor före skatt, enligt en sammanställning som tidningen Kommunalarbetaren har gjort. Det är Attendo, Aleris, Ambea, Team Olivia, Frösunda och Humana, som samtliga förutom Aleris helt eller delvis ägs av riskkapitalfonder utomlands.
Den så kallade vinsten har i praktiken tagits från de skattepengar som ”blev över” av det som fördelats till företagen för att utföra sina vårduppdrag, skattepengar som alltså i alla fall i teorin var tänkt att gå till patient- och personalkostnader.
Att lönerna blir lägre för dem som jobbar inom den privata vården visar statistik från Statistiska centralbyrån SCB. Där har de anställda i genomsnitt 22 600 kronor i grundlön, medan kommunalarbetare som jobbar inom den offentliga vården har 23 800 kronor. Den reella lönen blir dock betydligt lägre för många kommunalare eftersom de inte har heltidsanställningar, ett problem som förekommer i både privat och offentlig regi, men som är något vanligare för de privatanställda. Själva plockade de sex vd:arna för de sex största privata vårdbolagen ut en genomsnittlig årslön på 4 279 285 kronor 2015.Vårdbolagen brukar hävda att de återinvesterar en viss del av vinsten i verksamheten, men investeringarna består till stor del av att köpa upp mindre företag och på så sätt öka värdet på koncernen för att kunna börsnotera och få ut så mycket som möjligt när man säljer företaget vidare till nästa välfärdsspekulant. För riskkapitalbolagen finns alltså inget intresse av att bedriva vård för vårdens skull, utan för att tjäna pengar.
Per Leander
