Vid Socialistiskt forums seminarium om vinsten i välfärden blev det tydligt att några av de skarpaste vinstkritikerna i vänstern är beredda att acceptera förslagen i Ilmar Reepalus välfärdsutredning.
För nästan exakt två år sedan argumenterade Jonas Sjöstedt i en debatt i samma sal för att det enda acceptabla resultatet av välfärdsutredningen skulle vara ifall vinsten som incitament i välfärdsservicen helt skrotas. ”Ingen vinst i välfärden”, hade varit V:s valslogan det året. I lördags argumenterade han för att utredningsförslaget var ett bra förslag värt att arbeta för – fast det innebär just att vinsten blir kvar som drivkraft.
Resonemanget som fick stöd på mötet av såväl utredare från den fackliga tankesmedjan Katalys som av Flammans chefredaktör Anna Herdy verkade vara att utredningens förslag befinner sig under kanonad från borgerliga kritiker och att det då gäller att pressa socialdemokratin att stå upp för det.
Men det finns en uppenbar risk för att luften istället går ur den starka opinionen mot vinst i välfärden och att välfärdsförsvararna förvirras. Anna Herdy talade för att göra förslaget till en valfråga 2018 när det sannolikt röstas ned i riskdagen.
Men en kampanj för ett vinsttak på runt 10 procent kommer att vara oerhört svårt, för att inte säga helt orealistiskt, att mobilisera kring i valkampanjen. Det mest realistiska, även för det begränsade målet att pressa socialdemokratin, är att visa att det fortfarande finns ett brett och kompromisslöst motstånd mot vinstmekanismens förstörelse av välfärden.
Det som berör mig illa är också att jag vet eller fruktar att nu kommer de flesta radikala människor att vika ner sin vinstkritik. Det blev delvis lite halleluja-stämning och i det här läget är det som att åsikten att man måste göra sig av med vinstmekanismen helt och hållet blir en åsikt som är alltför extrem för att uttalas.
Mats Wingborg i publiken frågade om det ändå inte hade varit bättre att föreslå förbud av aktiebolag i välfärdssektorn – vilket ju framstår som en logisk slutsats – och Reepalu svarade bara att ”då skulle vi få möta argument om Nordkorea”.
Maria Sundvall
